Han är alltid redo att leda scouter

Det är en högsommardag i maj och dags för avslutning för scouterna i Equmeniakyrkan Forshaga. På plats finns 18 scouter och 6 ledare redo för brännboll och marshmallow-grillning på kyrkans grillplats tio minuter bort. Bland ledarna finns Jan Thunberg. Han är uppvuxen i församlingen och är fortfarande medlem även om han nu bor i Karlstad, två mil söder om Forshaga. Han började i scouterna när han var omkring åtta år gammal. 

– Jag tyckte det var roligt, men jag tror att jag tyckte det var ännu roligare när jag fick bli ledare. Det passade mig bättre.

En lång karriär som ledare

1964 var Jan 14 år och fick då frågan om att hoppa in som ledare. 60 år senare är han kvar. 

– Jag trivs med utelivet och med barn, och jag vill att de ska få känna att de får växa upp i en miljö som gör att de blir stärkta för livet framåt. Jag har faktiskt träffat väldigt många gamla scouter, som är vuxna nu, som berättar vad mycket scoutverksamheten betytt. Sånt känns ju in i hjärtat.

Jan tycker att det är jätteviktigt att scouterna får känna att någon bryr sig om dem och att de får vara det de är. 

– Vi har genom åren haft scouter med olika behov och haft turen att ha många bra ledare, så vi har kunnat ta hand om barn som inte platsat någon annanstans. Det har helt enkelt inte funkat på andra ställen, men här har de kunnat vara med. Vad är det med scout som gör att det funkar, tror du? 

– Man blir sedd och får vara med på de villkor man klarar av. Vi ställer inte samma krav som i till exempel idrotten. Här är alla alltid välkomna. Scouting handlar ju mycket om att man ska lära sig att ta hand om varandra och försöka se hela människan.

Sommarens scoutläger

Sommar betyder läger och för Jans del blir det två scoutläger i sommar. Han ser alldeles lycklig ut när han berättar det. Läger är semester, säger han. 

– Även om det är mycket att stå i så är det så härligt! Så har det varit i alla år. Jag älskar det! Att få vara ute och känna miljön, och barnen blir på ett helt annat sätt. Många är ju inte vana att vara ute i naturen och hugga och såga och laga mat. En del blir jättetrötta av att vara ute hela dagen – det är ju jättemycket intryck. Och luft! skrattar han.

Scoutläger Större och Mindre

Ett av sommarens läger är det nationella scoutlägret Större på Vägsjöfors herrgård, tio mil norr om Forshaga. Från Jans kår blir de 17 scouter och ledare. 

– Det ska bli jättespännande! Jag ser verkligen fram emot det. Det blir kanske mitt sista större läger, men jag hoppas det blir flera andra.

Innan Större är det dags för Mindre. Det är ett familjescoutläger med deltagare från olika kårer i Värmland. Lägret är på scoutgården Ladtjärn där Jan tillbringat minst en vecka varje år och han är även ordförande i gårdsföreningen.

Kan man säga att det här med att vara scoutledare är ditt kall? 
– Ja, jag känner nog att det är det. När min son gick i skolan frågade de vad föräldrarna hade för yrke och den ena var läkare och en annan advokat. Då sa min son ”min pappa är scoutledare”. Jan skrattar. – Och jag klarar det. Jag kan ha scoutledare som yrke.

I dag är hans barn vuxna och har sedan länge slutat i scouterna. Men Jan är kvar. Han tycker att det är viktigt att vuxna ställer upp. 

– Jag vill försöka förmedla det kristna budskapet till de barn som kommer till kyrkan. Det är kanske ännu mer värt för de barn som inte har den bakgrunden. Det känner vi ju här. Det är väldigt många barn med behov av närhet och värme. Vi får ju vara försiktiga och hålla på regler och så, men jag blir som en extramorfar. Och det är väl gött om man får vara det. Då spelar det ju ingen roll vems barn det är. Känner man en trygghet hos mig, vad bra! Då kan jag bidra med det och hjälpa föräldern den lilla stunden. 

Vad betyder tron för dig? 
– Väldigt mycket. Jag bygger allt på min kristna tro och upplever att den gett mig en trygghet i mig själv. Jag har den kristna grunden och Jesus Kristus är ledsagaren och med hjälp av det hoppas och tror jag att jag kan visa på en bra väg framåt för mina medmänniskor, inte bara mina scouter.

Framtiden som scoutledare

Jan är nu 74 år och är, som han själv säger, pensionär med råge. Men han jobbar fortfarande deltid på sin redovisningsbyrå. Det var sagt att han skulle jobba till 75 men han tror att han får skjuta lite på det. Tiden går så fort. Hur många år till fortsätter du som scoutledare då? 

– Det var en svår fråga! Jag har sagt att när jag blir för gaggig får de tala om för mig att jag ska ge mig, både inom jobbet och inom scout. Annars kan jag ju hålla på även om jag rent fysiskt inte orkar göra allt längre. Men jag kan stötta unga ledare och hjälpa till.