En hållbar livssituation – vad är det? För Sara och Lucas Mellergård och deras barn blev svaret: Att flytta ihop med mormor och morfar och testa livet i ett nytt sätt att leva.
Tre snabba pling. Tystnad. Pling, pling. Pling. Det är eftermiddag i villan på Norregårdsvägen i Växjö. In genom ytterdörren stormar Edith och Elsa som precis har slutat skolan för dagen. Edith springer direkt fram till morfar, sätter sig på armstödet till soffan och ger honom en kram. Det är måndag och just i dag är alla hemma och är eftermiddagslediga.
Sedan i början av sommaren bor Sara, Lucas och barnen tillsammans med Saras föräldrar Per och Ingegerd. På frågan hur det är att bo med mormor och morfar, svarar Edith snabbt:
– Det är superroligt! Morfar är typ ledig hela tiden så man kan vara med honom.
Lucas beskriver steget att flytta ihop med svärföräldrarna som väldigt naturligt. Men noga övervägt och genomtänkt. Olika scenarios har diskuterats och vridits på. ”Hur skulle det bli om...”
– Det här huset dök upp och möjligheten till generationsboende och ett annorlunda liv. Jag kände att det var jättespännande. Det är lite ”too good to be true” och en skänk från ovan, säger Lucas som tänkte att det här inte bara skulle bli ett bra boende för familjen utan även för svärföräldrarna som var i färd med att flytta till Växjö.
Det var kring advent 2019 som tankarna om att flytta ihop med Saras föräldrar blev aktuell. En kollega till Sara skulle sälja sitt hus och de valde att gå och kolla på det. Även om de trivdes där de bodde beskriver Sara och Lucas att de hade utmaningar att få ihop vardagslivet. Med små barn började det kännas allt svårare att kombinera Saras jobb som pastor i Equmeniakyrkan och Lucas arbete som präst. Tiden tillsammans fanns inte helt enkelt.
Bo med föräldrar eller svärföräldrar? För många skulle det vara en omöjlighet. Även om man gillar varandra så kan tanken att bo ihop permanent kännas omöjlig.
– Det är nog inte för alla att flytta ihop som vi gjort, konstaterar Sara som fått en hel del nyfikna reaktioner från folk på valet av nytt boende.
Hon konstaterar att de just nu är inne i en fas där de experimenterar sig fram. Idéer och lösningar på hur det nya livet i huset ska fungera får komma efterhand. Som till exempel om de ska satsa på gemensamma matinköp varje vecka eller inte.
Målet är en hållbar livsstil där alla hjälps åt i vardagen. Och apropå hållbart så konstaterar Sara att flytten även inneburit att de nu kan dela på saker i hushållet som till exempel köksgrejer. Det som hon och familjen saknat kanske mormor och morfar har och tvärt om.
I huset som är knappt 230 kvadratmeter har de samma entré och delar hall, kök och vardagsrum. En trappa upp har Sara och familjen sina sovrum, ett eget badrum och allrum. På bottenplan har Per och Ingegerd sin egen del med allrum, egen altan och sovrum. Tvättstugan är gemensam.
Några direkta regler i huset har de inte satt upp än. Alla städar sina egna delar och respekterar varandras boytor. Och så låter man inte disk stå för länge i diskhon. Och även om mormor och morfar mer än gärna tar hand om barnbarnen så är Sara och Lucas noga med att inte ta någon barnvakt för givet.
En av fördelarna med att bo så här tycker alla är att de kan hjälpas åt med olika sysslor. Hämtning på förskola och skola, trädgårdsarbete och allt som det innebär att äga ett hus. Vinsterna är både sociala, praktiska och ekonomiska. Varje söndagskväll brukar de vuxna sitta ner och se över veckan som kommer och ta upp saker som behöver diskuteras. Om det till exempel behövs någonting nytt till huset.
– Det är en resa vi gör, vi har inget facit, konstaterar Sara.
För Per som är sjukpensionär sedan åtta år har flytten redan haft en positiv inverkan. Tidigare var han mycket ensam hemma när Ingegerd jobbade. Nu finns det nästan alltid någon här hemma.
– För mig har det blivit ett lyft, man har fått ett liv igen, konstaterar Per.
Ingegerd beskriver flytten som en gåva och en möjlighet att testa någonting helt nytt.
– När livet bjuder upp ibland får man ta chansen, menar hon.
Och även om Sara inte känner något uppdrag att ”missionera” för att folk ska flytta ihop i generationsboenden, så hoppas hon kunna inspirera andra som vill tänka utanför boxen.
– Jag vill uppmuntra andra att se över sin livssituation. Det finns alternativ.
Det är en resa vi gör, vi har inget facit. Sara Mellergård
Fakta: Generationsboende Mellergård/Eliasson
Sara och Lucas Mellergård och barnen Edith och Elsa. Per och Ingegerd Eliasson
Bor: Tillsammans i ett generationsboende i en villa i Växjö
Gör: Sara jobbar som pastor i Equmeniakyrkan. Lucas är utbildad präst och är nu koordinator på EFS reg ionkontor. Ingegerd är distriktssköterska och Per sjukpensionerad. Elsa går i förskolan och Edith i ettan.
På fritiden: Umgås med vänner, trivs i sommarstugan på Öland och är engagerade i Equmeniakyrkan i Växjö.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR