Sändarenkrönikören Jacob Langviks bok ”96 lampor - om de som brann och försvann” togs emot med öppna armar när den kom ut för några år sedan och lyfte på locket kring frågan; vad hände egentligen med alla unga som en gång var aktiva i kyrkorna?

Redan innan dess hade den apologetiskt djupt intresserade P-O Flodström tagit upp frågan när han under sin studietid intervjuade ett antal personer som vuxit upp i frikyrkomiljöer men inte längre fanns kvar.

– Jag känner igen mycket av svaren i de svar som Jacob (Langvik) fick. En tjej som växte upp i Betlehemskyrkan i Gävle menade att inom SMU så umgicks man på ett visst sätt, men försökte efterlikna hur ungdomar utanför SMU umgicks med varann. Då kände hon det som att umgänget utanför var mer äkta och genuint. Hon gled liksom bara ut, förklarar han.

En förklaringsmodell som också Langvik stötte på i sin bok.

Med intresset för denna grupp i bakhuvudet var det som handen i handsken när uppdraget att hjälpa Bibeln Idags generalsekreterare Olof Brandt att få en bild av hur kyrkorna jobbar med de här personerna. Ett uppdrag som görs i samarbete med Svenska bibelsällskapet och ursprungligen initierats av Korskyrkan i Uppsala.

– Min ambition är att ringa runt till alla föreståndare inom Equmeniakyrkan, Pingströrelsen, EFK och Alliansmissionen för att ta reda på hur de jobbar med ”Guds barnbarn” som jag kallar dem.

Projektet kommer pågå ett år och ska sedan bli underlag för församlingar att kunna inspireras eller skapa plattformar för att bygga ett arbete kring de här frågorna.

Något Flodström märkt av är att orsaken till att unga lämnar, och när de gör det, skiljer sig något åt mellan samfunden.

Medan de mer liturgiska sammanhangen har problem med att ungdomar lämnar redan i tonåren, har de mer karismatiska sammanhangen istället problem med att tappa medlemmar i övre tonåren eller när de passerat 20-strecket.

– I de mer karismatiska sammanhangen finns en större apologetisk sida och en större identitet i det ”kristna”. Men när man tappar det kan fallet kanske bli hårdare och det finns risk att man blir mer bitter.

P O själv har en bakgrund i både Equmeniakyrkan och Pingst. Själv återvände han till kyrkan efter en serie av Gudsingripanden efter att han förlorat närstående och sedan börjat med droger.

Nu hoppas han få svar att kunna hjälpa fler, att liksom han, hitta tillbaka till församlingsgemenskap och tro.