Här är frågorna som Equmeniakyrkan lyfter i Almedalen

Precis som tidigare har Equmeniakyrkan genomfört sin satsning under Almedalsveckan i Vårdklockans församling, en kyrka i centrala Visby med en fantastisk vy över staden och havet. Under fredagen genomfördes ett seminarium om klimatångest och apokalyps, med deltagare från Chalmers tekniska högskola, Bris och Röda korset.

Samtalet utgick från den ångest som många barn känner idag, enligt en undersökning från Bris är till exempel fyra av tio barn tveksamma till att skaffa barn på grund av den hotande klimatkatastrofen. Men samtalet, som leddes av Joakim Hagerius, slutade ändå i någon form av hopp, och en betoning på behovet att i detta läge både främja gemenskap och handling.

Under Almedalsveckan har Equmeniakyrkan fokuserat just på klimatet, på biståndsfrågor, existentiell hälsa och ett livssynsöppet samhälle.

- Det utgår från exemplet Norge där staten enligt lagen ska vara livssynsöppen. Religion är något positivt påbjudet och inte en frihet från religion som det ofta blir i Sverige.

Joakim Hagerius är en van Almedalsbesökare, och han inleder varje vecka här med den ekumeniska högmässan i Visby domkyrka.

- Den slår an en ton för hela veckan. Vi lyser frid över Almedalen, men vi delar också ett bord, ett bröd och är del av samma mänsklighet. Det tar man det med sig in myllret här.

Skiljer sig denna vecka från tidigare år?

- Ja, jag tycker mig se att existentiella anslaget går igen. Är det ett tidstecken? Ja, det kan det vara. Men det är nog också ett arv från Ing-Marie Wieselgren, som mördades förra året, det var ett av hennes stora teman. Jag tror det påverkat årets vecka.

Är det viktigt att Equmeniakyrkan finns på plats?

- Ja. Det här är en marknadsplats för idéer om hur världen ser ut och kan se ut. Och det vore konstigt om inte kyrkan i bred mening faktiskt bidrar med sin röst i samtalet. Vi är en del av det stora gemensamma.

Är det något speciellt möte eller samtal du tar med dig härifrån?

- Det är det alltid när man är här. Det som gör Almedalen unikt, det är kombinationen av rika utbudet av panel och seminarier. Man rör sig på en liten yta och det blir många spontana möten, som är fria och mänskliga. Det är det som gör Almedalen unikt.