Hyllar Equmenias krisstöd efter svåra bussolyckan

Som en av tre bussar var de på väg hem till olika orter i Västsverige efter ett lyckat Equmenialäger i Lima i Dalarna. Många av del­tagarna var trötta, och Jona Aske­lund var en av dem som slumrade i sätet.

– Det är intensivt att vara ledare på ett läger, och jag blundade men hade inte riktigt somnat, ­säger han till Sändaren.

Fick inte grepp på vägen

När bussen befann sig på riksväg 62 i samhället Stöllet i Värmland så kände han plötsligt att något inte stod rätt till. Det var som om bussen inte riktigt fick grepp på vägen, och i stället för att sakta ner så ökade de farten. Han rycktes upp ur sin slummer.

– Jag insåg att vi inte kommer stanna kvar på vägen, och jag spjärnar emot sätet för att hålla fast mig, säger han.

Men han blev egentligen inte rädd. Jona Askelund är nyutbildad brandman, och ska om en månad börja sin första tjänst. Den träning han fått bidrog till att han höll huvudet kallt och genast började att planera för hur situationen skulle hanteras.

– Min kompis sa efteråt att jag direkt började skrika att vi skulle ta det lugnt och sitta kvar, ­säger han.

Bussen lade sig på sidan och skor, kläder och andra pinaler flög genom luften. Det hade barn och ledare också gjort om inte alla suttit bältade, på busschaufförens uppmaning.

– När vi låg på sidan försökte jag att få en uppfattning om läget, och sedan få loss de som satt bältade ovanför mig, säger han.

Öppnade nödluckorna

Han poängterar att ledare och deltagare samarbetade på ett föredömligt sätt. Ledarna insåg att bussen behövde utrymmas, och de öppnade nödluckorna och tog sig ut snabbt. Han kontrollerade så att ingen blev kvar eller satt fast.

Visst var det en hemsl olycka, men jag tycker vi ska fokusera på att det ändå gick så bra

Som av en händelse befann sig både en brandman och en läkare i närheten av bussen och kunde ta hand om de omtöcknade passagerarna.

– Det var väldigt viktigt för då kunde vi ledare släppa sjukvårdsdelen och i stället hjälpa dem som var i chock, krama om dem och prata.

Räddningstjänsten var också snabbt på plats och tog hand om skadade, och en bensinstation i närheten öppnade upp så att alla som behövde kunde värma sig.

Ledarna visste dock att det fanns mycket mer att göra. Jona Askelund ingick i lägrets krisgrupp och i den hade man gått igenom flera olika olycksscenarier, bland annat hur man skulle agera vid en bussolycka. Han betonar att de förberedelserna var mycket viktiga.

– Jag var brandansvarig på lägret och hade gjort risk- och sårbarhetsanalyser. Vi hade pratat igenom noga vad vi skulle göra om något händer, säger han.

Mentalt förberedd

Han menar att sådana samtal gör att man är mentalt förberedd om något verkligen skulle inträffa. De kontaktade nu både Equmenias krisgrupp och hemförsamlingarna för att informera om det inträffade. Han är tacksam för den insats som Equmenia gjort på central nivå efter olyckan.

– Det känns bra att veta att om något skulle hända så finns en fantastisk organisation som står bakom, det vill jag att alla ska veta. Equmenia har verkligen hjälpt till att få ut information, säger han.

– Equmenia ska ha otroligt mycket beröm för det man gjort, det har skapat en stor trygghet.

Föredömlig reaktion

Han menar att hemförsamlingarnas reaktion också varit föredömlig. Kyrkorna öppnades för att ta emot oroliga anhöriga och alla lägerdeltagare när de kom hem på kvällen. Kyrkorna var också öppna dagen efter, och Jona Askelund berättar att många hörde av sig för att fråga om de kunde hjälpa till på något sätt.

– Det var en väldigt god stämning. Det var skratt, glädje och tacksamhet för att det gått så otroligt bra, säger han.

Att många kände tacksamhet är inte märkligt. Jona Askelund tänkte flera gånger på olyckan i Sveg 2017, då tre ungdomar omkom på väg till fjällen när deras buss kanade av vägen.

– Jag fick snabbt tankar på att det kunde gått mycket värre. Vi hade inte en änglavakt utan flera, säger han.

Just nu känner han mest tacksamhet.

– Visst var det en hemsk olycka, men jag tycker vi ska fokusera på att det ändå gick så bra, att alla nu är hemma och mår bra.