Religiösa barn och unga döljer ofta sin tro i skolan

Sverige präglas allt mer av religiös och kulturell mångfald. Men hur hanterar skolan religionen?

– I vårt samhälle behandlas religion som ett åsiktspaket som man kan välja eller välja bort, men för många unga handlar det snarare om identitet.

Det hävdar religionsvetaren Linda Vikdahl, som i sin bok Det kommer inte på tal undersökt religiös och kulturell mångfald i teori och praktik i tre grundskolor. Studien bygger på intervjuer med ett 50-tal barn i årskurs tre och nio i tre olika skolor samt några rektorer och lärare.

Barnen i årskurs tre visar sig ha en okomplicerad och mer lekfull relation till religion, som ett sätt att fira olika högtider på. De lär sig om religion av varandra och är allmänt nyfikna.

Men ju äldre eleverna blir, desto mer medvetna blir de om normer. Då blir religion också något mer komplicerat.

– Det förvånade mig att så få religiösa elever ställde upp på intervju. Även om de går på en skola som är präglad av mångkultur är religion stigmatiserande och ocoolt. Rädslan att bryta mot sekularitetsnormen gör att man inte kliver fram och visar sin identitet.

Mest förvånad blev hon över skolornas olika sätt att hantera religiös mångfald. Framför allt finns det ett stort behov av ökad kunskap bland skolpersonal.

– Man tolkar religionsfriheten som att man inte ska utsätta eleverna för konfessionell religionsutövning, trots att barnkonventionen också handlar om rätten till religion.

En rektor tyckte exempelvis att skolavslutningar i kyrkan är toppen, så länge den enbart har ett sekulärt innehåll.

Okunskapen leder i vissa fall också till en missriktad hänsyn. En skola startade fritidsaktiviteter för muslimska tjejer som inte ville gå hem efter skolan. Men aktiviteterna byggde på att både lärare och tjejerna skulle ljuga för föräldrarna om att aktiviteterna var obligatoriska.

– Skolan förhåller sig då inte neutral utan håller den sekulära normen högre. Det ser jag som problematiskt.

Hon tror samtidigt att det är lättare för en muslimsk elev att bli accepterad än en kristen. Varför?

– De bryter så mycket mer mot normen och håller sig för sig själva. Som en av lärarna som jag intervjuade sa, ”de är i ett totalt annat fack”.

En studie om Equmeniakyrkan av Maria Zachariasson visar däremot att många döljer sin frikyrkliga bakgrund. Det räcker med en annan syn på alkohol och sex för att hamna i utanförskap.

Vilka förändringar vill du se i skolans värld?

– Det krävs en ökad kunskap om religion på alla lärarprogram och på alla nivåer i skolan, på samma sätt som det finns om sexuell identitet. Religion kan inte bara betraktas som en åsikt. Skolan ska vara neutral, istället blir det sekulära normerande, säger Vikdahl.

För inte så länge sedan var religionsundervisningen konfessionell. I dag är den sekulär. För de intervjuade eleverna i årskurs nio är det självklart att man ska få visa sin religion, men i praktiken ser det annorlunda ut. Vem vill erkänna sina fördomar?

Religionsundervisningen kan därför snarare förstärka fördomar om religion, menar Linda Vikdahl som pekar på faran i att befästa religiösa personer som annorlunda. Undervisning om religion på sekulärt sätt gör att de religiösa eleverna inte känner igen sig. Religiösa högtider har försvårat situationen eftersom man har gjort dem sekulära. Man firar Lucia i tron att det är en kristen högtid, men påpekar att man väljer bort religiösa sånger.

Som lektor vid Södertörns högskola i södra Stockholm, där många studenter har religiös bakgrund, undervisar hon bland annat blivande religionslärare.

– Bilden av religion behöver ifrågasättas. Den handlar inte bara om trossatser utan också om ett sätt att leva och tillhöra en gemenskap. Framtidens religionsundervisning borde därför präglas mer av elevernas egna erfarenheter och religiös praktik mer än av trossatser och heliga skrifter.