I februari sände TV3 två dokumentärer “I huvudet på en gärningsman” om Sara Svensson från Knutby. Sara ville ge sin bild av det som hänt där men ville inte själv medverka. Istället gav hon själavårdaren och terapeuten Per-Gustaf Eriksson från Mullsjö förtroendet att berätta hennes historia. Sara ger honom mandatet att återge delar av det hon talat med honom om under deras samtal, för att få ge sin version av det som hände i Knutby.

Sändaren träffar Per-Gustaf utanför Missionskyrkan i Mullsjö. I 30 år har församlingen, som är en sammanslutning mellan Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen, varit hans hemvist. Och det är ofta här han tar emot sina konfidenter. Genom åren har många delat det absolut jobbigaste i livet med honom. Trasiga relationer, tragiska dödsfall och liv i spillror. I Saras fall har deras samtal sträckt sig över många år, ända fram till idag.

Sedan Sara Svensson dömdes för mord och mordförsök i Knutby 2004 har Per-Gustaf Eriksson haft förtroendet att vara hennes själavårdare och terapeut. De båda kom i kontakt med varandra för första gången när han gästföreläste på en kurs i själavård på en bibelskola i Aneby 1997. Sara var en av eleverna och anförtrodde sig åt Per-Gustaf och berättade hur dåligt hon mått ända sedan hennes mamma dog i cancer när hon var 11 år. Hur hon totalt tappat fotfästet i tillvaron. Innan Per-Gustaf lämnar bibelskolan ger han Sara rådet att söka samtalsterapi för att komma vidare i livet.

Men någon terapi blir det aldrig. Istället dyker Åsa Waldau upp som nästa gästföreläsare på skolan.
– Hon säger att om man kommer till Knutby så blir man hel och lycklig, berättar Per-Gustaf.

Sara bestämmer sig för att flytta till Uppland. Sedan vet alla som följt medierapporteringen och rättegångarna kring Knutbysekten hur fasansfullt och illa historien slutar. Det är då som Per-Gustaf tar kontakt med Sara och fråga henne om hon vill träffa honom. Det vill hon och det blir starten till en samtalskontakt som varat i 16 år.

Att under många år få följa en människas kamp för att vinna tillbaka sitt liv efter att ha varit del av en sekt har satt sina spår hos Per-Gustaf. Han berättar att han har blivit känsligare för osunda sammanhang.
– Det gör mig mer observant och mer iakttagande.
– Man måste urskilja saker. Men det gör ont, det gör absolut ont att se människor som far illa.

Per-Gustaf menar att sektliknande miljöer går att hitta överallt i samhället. Och det är när det kommer in personer som han kallar för maktmänniskor, som det börjar gå illa. Och han vet hur de fungerar.
– Det är människor som tar ledande positioner och som har behov av makt och kontroll, både över sig själva och andra.
– De här människorna går fullständigt snett. Man ska inte ge en plattform åt maktmänniskor.

Att ta sig från en sekt är en lång resa. Per-Gustaf menar att offer för sekter smärtsamt får upptäcka hur deras personligheter och förmåga till egna reflektioner helt har gått förlorade i den destruktiva miljön.

– Det är en sak att komma ur sekten, en annan att få sekten ur sig. Det kan ta väldigt lång tid. Man är så omprogrammerad i sitt sätt att tänka. Det bygger så mycket på rädsla och skräck. Det är förfärliga vanföreställningar som förts in. Det är en slags avgiftning man måste göra.

För Per-Gustaf har det varit viktigt att använda den vrede han känner över situationen i Knutby till att göra någonting bra.
– Det finns en sorg, en smärta och en vrede över att man kan misshandla och bryta ner en människa så till den milda grad att det nästan inte finns någonting kvar. Och det är då jag känner att Sara måste bli upprättad.

Han berättar att Sara Svensson idag har rest sig och kommit på fötter. Hon mår efter omständigheterna bra.
– Det har hänt mycket hos henne och det gör att hon har en bättre självbild och gudsbild, säger Per-Gustaf som poängtera att det hänger ihop. Dålig självbild ger dålig gudsbild och vice versa.

Skuggan av det som hände i Knutby kommer alltid att finnas där. Men Per-Gustaf jobbar för att hjälpa Sara att förhålla sig till sin skugga, att ställa sig i rätt position till solljuset, så att skuggan hamnar bakom henne.
– Så länge skuggan finns bakom henne får den finnas. Men den ska inte vara framför henne.

Idag mår Sara Svensson efter omständigheterna relativt bra, anser Per-Gustaf Eriksson.

MARIANNE LUNDVALL