Hallå där...Rune Davidsson

Hur kunde ni gå så långt som till Kongos huvudstad?
– Genom att så många har hjälpts åt. Det här har skapat engagemang och varit spännande och roligt. Jag blev imponerad att så många gett tio­kronorsbidrag regelbundet under ett år. 
– Det har funnits en karta på väggen i kyrkan där vi noterat varje kilometer och ritat hur vi gått. Det blev mer visuellt än vi trodde, men vi uppdaterade ju ofta och skrev dit vartefter vilka städer vi nått fram till
 

Varför just Brazzaville?
– Vi ville ha ett konkret missionsprojekt, något som alla åldrar kunde associera till. Så vi valde utifrån Equmeniakyrkans pågående projekt. Några av oss i internationella kommittén har en relation till Kongo så det låg nära till hands att det blev idrottsskolan i Brazzaville.
 

Hur jobbigt var det att gå så långt?
– Det är många som har gått, så det var inte så jobbigt. Det är församlingsmedlemmar som deltagit och så har vi närmare 60 scouter och deras familjer som hakat på.
Men när vi kommit till norra Afrika var det rätt långt kvar och då kom idén att ta hjälp av en marknad i samband med en scoutgudstjänst där vi fick in 20 000 kronor på en dag. Då kändes det lättare igen.
 

Hur mycket gav insamlingen?
– Det är ju tusen mil till Brazzaville, så tio kronor per kilometer skulle bli 100 000 kronor. Men vi har fått in drygt det, och det är ju mer än vi trodde när vi satt och spånade en januarikväll förra året. Det fantastiskt roligt!
 

Hur firade ni ankomsten till Brazzaville?
– Med fint dukad kyrklunch efter gudstjänsten den 14 april, då bjöd vi på kongolesisk mat. Kyrkan var fullsatt, det var många barn med. Emil Johansson, som varit volontär på den där idrottsskolan, var med och visade bilder och berättade vad han hade jobbat med där, och gav exempel på vad pengarna skulle kunna användas till. Vi i internationella kommittén har också besökt scoutkvällar och berättat om Kongo och projektet.
– Sedan blir det viktigt med uppföljning. Vi ska ge återkoppling när vi vet hur Equmeniakyrkan har använt bidraget i projektet.
 

Varför ville ni göra detta?
– Vi ville prata om mission och ge ett internationellt perspektiv till de yngre. Och uppmärksamma att andra människor är lika viktiga som vi. Att göra en insamling genom att röra på sig och då ge pengarna till en idrottsskola blev ju en konkret och bra koppling. 
 

Hur ser ert missionsengagemang ut annars?
– Det har alltid funnits ett engagemang för mission och internationella frågor här i församlingen. I dagens samhälle finns många organisationer och insamlingsprojekt som engagerar, vilket är positivt. Vi försöker hålla liv i det i vår kyrka genom att regelbundet uppmärksamma något av Equmeniakyrkans egna projekt och arbeten.