– Explosionen i sig är en tragedi men det som gör det extremt tufft är att den skedde i en redan väldigt svår situation, säger Cederic Choukeir i telefon från Libanon där han jobbar som landschef för biståndsorganisationen Diakonia.

Han räknar upp Libanons många kriser.

– Köpkraften har minskat åttafaldigt, politikerna har inte lyckats åstadkomma förbättringar och covid19-fallen har nått rekordnivåer de senaste veckorna. Och så har vi i nio år haft en allvarlig humanitär kris med 1,9 miljoner flyktingar – människor som nu är sårbarare än någonsin tidigare.

Diakonia har sedan länge stöttat långsiktiga lösningar i Libanon, såsom att minska korruptionen genom att hjälpa institutioner till ökad transparens. Men efter explosionen i Beiruts hamn den 4 augusti är fokus nu på akut humanitärt arbete.

Diakonias samarbetsorganisation Arc en Ciel har mobiliserat tusentals volontärer som röjer upp bland rasmassorna och ersätter utblåsta glasfönster med provisoriska plastskivor. De organiserar också matdonationer.

– FN:s livsmedelshjälp har hittat alternativa vägar efter att hamnen sprängdes, via den mindre hamnen i Tripoli och via flyg. Man har fått igång delar av hamnen i Beirut igen, men problemet är att explosionen förstörde alla silon och lagringslokaler. Det går att lasta av containers men inte att lagra dem.

– Grundproblemet med matsäkerheten är ändå mera socioekonomisk. Hälften av befolkningen beräknas leva under existensminimum och explosionen förstörde många småföretagares sista möjligheter till inkomst, säger Cederic Choukeir.

Regeringen avgick den 10 augusti efter stora protester från folket. Istället har armén nu ökade befogenheter. Enligt Cederic Choukeir försvårar det här hjälparbetet.

– Det skapar en osäkerhet på lång sikt, eftersom mycket av koordinationen måste komma från regeringsnivå. Senast en ny regering tillsattes i oktober 2019, tog det flera månader innan partierna kunde enas. Det går knappast snabbare den här gången, om inte de internationella påtryckningarna vi nu ser ändrar på saken. Jag tror vi kommer se fler protester.

– Vi har inte haft ett normalläge sedan oktober. Kris följer på kris, utan pauser. Det verkar inte finnas något som kan förändra läget. Det går inte att lita på en regering som förvarar explosivt material i över sex år mitt i ett bostadsområde och bara meter från landets centrala livsmedelslager. Det känns som att hela nationen är deprimerad.

Diakonias samarbetsorganisationer erbjuder därför även psykosocialt stöd. När den akuta humanitära hjälpfasen är över kan större fokus igen läggas på långsiktigt stöd för att lyfta landet ur de många krisernas grepp.