2015 var världens blickar riktade mot Lesbos och flyktingkrisen. Sedan har det varit tyst. Flyktingströmmen minskat. Tills nu. Nu tilltar flyktingströmmen igen och det är fler än någonsin på Lesbos.

Situationen i flyktinglägret klassas som en humanitär katastrof.

Vart ska de ta vägen?

Lägret Moria är ett gammalt fängelse som gjordes om för att hantera den plötsliga flyktingströmmen på den grekiska ön Lesbos. Här skulle 3 000 få plats tillfälligt. Det gick bra 2015, när andra länder tog emot asylsökande. Men 2019 har tonen ändrats, nya lagar stiftats. Kraven på att få asyl i Europa är nu skyhöga.

EU köpte sig andrum. 6 miljarder euro betalades till Turkiet mot att landet såg till att flyktingar höll sig borta från Europa. Det har gått bra, flyktingvågen har minskat. Tills nu, hösten 2019. De senaste veckorna har det kommit över hundra nya flyktingar per dag. Lägret byggt för 3 000 har snart 20 000 flyktingar. Det är totalt kaos. Migranter hinner inte registreras, får ingenstans att bo. Maten är knapp, toalett-
anläggningen överbelastad. Det ligger avföring på marken. Det är en stad i samma storlek som Nässjö som trängs på en yta som inte är mycket större än ett shoppingcenter. Det finns ingen plats.

När flyktingar nu kommer hit hänvisas de till olivlunden utanför området. Utan tält, utan sovsäck. I regn och kyla. På två månader har ett parallellt läger byggts upp utanför stängslet. Elskåp har brutits upp, kablar kopplats in. Plankor från lastpallar bryts loss, provisoriska hus med plastväggar byggs upp. Överlevare försöker göra något drägligt i det odrägliga.

Men platsen är farlig, och spänningen i lägret stiger. Nätterna är ibland en krigszon. Så beskriver kännare, som tidigare arbetat i några av världens farligaste konflikter, platsen. Påtända, traumatiserade män bråkar, drar kniv. Mitt bland familjer med barn, som bara har en tunn tältvägg som skydd.

En pappa är här med sin fru och tre döttrar. Han är kraftigt förkyld och har inte sovit. Han vågar inte. Varje natt är han beredd på att någon ska komma in, göra dem illa. En annan pappa har precis anlänt, bor i tältet bredvid. Han går på krycka. I foten har han två skruvar som ännu inte har tagits ut. Det hanns inte när de skulle fly. I tältet sitter hans höggravida fru och tio månader gamla dotter. De berättar om flykten. Hur båten välte mitt på havet. I fyra timmar låg de i vattnet och skrek på hjälp. Med en tio månaders bebis.

Värst är det för de ensamkommande barnen. De har inget skydd, inget sammanhang. De får inte plats, och får de plats flyr de, överallt utsätts de för övergrepp. Det uppskattas finnas tusen minderåriga barn som drar omkring i skogen runt lägret.

– Det är en krutdurk, säger en hjälparbetare. När som helst kommer det explodera. Det är djupt omänskligt.

Grekland försöker agera, men landet är ett av Europas mest skuldtyngda länder. Invandringen är en politisk bomb i landet, men situationen nästan okänd för övriga Europa.

Flyktingkrisen är ju över?

EMANUEL KARLSTEN