Jenny Dobers: Det har blivit en osund andlig miljö

Både regional och nationell nivå i Equmeniakyrkan har varit inkopplad för att försöka lösa krisen i Rimbo. Jenny Dobers, som är regional kyrkoledare, har besökt församlingen flera gånger. Hon menar att alarmklockan ringde när delar av ledningen ville införa nya krav för att bli medlem.

– Vi såg allvarligt på det. En församling i Equmeniakyrkan får inte villkora medlemskap med annat än att man ska tro på Jesus, självklart ska homosexuella och sambos få vara med, säger hon.

Hon har också skrivit brev till alla församlingsmedlemmar med förslaget att de som inte delar Equmeniakyrkans värderingar kan starta en ny församling. Men den uppmaningen har inte hörsammats. I dag förstår hon de medlemmar som inte orkat vara kvar.

– Jag sörjer verkligen att vi inte kunna stötta dem mer, men till slut blev det en osund andlig miljö att leva i, säger hon.

Hon är inte förvånad över att församlingen nu kan lämna.

– Vi har lagt ner väldigt mycket tid, och gjort allt vi kunnat. Nu är det omöjligt att utöva tillsyn i församlingen.

Inte ett unikt fall

Enligt Jenny Dobers är inte Rimbo ett unikt fall i Equmeniakyrkan. Det finns exempel på andra, främst mindre församlingar, där personer har påverkat utvecklingen i en tveksam riktning eller med motivet att berika sig själva.

I kyrkoledningen pågår därför ett samtal kring hur samfundet ska hantera sådana situationer och om det behövs fler verktyg i sådana krissituationer.

– Vi har två starka principer i Equmeniakyrkan. Dels att församlingarna är självständiga, och dels att Equmeniakyrkan är en gemenskap av församlingar som står i tillsyn till varandra, en tillsyn som utövas av regionala och nationella kyrkoledare. Var går gränsen för hur självständig församlingen kan vara? När måste det vara vårt ansvar som kyrkoledare att gå in?

Brister i samfundets stadgar

Hon har inga självklara svar på frågorna, men tycker att Rimbo visar på brister i samfundets stadgar.

– Det finns luckor som vi inte kommer åt. Det gäller till exempel en liten församling då det kommer nya medlemmar som inte vill visa respekt mot vår tradition och teologi. Vår första strävan är att alltid kunna leva tillsammans med olika hållningar, men om det inte går uppstår problem.

Jenny Dobers menar att det kan behövas en större varsamhet i församlingar när man tar emot nya medlemmar.

– Vi ska förstås med glädje välkomna nya människor och ta vara på deras gåvor, men kanske det kan krävas lite mer eftertanke i hur lätt någon får förtroendeuppdrag.

Kyrkoledare Lasse Svensson menar att det kan uppstå problem, inte minst i små församlingar, som är mer sårbara.

– I 99 fall av 100 så fungerar det bra även i små församlingar. Men det finns scenarion där en främmande gruppering tar över eller där en person blir kvar som ensam medlem i en församling och sedan säljer kyrkan till en svåger som bygger sommarstuga av den. Och så vill ingen av oss ha det, ­säger han.

Vid andra tillfällen kan det röra sig om församlingar som går samman med kyrkor som tillhör andra samfund. I samband med sådana beslut kanske man också väljer att lämna Equmeniakyrkan.

– Om en församling tillhört ett samfund i 150 år – och man fått stöd att bygga sin kyrka och haft medlemmar som varit trogna samfundet – vilken skyldighet har man då att föra det vidare? Det är komplext.

Hade ett tydligare mandat

Lasse Svensson har sina rötter i Metodistkyrkan, där kyrkoledningen hade ett tydligare mandat över församlingarna än i Equmeniakyrkan. Han är inte säker på att den traditionens kyrkoordning skulle lösa dagens problem, men kyrkoledningen söker nu inspiration både i grundarsamfundens historia och hos andra samfund för att försöka säkra församlingar från att missbrukas.

– Vi behöver verktyg, det är klart, och vi kan inte dra denna fråga i långbänk utan kommer att komma med förslag till kyrkokonferensen. Det handlar inte om att förändra vår kyrkosyn, men att förtydliga vissa delar, säger han.

Vilka verktyg det kan röra sig om tycker han är svårt att svara på i dag.

– När det inte förekommer konflikter så kan församlingar förorda sin självständighet och svagare nationella strukturer, men när det blir konflikt i en församling önskar man gärna ett starkare mandat för kyrkans nationella strukturer.