Fredspristagaren fängslad i ökänt fängelse

Att årets fredspristagare heter  Narges Mohammadi, blär ljuspunkt och trolig moralbooster för den iranska proteströrelsen "Kvinna, liv, frihet". Rörelsen har i över ett år färgat gatorna i Teheran och andra städer med sina demonstrationer, och får nu förhoppningar om att priset kan stärka dess ställning ytterligare.

51-åriga Mohammadi har länge arbetat för kvinnors rättigheter i sitt hemland. För det har hon gripits många gånger och dömts till fängelsestraff och piskrapp flera gånger om. I dag sitter hon i ett av landets mest ökända fängelser, evin-fängelset, där många politiska fångar sitter.

En ny moralisk kraft

I Mohammadis ställe meddelar hennes familj att detta är ett historiskt ögonblick för iraniers frihetssträvanden – "särskilt för de modiga kvinnor och flickor i Iran som har fångat omvärldens uppmärksamhet med deras mod i kampen för frihet och jämlikhet", lyder ett uttalande.

- Jag hoppas och tror att det ger rörelsen en ny moralisk kraft", menar Mellanösternanalytikern Bitte Hammargren, med erfarenheter från flera besök i Iran.

Bitte Hammargren, Mellanösternexpert. Foto: Henrik Montgomery/TT

Mohammadi, som står fängslad för sitt oböjliga engagemang för kvinnors rättigheter i landet, hyllas som en "oerhört värdig pristagare". Hennes envishet och styrka trots omfattande personliga risker framhävs i ljuset av utmärkelsen. 

En okuvlig person

- Hon är så okuvlig och stark trots allt det hon har utsatts för. Hon tvekar inte att säga sin mening, trots att hon vet vilket pris hon kan tvingas betala för det", understryker Hammargren.

I sin bok "Vit tortyr" från 2021 – författad på bitar av toapapper utsmugglade från det hårdbevakade fängelset – beskriver Narges Mohammadi avskedet av sin dotter som det mest plågsamma hon någonsin upplevt: de små armarna hårt lindade runt hennes hals, den kvävda gråten från en treåring som förstår men ändå inte.

Mohammadis make Taghi Rahmani är journalist och aktivist, och har likt henne kastats i fängelse flera gånger av den iranska regimen. Han och deras två barn bor sedan tio år tillbaka i exil i Paris.

- Jag har inte sett Narges sedan jag lämnade Iran. Under en period fick hon möjlighet att prata i telefon ibland; aldrig med mig, men med barnen. Sedan ett år tillbaka får hon inte prata med dem heller, sade han till TT i en intervju i januari i år.

Värt konsekvenserna

Då slog han fast att deras arbete har varit värt konsekvenserna.

- Vi har betalat ett högt pris, men det finns iranier där ute som har betalat ännu mer. Många har förlorat sina liv och utsatts för ännu värre konsekvenser, sade Taghi Rahmani.

Hammargren är möjligen något förvånad över att det blir andra gången samma rörelse uppmärksammas genom att få emotta fredspriset. 2003 fick nämligen Shirin Ebadi, som också tillhör Kvinna, liv, frihet ta emot det. I Iran innebär det inte heller riskfritt att bli uppmärksammad på detta sätt, och Bitte Hammargren oroas över att det kan få konsekvenser som inte är lika glamorösa som det internationella priset.

- Jag tycker att hon är en väldigt värdig pristagare, samtidigt som jag liksom många andra fruktar att hon kommer att utsättas för repressalier för detta", förklarar hon.

Mänskliga rättigheter i fokus

Valet av Mohammadi linjerar med Nobelkommitténs senaste års fokus på mänskliga rättigheter, enligt Dan Smith, chef för det internationella fredsforskningsinstitutet Sipri.

- För tredje året i rad har man valt att fokusera vid mänskliga rättigheter. Och Narges Mohammadi är en enastående och heroisk person som i sitt arbete står i framkanten för jämlikhet och mänskliga rättigheter", belyser Smith.

Effekten som fredspriset kan ha på proteströrelsen i Iran och dess vidare strävanden är ännu oklar och behöver tid för att utkristalliseras.

Tiden får utvisa

- Priset riktar alltid strålkastarljuset mot den person eller organisation som får det. Ibland kan uppmärksamheten få positiva effekter, ibland kan det snarare leda till motsatsen. Det krävs tid för att se vad årets pris kan leda till", poängterar Smith.

Mohammadi fortsätter vara en symbol för orädd aktivism och strid för kvinnors rättigheter i en region där sådant arbete ofta möts med betydande motstånd och faror. Fredspriset sätter inte bara ljuset på henne, utan även på den större rörelse som hon representerar och stöder, även om framtiden och den direkta effekten av denna utmärkelse ännu är oskriven.

Inget stoppar rörelsen

När fredspriset delas ut konstateras Nobelkommitténs ordförande att Narges Mohammeds arbete inte har stoppats.

- I fängelset har hon organiserat solidaritetshandlingar bland sina medfångar. Fängelsemyndigheterna svarade med att lägga ännu striktare restriktioner på henne, säger Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen.

Hon poängterar att Narges Mohammadi lyckades smuggla ut en artikel som publicerades i den amerikanska tidningen The New York Times. Det skedde på årsdagen för den 22-åriga kvinnan Masha Zhina Aminis död, vilket blev startskottet för de omfattande protesterna.

- Vad hon skrev var att "ju fler av oss de låser in, desto starkare blir vi". Från sin fångenskap har hon bidragit till att protesterna inte har ebbat ut.