Hultby tror på framtiden: Vill se större utrymme för evangelisttjänsten

Carl-Olov Hultby, 77, är en av Equmeniakyrkans kanske mest kända evangelister. Han har verkat sedan 1960-talet och många har räknat honom som sin mentor. Inte minst Equmeniakyrkans föreslagna biträdande kyrkoledare Niklas Piensoho.
På Hönökonferensen är han ett känt namn. Kallad som mötestalare ett dussintal gånger och sedan tre år på plats som samtalspartner. En av de som man kan boka för ett personligt samtalsbehov. 
De övriga i år utgörs av Jalle Ahlström, pastor och psykoterapeut, Hanna Möllås, sexolog och psykoterapeut som också tar emot par och familjer för samtal. Sist men inte minst finns också Hönömissionskyrkas diakon och själavårdare Magdalena Sandvik på listan. 
Carl-Olov har vi dock träffat för att samtala om det som ligger honom själv varmast om hjärtat. Hur ser framtiden egentligen ut för den klassiska ”evangelisten” i det som idag är Equmeniakyrkan. Och i frikyrkan i stort för den delen.
Hultby är rak. Tjänstegåvan evangelist har en del tuffa år bakom sig menar han.

Långa mötesserier

– För Equmeniakyrkan, och tidigare Missionsförbundets och Missionskyrkans del, var det nog när man övergav modellen med långa mötesserier som man haft sedan början kan man väl säga. Då fanns det nog en del som undrade vad man då skulle ha evangelisten till.
Sedan kom Bibel 2000 och ändrade evangelist till förkunnare.
– Men det är ju inte samma sak, konstaterar han.
Hultby berättar om en tid som sträckte sig till och med 8O-talet, hängde kvar något under 90-talet innan det helt rann ut efter millenieskiftet.

Uppstod ett andligt skeende

– Vi kunde ha väckelsemöten kväll efter kväll i en månad. Och vet du, det kom mer folk ju längre tiden gick. Det uppstod ett andligt skeende. Alla var med på detta och höll i. Bjöd in grannar och vänner. Det blev ofta en varm miljö och jag tror det fanns en uthållighet också för att man vågade tro på att det krävdes tid för det andliga genombrottet.
Men han aktar sig samtidigt för att bli nostalgisk.
– Jag kan absolut ha en sorg för detta, för evangelistens roll har blivit lite missförstådd under senare år. Men jag tror inte det handlar om metod. Det handlar om att bäst tillvarata de olika tjänstegåvorna. Här är evangelisten viktig eftersom den har en särskild förmåga att vinna männi­skor, menar han.

Utveckla!
– Evangelister är sådana som brinner särskilt för att ge frälsningens gåva. Kolla bara på en sån som Sebastian Stakset. Vi behöver fler som kan berätta om Guds kärlek på ett sätt som han när vi möter så mycket elände idag.
Men han påpekar att det också sker på många andra sätt än i mötesform. Som i det diakonala arbetet, eller bara i en handling av kärlek mot någon.

Större bredd på bakgrunderna

– Jag tillhör nog den sista generations evangelister som fått tala till människor som haft en allmän förkunskap av bibelns historier. Idag är det inte alltid så, och det är en större bredd på bakgrunderna. Jag tror det behövs ett annat tilltal då.

Men vad ser du för ljuspunkter kring evangelisttjänsten i horisonten?
– Den stora ljusglimten är att Gud finns, och han tänker inte ge upp. Jesus lever och Den helige ande verkar, det är mitt stora hopp. Det intressanta är att Gud kallar evangelister även i vår tid, jag möter många sådana unga idag. Så Gud måste ha något på gång!