Aktiv dödshjälp erbjuds idag i flera länder, som i Belgien, Nederländerna och i vissa delstater i USA. Även i Sverige finns nu röststarka förespråkare. Under Liberalernas landsmöte beslutade delegaterna, mot partistyrelsens önskan, att partiet ska verka för en statlig utredning av frågan. Även Miljöpartiets kongress har 2015 röstat för en utredning. Övriga partier är mot dödshjälp även om det finns politiker i alla partier utom Kristdemokraterna som arbetar för en förändring.

De svenska förespråkarna lyfter främst fram den så kallade Oregonmodellen som en positiv förebild. Enligt den modellen är det bara en dödssjuk patient, som läkare bedömer har högt sex månader kvar att leva, som kan bli aktuell för dödshjälp. Patienten kan, efter läkarbedömning, få en dödlig medicin utskriven, som han eller hon själv måste inta, utan hjälp från vårdpersonal eller anhöriga.

En som vill se att frågan utreds är biskop emerita Tuulikki Koivunen Bylund. Det beror bland annat på de erfarenheter hon gjort som präst, då hon mött människor i samband med begravningar. I vissa fall var människor märkta av att tvingas uppleva sin anhörigas svåra lidanden.

— Det är en upplevelse de kan bära med sig hela livet, säger hon.

Hon var tidigare ledamot i Statens medicinsk-etiska råd och det är insikterna hon gjorde under den tiden som påverkade henne att bli positiv till aktiv dödshjälp. Hon betonar dock att det är viktigt med debatt och diskussion, och att det först görs en grundlig utredning. Hon menar också att det krävs tydliga gränser.

— Det handlar inte om att deprimerade eller människor med funktionshinder ska komma ifråga, utan om att människor med fruktansvärda sjukdomar ska få dö i frid, säger hon.

Om detta införs vill hon inte se något tvång för läkare att delta.

— Det kanske kommer röra sig om något hundratal fall varje år, och det är specialistläkare som ska syssla med det, säger hon.

En av läkarna som möjligen kan komma i fråga är Mikaela Luthman, som är läkare med lång erfarenhet av palliativ vård, alltså vård i livets slutskede.

— Jag är orolig för att detta är något som kommer att påtvingas oss, att det inte finns någon samvetsfrihet, och att läkare kan tvingas att utföra det, Men jag skulle vägra, säger hon.

I Sverige finns ett starkt motstånd mot dödshjälp. Läkarförbundet har sagt nej, bland annat beroende på att läkarens roll kan förändras, från att lindra och bota, till att faktiskt medverka till att förkorta människors liv. För Mikaela Luthman är dock den centrala frågan inte hur läkarna kan komma att påverkas, utan hur detta kan drabba patienterna. Hon har studerat hur dödshjälp faktiskt fungerar i Oregon och hon menar att det inte är ett säkert system.

— Det är nästan omöjligt att avgöra om en människa har sex månader kvar att leva, människor kan i många fall leva längre, säger hon.

I Oregon ser hon en glidning, att fler och fler människor kan komma att inkluderas i systemet, även de som inte är dödssjuka. Hon menar också att en stor fara med dödshjälp är att sjuka kan känna sig tvingade att göra det valet, inte för att de själva vill, utan för att de upplever att de ligger anhöriga eller samhället till last. Hon menar att man idag med palliativ vård kan ge människor en god sista tid i livet, och att nästan all smärta kan lindras.

— Jag vet en person med långt gången cancer som sa att hon var tacksam att det inte fanns dödshjälp i Sverige, för om det fanns skulle hon känna sig tvungen att överväga det, säger hon.

Mikaela Luthman menar att kraven på dödshjälp mer handlar om okunskap om livets slutskede.

— Många är idag väldigt rädda både för sin egen och för andras död, eftersom döden är något som är långt borta i vardagen, säger hon.