Han leder Diakonia efter turbulensen

Rotad i Centrumkyrkan i Farsta, då baptist nu del av Equmeniakyrkan, fick Mattias Brunander tidigt en inblick i vikten att värna bistånds- och jämställdhetsarbete.
Att han skulle hamna på Equmenia- och alliansmissionsägda Diakonia var därför ingen lågoddsare, men att han skulle bli generalsekreterare var det möjligen.
- Jag är egentligen en ganska privat person, och jag uppskattar att som i vårt fall lyfta fram våra experter för att vara ansikten utåt. Så på det sättet har jag inget driv av att vara i centrum utan trivs bra i bakgrunden. Jag menar... jag har inte ens sociala medier, säger han och skrattar.

Har inte sociala medier

Men frågan är hur länge han kan stå utanför sociala medier, särskilt med tanke på att han uttryckt att han vill se ett Diakonia som tar ännu tydligare plats i debatten.
-  Ja vi får se. Jag kanske måste, men man kan ju också tänka sig att det arbetet sker genom andra konton, konstaterar han.

En hel del av påverkansarbetet är ju också fortsatt av det mer analoga slaget.
- Vi försöker så mycket vi kan att ha dialog med politiker. Inte minst kring regeringens aviserade reformagenda som lär komma att påverka oss mycket. De har annonserat vilka ledord som ska styra reformagendan, och de är bra; Långsiktighet, transparens och effektivitet. Men vi vet inte vad de ska fylla ledorden med och där har vi ju mycket innehåll som är relevant, säger han med en hint att lyssna på de som kan frågorna. Som Diakonia.

Men vad fick honom att söka tjänsten då?
- När förra generalsekreteraren Lena (Ingelstam) lämnade blev jag tillförordnad och sedan växte det väl fram en naturlig tanke att det fanns saker jag kunde bidra med i den rollen. Min grundinställning är att vara där jag gör mest nytta och om styrelsen tycker att jag passar bra i den här rollen, ser jag att det kan vara ett uppdrag för mig, konstaterar han.

Tiden efter turbulensen

Och det är onekligen en något speciell roll att ta efter ett antal år som präglats av viss turbulens på Diakonias huvudkontor i Stockholm. Förutom att generalsekreteraren lämnade, har ett antal ytterligare nyckelpersoner lämnat självmant medan andra tvingats sägas upp.
Tidigare i år kom ännu en smäll när regeringen lade om kursen med sidaanslag och bidrag, där även neddragningar i vissa internationella ambassadavtal förändrades.
- Just nu upplever jag att vi har arbetsro. Vi har haft mycket diskussioner och dragit lärdomar av detta, och tagit oss fram till en punkt där det inte längre är i fokus. Inom några veckor kommer vi också få slutrapport av en pågående utvärdering som vi sedan ska titta på med styrelse, fack och ledning för att kunna lära oss av den tid som varit och justera framåt.

Vilka blir de viktigaste fokusfrågorna nu?
- Det ena är att göra verksamheten mer motståndskraftig. Dels i verksamheten vi bedriver där vi allt mer jobbar i motvind när vi ser att demokrati och jämställdhetsfrågor möter större motstånd. Men sen också att rent finansiellt öka hållbarheten för att minska vår sårbarhet vid politiska svängningar som de vi just upplevt. Vi behöver bygga upp en mer diversifierad givarportfölj, säger Brunander.

Hur är relationen till ägarkyrkorna Equmeniakyrkan och Alliansmissionen?
- Det går säkert att stärka än mer men jag upplever den som god. Diakonia är ju en trosbaserad organisation, skapad av ett antal frikyrkor som utifrån en teologisk reflektion och läsning av bibeln lett till att vi anammar FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och blir rättighetsbaserad. Det är ett spännande gränssnitt när grunderna förankras teologiskt - Jesus gjorde ingen skillnad på människor och det blir också utgångspunkten för oss och hur vi jobbar.