Frikyrkan fyller 175 år - så uppmärksammas det i Almedalen

Att den första baptistförsamlingen i Sverige grundades 1848 i Vallersvik, alltså för 175 år sedan, var kanske inte i fokus under Almedalsveckan, men det uppmärksammades åtminstone genom ett seminarium som arrangerades av studieförbundet Bilda och Equmeniakyrkan.

Den namnstarka panelen var överens om att frikyrkan bidragit med mycket positivt. Marie Demker, professor i statsvetenskap, lyfte fram att frikyrkan, tillsammans med nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och idrottsrörelsen, bidrog till att ge människor en röst och rätt att tala för sig själva.

- Jag tillhör själv frikyrkan och för mig är det centrala att den gav individen makt att själv läsa Bibeln, och att söka sin väg tillsammans med andra, i en gemenskap som inte måste legitimeras uppifrån i ett hierarkiskt samhälle, sa hon.

"Gav träning i demokratisk organisering"

Många riksdagsledamöter kom också från frikyrkan när den svenska demokratin växte fram och utvecklades.

- Det är uppenbart att den gav en träning i demokratisk organisering. Men det är idag helt bortglömt, sa hon. 

Socialminister Jakob Forssmed såg att frikyrkan betytt mycket för att föra in ett internationellt perspektiv i Sverige. Genom missionen fick svenskar direktkontakt med länder i Afrika och Asien. Han pekade också på kvinnornas roll i frikyrkan.

- Trots att jag är uppväxt i pingströrelsen så hade jag inte förstått vilken otrolig kraft de varit, kvinnorna har ju nästan dominerat pingströrelsen även om det inte märkts i ledarskiktet, sa han.

Viktiga utmaningar framöver

Moderatorn Paulina Lindgren förde in samtalet på samhällssituationen idag. Vad kan frikyrkan bidra med i en polariserad värld? Här nämndes viktiga utmaningar, som att arbeta med psykisk ohälsa och bygga gemenskap. Pekka Mellergård, läkare och redaktör för tidskriften Nod, gjorde dock en tydlig markering.

- Allt det som vi lyfter fram som positivt i frikyrkohistorien var i stort bieffekter av annat. Man var inte i första hand ute efter att bygga demokrati eller internationella relationer. Man var driven av en övertygelse som handlade om personlig tro och överlåtelse till Gud. Det andra kom efteråt som en bieffekt. Om vi bara söker bieffekterna och funderar på hur vi kan uppliva dem igen, så tror jag vi missar att det fanns en djupare drivkraft bakom, sa han.

Ministern om frikyrkans roll

Marie Demker höll inte riktigt med. Hon såg till exempel demokratin som en integrerad del av tron och kallelsen i frikyrkan. Sofia Camnerin, generalsekreterare i Sveriges kristna råd, tyckte också att tro och handling gick hand i hand.

- När frikyrkan växte fram så var det ett tydligt svar på nöd. Det var ett helt engagemang, som innefattade både känsla och handling, och man var en befrielserörelse, det måste vi tillbaka till.

Jakob Forssmed fick på slutet frågan om vad han vill skicka med till frikyrkan. Han sa att han som minister är försiktig med att lägga sig i kyrkornas arbete, han ser det inte som sin uppgift. Men han lyfte fram att det även från statligt håll finns en förståelse för det arbete med existentiella frågor som trossamfunden gör. Det delvis därför som samfunden får statligt stöd.

- Jag tror också att vi måste vara varsamma med de platser där människor med olika bakgrund kan mötas på någorlunda lika villkor. I församlingen kan direktören möta arbetare, flyktingen den som är väletablerad. Där kan frikyrkan spela, en viktig roll, sa han.

Viktigt att visa på hopp

Det talades också om hopp. Pekka Mellergård återknöt till att det i den tidiga frikyrkan fanns en tro på att man levde i ändens tid. Det förmörkade dock inte hoppet. Idag tror också många att apokalypsen väntar genom klimatkatastrofen, men man saknar hoppet.

- Att kunna förmedla att det ytterst vilar i Guds hand, och att visa på det hoppet, det tror jag är otroligt viktigt.