Det fick Niklas Piensoho att tacka ja till skarpa frågan

Nu träder han fram, efter frågan om att nomineras till biträdande kyrkoledare  i Equmeniakyrkan ställdes efter söndagens kyrkostyrelsesammanträde.
Låt oss återkomma till det.

Först, vad var det som fick Niklas Piensoho att ens överväga lämna rollen som pingströrelsens frontfigur i nästan två decennier: Föreståndartjänsten i Filadelfiakyrkan Stockholm?
– Några goda vänner kom till mig i höstas och undrade om det var lönt för dem att ens föreslå mig som kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Jag har ju jobbat 22 år i Missionskyrkan innan så det är inget konstigt för mig att verka där. Jag har däremot aldrig sett mig som missionare eller pingstvän utan som kristen, men jag kände efter frågan att jag inte kunde släppa det helt. Det svåra för mig har hela tiden varit att isåfall behöva lämna Filadelfiakyrkan. Det blir en sorgeprocess.

Delar visionen till fullo

Han tog en stund för att se efter vad Equmeniakyrkan ville vara för kyrka  och drabbades då av den vision som han själv säger att han delar till fullo.
– Det är det första man ser på hemsidan. ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen”. Den fick verkligen fäste i mig. Den här visionen har jag i hela mitt system. I den ryms hela livet med den fundamentala grundbulten att Jesus förvandlar oss och världen, att det handlar om mötet med honom.

Han utvecklar:
– Här finns gemenskapen med andra, personlig frälsning, socialt engagemang. Allt detta strömmar ut ur mötet med Jesus och det är samma sak jag brunnit för i hela mitt vuxna liv som pastor. Detta tror jag på.

Överraskande för många

Karin Wiborn har efter att hon blivit framställd som kyrkostyrelsens förslag till kyrkoledare, arbetat intensivt med densamma för att ta fram ett förslag på biträdande.
Att det blev Niklas Piensoho, som många trott varit ute ur processen lär överraska en del. 
– Niklas har lång och gedigen erfarenhet som församlingspastor. Som föreståndare för Filadelfia i Stockholm har han stått i ett ledarskap inte helt olikt kyrkoledaruppgiften. Dessutom har han i alla år levt nära ett antal av Equmeniakyrkans församlingar. Jag tänker att vi i Niklas får en biträdande kyrkoledare som både har god insyn i Equmeniakyrkan och ett nyttigt utifrånperspektiv på hur vi arbetar och verkar, säger Karin.

Du har sagt att du velat ha ett delat ledarskap. Innebär det att du och Niklas kommer dela denna roll mer än att en är kyrkoledare och en biträdande?
– Equmeniakyrkan har en vana och tradition att arbeta i ett gemensamt ledarskap, även nu har vi arbetat gemensamt och delat och det hoppas jag ska fortsätta och fördjupas.

Vilka tänker du blir dina fokusområden, och vilka ser du gärna att Niklas tar?
– Vi har gjort en tentativ första uppdelning av uppgifter och ansvar, men det behöver förankras och talas vidare om. Nu ser jag fram att lära känna Niklas och se hur vi kompletterar varandra i ledarskapet.  

För Niklas del var en nyckel att Karin Wiborn också är likasinnad i tänket kring hur Equmeniakyrkan ska ledas framåt. 
– Karin är en i god mening en enkel människa. Jag upplever att det jag ser är det jag får. Hon är klar och tydlig, varm, prestigelös, och vidsynt. Hon har ju både genom tiden i Sveriges Kristna Råd, och bakgrunden i Baptistsamfundet smakat lite av allt det som finns i Guds församling. 

Hyllar Karin Wiborns djärvhet

Han framhåller där också Karins insats vid bildandet av Equmeniakyrkan.
– En del säger ju att det var en sammanslagning av tre krisande samfund, men jag ser det som en otrolig djärvhet att riskera så mycket i längtan efter att se något nytt. Utan att fastna vid vissa lärosatser. Det där pionjära och nyskapande som finns i hela Equmeniakyrkans existens - det ska man fånga upp och ta vidare!

Svårt att lämna Filadelfia

Samtidigt har det varit en process för Niklas att komma fram till övertygelsen, tillsammans med sin fru Helena, att detta är steget han ska ta.
– Man måste nog förstå att det svåra är inte att gå till detta, utan att lämna Filadelfiakyrkan och alla de nära kontakter man byggt upp i det sammanhanget under 18 år. Men när jag fick frågan om att föreslås i höstas lovade jag att be till Gud över detta om jag fick en förfrågan, det löftet har jag hållit, konstaterar han.

Lång process

Just detta har också varit en del i att processen utifrån verkat så märklig. Niklas Piensoho har av respekt för sin nuvarande församling inte velat söka tjänsten, utan bara ta ställning till den när frågan nu kommit skarpt. 
– Kyrkostyrelsens beredningsgrupp jag mött har varit otroligt respektfull, noggrann och velat ta sitt uppdrag på största allvar. På det sättet har jag bara goda ord att säga. men jag sa från början att den dag jag kandiderar till jobbet måste jag ha samtalet med ­Filadelfia. 

Så kritiken mot processen som du till exempel lyft i Sändarens podcast, Sänd. Samtalet består?
– Jag tycker fortfarande inte man ska göra på det här sättet även om jag har förståelse varför. Men när du sagt att du är kallad av Gud och lämplig för en sådan här roll, vilka tjänster blir möjliga sen om du inte går vidare? I nästan alla andra sammanhang håller man såna här processer lite under ytan, och det ger en bättre möjlighet att ta tillvara på de många ledarkrafter som finns, förklarar han.

Hur är känslan nu?
– Jag känner stor glädje i detta. Jag och Helena har hela våra ungdomstid funnits med i gamla Missionskyrkan, varit medlemmar i Immanuelskyrkan Stockholm, jag har jobbat i Immanuelskyrkan Jönköping, och i Fiskebäck. Så vi känner oss väldigt hemma i de här miljöerna, det måste jag säga. Men jag har också känt mig så hemma i pingst. 

Vad tror du själv du kan bidra med främst?
– Jag tror jag kan ha en inspirerande roll och ser fram emot att vara en hjälp för regioner, pastorer, styrelser och församlingsmedlemmar kring vårt huvudärende; att presentera Jesus så att alla människor får en chans att förstå och ta emot honom.

Hur ser du på framtiden för Equmeniakyrkan?
– Om teologisk grund kan bli trons praktik då går Equmeniakyrkan en lysande framtid till mötes.

I augusti kommer Equmeniakyrkans konferens slutligt välja om att gå på styrelsens linje.