Idolens comeback: Jag blev buren i min mörkaste timma

Christoffer Hiding och jag gick på samma skola, Alströmergymnasiet i Alingsås.
Vi sprang ibland på varandra i samma kretsar och det var inte med lite stolthet jag och många med mig kunde yppa "vi känner honom" när han tog Sverige med storm i Idol. 2007. När programmet var som störst och alla unga musiktalanger drömde om att få den chansen. 
"Du ska bli artist", sa juryn.

Blev annorlunda

Men resan blev inte precis som Christoffer tänkt. Trots stipendie från Carola, bakgrundssång med stjärnor som Benjamin Ingrosso, och prisad för årets soulalbum 2014 blev det aldrig någon kommersiell succé.
- Det blev för mycket. Och när jag skulle släppa min skiva lade jag ut alla pengar på produktionen, och hade inga pengar kvar till marknadsföring, konstaterar han.

Istället började han styra om livsbanan. Läste till journalist och började jobba med text och marknadsföring. 
Han började ifrågasätta sina drömmar, och sig själv. Liksom den tro han tidigare haft som så självklar.
– Jag har gått igenom en lång process av att ifrågasätta allt jag trodde jag visste. Frågor om Guds natur, lidandet i världen och hur allt kan stämma överens har varit ständigt närvarande. Det fanns en tid när jag kände att jag förlorade min tro helt, berättar Hiding i Sänd. Samtalet.

Blev en inre konflikt

Han utvecklar;
– Det som satte igång min största inre konflikt var hur jag skulle få ihop bilden av en kärleksfull Gud med evolutionens lidande och död. Hur kan en Gud som är kärlek skapa en värld genom en så brutal process? Det skar sig helt med min bild av Gud och det Nya testamentets budskap om kärlek. Det ledde till ett stort tvivel och till slut kände jag att jag inte kunde tro längre. Det var som att min hela existens grundvalar skakades.
Istället fyllde han upp de nya tomrummen med annat. Löpningen blev för honom en ny identitet, och det visade sig att vad som började som, kanske en bokstavlig flykt, tog honom till Sverigetoppen.

Men när han blev pappa kom saker han tryckt undan ikapp honom. Dottern Judiths självklara tro på Gud fick honom att åter börja tänka. Och försonas med tanken på att även unde sin största kamp med tviveln, fanns någon där som bar honom.
Historien berättas bäst i nya låten "The Darkest hour".

Burits genom allt 

– Ja, den låten är verkligen ett destillat av de senaste åtta åren. Den börjar med frågan "Vem är jag om du inte finns?", och där ligger hela mitt brottande med tron. Jag har varit tvungen att kasta ner hela livspusslet och bygga upp det igen, bit för bit. Men det finns också ett hopp i låten. När jag ser tillbaka på de mörkaste perioderna, kan jag ändå se att jag burits genom dem. Någon, eller något, har funnits där hela tiden.

Det låter som om du har hittat någon slags frid mitt i allt tvivel. Vad har hjälpt dig att hitta tillbaka? 
– Vi sjunger ofta "Gud som haver" hemma, och det får mig att minnas det enkla och rena i tron som jag hade som barn. Det har fått mig att ifrågasätta om jag verkligen måste ha alla svar. Tron behöver inte vara svartvit, den kan rymma både tvivel och förundran.

Hittat tillbaka 

Men också tron på musiken. Och på sig själv ligger närmare nu. Som en cirkel som sluts. Att hans världspremiär av låten blev i Equmeniakyrkan Alingsås är som en cirkel som sluts. Här, fast när kyrkan hette Betel, började han sjunga. Nu kan det kanske börja om.
– Jag drömmer om att fortsätta skapa och att nå ut till människor med min musik. Det har varit en lång resa, men jag känner att jag har något att säga nu, något som kommer från en djup plats.