Förintelsens minne hålls levande i vardagsrummet

Ett nytt, mindre formellt sätt att bevara minnet av Förintelsen håller på att växa fram i Israel. Projektet kallas ”Minne i vardagsrummet”. Det går ut på att första, andra och tredje generationens överlevande berättar om sina personliga erfarenheter av Förintelsens fasor under samlingar hemma hos privatpersoner.

En viss debatt har pågått i både Sverige och Israel om hur minnet av Förintelsen ska bevaras, speciellt när antalet överlevande blir färre och färre för varje år som går.

I Sverige högtidlighålls Förintelsen sedan knappt 20 år den 27 januari. I Israel finns en liknande minnesdag sedan över 60 år tillbaka. Det finns officiella ceremonier som staten, kommuner och skolor anordnar, men ju längre tid som går sedan Förintelsen, desto mer främmande känns dessa ceremonier för många människor.

För att råda bot på detta problem, startade initiativet ”Minne i vardagsrummet” i Israel 2010. Genom denna kan man anmäla sitt intresse att arrangera en privat sammankomst hemma hos sig eller leta upp arrangemang som anordnas i närheten och anmäla sig till det.

Projektet har blivit en stor succé och för varje år som går anordnas fler och fler sådana här möten, då bevarandet av minnet av Förintelsen anses mycket viktigt hos många i det israeliska samhället.

– De statliga ceremonierna i Jerusalem med presidenten och premiärministern kommer alltid att fortgå, säger Yael Steinberger, som var värd för en minnessammankomst i sitt hem för första gången förra året.

– Det kollektiva minnet kommer att bevaras, men det är också viktigt att de personliga minnena består, fortsätter hon. Därför passar det perfekt med sådana här arrangemang i vanliga hem.

– När jag var liten, träffade vi ofta överlevande, men allt eftersom de blir färre och färre, ser man dem inte i lika stor utsträckning, understryker Steinberger. Därför är det viktigt att höra de överlevandes historier och även deras barn och barnbarns erfarenheter av Förintelsen och dess följder.

Yiska Oppenheim, 39, har under fyra år hållit i arrangemang inom ramen för ”Minne i vardagsrummet” hemma hos privatpersoner på olika platser i Israel. Hennes släktingar fördes från Rom till Auschwitz 1943 och mördades samma dag som de anlände till förintelselägret.

För ett par år sedan deltog hon i en grupp med 35 barnbarnsbarn från olika länder som gjorde en resa i förfädernas fotspår, men ”i motsatt riktning”. De började i Auschwitz och åkte sedan tåg till Rom, för att lära sig mer om släkten.

– Min farfars föräldrar var övertygade om att alla judar skulle mördas, när de togs till fånga, säger Oppenheim. Vi ville med vår resa visa att så inte är fallet, utan att deras släkt och traditioner lever vidare och frodas.

Allt detta skildrar hon under sammankomsterna på Förintelsens minnesdag.

– Det speciella med ”Minne i vardagsrummet” är att mötena sker med människor som jag inte känner sedan tidigare och som ofta inte känner varandra, betonar hon. Trots detta har vi mycket gemensamt och var och en har möjlighet att tala om sina egna minnen.

– Tillsammans diskuterar vi allas personliga minnen och skapar något levande av historien.

– Min förhoppning är att jag och många andra ska fortsätta att tala om erfarenheter från Förintelsen många år framöver, så att de dödades minne bevaras, säger hon.

Elliot Turvall