Gunilla förlorade sin Perro: ”Jag struntade i alla råd om att vänta med ny hund”

I hemmet på söder i Stockholm blickar två stora målningar av Perro ned på oss från väggen och i ena hörnet står hans korg fortfarande kvar. Än så länge är Perro, en kinesisk nakenhund, i högsta grad närvarande i hemmet. 
– Jag var förberedd på att han skulle dö, även om jag hoppats på att han skulle få en sommar till, säger Gunilla. 

Var gammal och sjuk

– Men han var ju gammal och sjuk, han blev trots allt 14 år och sju månader, och avskedet blev så fint, det känns varmt när jag tänker på det. Han fick somna in i min famn här hemma, säger Gunilla och beskriver den sista natten då hon satt med Perro i famnen. 
– Vi pratade om det svåra vi måste gå igenom tillsammans. Jag sa till Perro:”Du och jag kommer att gå igenom något svårt. Något som varken du eller jag gått igenom förut. Men jag tror vi klarar det, bara vi gör det tillsammans.” 

Vit fäll med röd ros

Hon berättar om hur veterinären kom på morgonen och gav honom den sista sprutan, hur hon fick lägga Perro på en vit fäll med en röd ros, och bära ner honom till veterinärens bil. 
– Efteråt blev det så tomt, så ensamt, även om jag känner att han alltid finns med mig.
 

Den där första sorgemånaden beskriver hon som att hon var ensam i en bubbla.
– Det spelade ingen roll vad jag gjorde, det var helt oväsentligt för världen, ingen såg mig. Och därmed blev jag också oväsentlig och livet meningslöst. 
– Jag försökte verkligen göra alla de saker jag inte kunnat de sista åren då Perro var lätt dement och inte kunde lämnas ensam. Jag besökte museer och gick på konstkurser, men det var samtidigt så många platser jag inte ville besöka ensam, så många vänner jag inte orkade stöta på. 

Tog kontakt med vårdcentralen

Hon fick tips om en sorgegrupp i Katarina kyrka, men valde att ta kontakt med vårdcentralen där hon fick prata med en psykolog. Men då hade hon redan bestämt sig. 
– Ja, jag valde att strunta i alla goda råd om att vänta med att skaffa ny hund och låta sorgen värka ut.  Jag är för gammal för att vänta. Och psykologen tyckte det var ett bra beslut.
Och numera trippar lilla Vega också vid hennes sida. En lite äldre hunddam som adopterats från Sundsvall. 
– Det är en helt annan hund och ingen ersättning för Perro, men hon gör att jag upplever livet som meningsfullt igen. Jag får uppleva nytt, lära mig nytt och ha någon att få och visa kärlek till.