”Gör inte teologi av 
Nära-döden-upplevelser”​

Nära-döden-upplevelser är ett område som väcker mångas nyfikenhet, men som fortfarande i stort är vetenskapligt outforskat. Pekka Mellergård har dock ända sedan sina medicinstudietid varit intresserad och försökt att läsa det material som finns tillgängligt.  
– Ett vetenskapligt problem är att det nästan bara är de som är övertygade om att upplevelserna är på riktigt som skriver om dem. Det är svårt att hålla en klassisk kritisk distans, säger han.

Element går igen i mångas berättelser

Även om det är mycket vi inte vet om nära-döden-upplevelser så pekar Pekka Mellergård på att det finns element som går igen i mångas berättelser. De allra flesta har positiva och ljusa upplevelser, även om undantag förekommer, och det bidrar till att många inte längre känner sig rädda för döden. Upplevelsen påverkar också de livsval man gör efteråt.
– Det är något som får människor att omvärdera livet i positiv bemärkelse. Det finns exempel på människor som haft nära-döden-upplevelser i samband med självmordsförsök, och som efteråt faktiskt vill leva igen, säger han.
Även om nära-döden-upplevelser inte kan knytas till någon speciell religion eller livsåskådning så har ämnet lockat många kristna. Det finns otaliga böcker där kristna berättar om sina upplevelser i dödens närhet. Pekka Mellergård tycker dock att man bör vara försiktig med att göra teologi av upplevelserna, att till exempel se dem som bevis för att det finns en himmel.
– Man bör ha en sorts nykter skepticism. Jag har inget emot bevis för Gud eller himlen, men det finns en risk i att måla in sig i ett hörn om dessa fenomen någon gång i framtiden kan förklaras på ett vetenskapligt sätt, säger han.
Det som kan ha varit nära-döden-upplevelser har beskrivits i äldre kristen litteratur, till exempel av en påve på 600-talet. Frågan är om de också förekommer i Bibeln. Aposteln Paulus beskrivning av hur han förs upp till tredje himlen har likheter med nära-döden-upplevelser.
– Man har spekulerat i om han kan ha fått en nära-döden-upplevelse när han stenades i Lystra, säger Pekka Mellergård.
Nära-döden-upplevelser ställer också grundläggande frågor om människans natur. Är människan en odelbar enhet bestående av kropp, själ och ande eller är hon en själ som bor tillfälligt i en kropp? Som kristen är han tveksam till idén att själen lämnar kroppen vid döden, för att flyga iväg till himlen.
– Idén om en själ som överlever kroppens död finns ju i nästan alla religioner, men är mer ifrågasatt i kristen teologi. Kristendomen är ju en religion som betonar kroppens uppståndelse, säger han.

Ger möjlighet att tänka nytt

Men han tycker att nära-döden-upplevelser ger möjligheter att tänka nytt kring relationen mellan hjärna och medvetande. Den vedertagna uppfattningen inom vetenskapen är ju att det är hjärnan som producerar medvetandet. Pekka Mellergård funderar på om förhållandet i stället är ett annat. Är det så att hjärnan tvärtom snävar in och begränsar vårt medvetande? Kan det vara så att spjällen mot verkligheten öppnas när hjärnan är på väg att falla sönder så att vi tar in den på ett helt nytt sätt?

Terminal lucidity

Pekka Mellergård menar att det finns fler exempel på det än nära-döden-upplevelser. Svårt dementa kan i dödens närhet få helt klara stunder, så kallade terminal lucidity på engelska, något som inte borde vara möjligt när hjärnan är i ett sådant stadium av sönderfall.
– Det skulle kunna tyda på att en dåligt fungerande hjärna bromsar medvetandet för mycket, men när hjärnan stänger ner definitivt så öppnar den i stället upp mer för verkligheten. Det ställer frågor om hur verkligheten är beskaffad och hur medvetande och hjärna förhåller sig till varandra, säger han.
Pekka Mellergård håller just nu på att skriva en bok om bland annat nära-döden-upplevelser och terminal lucidity. Bland läkarkollegor är det frågor som det fortfarande ses som något suspekt att syssla med, men han ser att intresset ökar.
– En anledning att skriva boken är att riva ner det materialistiska pansaret och öppna upp för den som är nyfiken, säger han.