Fredsforskare: Svårt se att Putin skulle backa

Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och med rötter i Immanuelskyrkan i Jönköping, är påtagligt dystrare än när han intervjuades i Sändaren för ett år sedan, efter den ryska invasionen morgonen den 24 februari.
– En viktig förklaring till att det under en tid blev färre krig i världen var normen att inte ta över andra länder, denna norm står nu på spel i en svår tid. Det borde oroa länder som Moldavien, Georgien, de baltiska staterna och Taiwan.

Ukraina lämnade över kärnvapen

När Sovjetunionen föll lämnade Ukraina över sina kärnvapen till Ryssland i utbyte mot att landet garanterades säkerhet och territoriell integritet.
– Det betydde ingenting! Vilka slutsatser drar länder som Iran och Nordkorea av det?
– För ett år sedan fanns inte kärnvapenfrågan i det publika medvetandet. Nu hotar Putin med dessa vapen – och vi vet att han redan brutit mot flera tabun.
Isak Svensson är förvånad över den svenska debatten:
– Vi lever i en bubbla och talar om plånboksfrågor…

Vad har då överraskat honom mest under det år som kriget pågått?
– Ryssland, men även Västvärlden, trodde att Ukraina snabbt skulle falla. USA erbjöd Zelenskyj exil. Det ukrainska ledarskapet har spelat en stor roll för att mobilisera motståndet.
Västvärlden införde snabbt sanktioner som var väl förberedda. Efterhand har de förstärkts. Samtidigt som vapenleveranserna till Ukraina ökat. Områden som Ryssland ockuperat i början av kriget har tagits tillbaka. Nu väntar en ny rysk storoffensiv.
– Ryssland har en enorm krigskassa, man är en regional stormakt. EU har förvisso gjort sig mer oberoende av rysk olja och gas, men har köpt från andra håll. Priserna har hållits uppe och Ryssland har kunnat sälja till Indien och Kina. Man har kommit undan en del av sanktionerna, ekonomin har gått oväntat bra.

Ryssland än mer auktoritärt

I fjol lyfte Isak Svensson fram de stora antikrigsdemonstrationerna som var i Ryssland. Sedan dess har landet blivit än mer auktoritärt. De få fria medierna har tystats, oberoende organisationer förbjudits, de som protesterar gripits. Till och med ordet ”krig” har förbjudits – invasionen i Ukraina är en ”specialoperation” (även om presidenten själv slant med sin tunga en gång). Jättedemonstrationerna har upphört.
– Vi vet inte vad som ligger under ytan, hur utbrett missnöjet är, efter som repressionen ökat så mycket och många oppositionella har flytt. Förändringar kan komma snabbt. Samtidigt har propagandan skruvats upp. Ryssland präglas av en feberyra av revanschism och nationalism.
– Jag vet inte heller hur starkt Putins grepp om makten är. Det finns uppenbarligen spänningar som han har lyckats hantera. Det handlar om hur kriget och ekonomin går. Men att Putin skulle backa från det han dragit i gång är svårt att se. Han kan komma att utmanas. Risken är att det kommer något ännu värre.

Hur skulle då en vapenvila eller fred kunna nås. Måste inte Ukraina kompromissa och till exempel genom att släppa Krimhalvön och Donbassbäckenet?  
– Någonstans måste man börja förhandla och få ett avtal. Men där är man inte nu, det kommer att ta lång tid. Ukraina kan inte tala om eftergifter, då bränner man förhandlingsförslag och skulle få samtala med Ryssland på dess premisser. Det skulle förvärra läget.
– Samtidigt har Zelenskyj tidigare öppnat för att en Nato-anslutning inte är nödvändig om Ukraina får andra säkerhetsgarantier.