Många KD:are i "marktjänst" är fortfarande tydligt präglade av frikyrklighet. Foto:TT
ANALYS. Erik Lindfelt om varför Kristdemokraterna är beroende av sin frikyrkliga mylla.
Det har inte varit någon ljus vår Kristdemokraterna gått till mötes detta år. Jagade om bränslepriser och elstöd. Spritdränkta fester och anklagelser om sexuella trakasserier. En hög företrädare som vill ha en liberalare narkotikapolitik. Nu ligger partiet på eller under fyraprocentspärren (3,6 procent i den sammanvägda mätning som Sveriges Radio presenterade förra veckan).
Inte undra på att man kallat till krismöte i det både starka KD- och frikyrkolänet Jönköping. Bakom ligger en djupare konflikt om partiets vägval. För många frikyrkligt engagerade kristdemokrater har den tuffare synen på flyktingar och migration, brott och straff samt bistånd varit svårsmält. Flera har hoppat av.
Prideparad inte uppskattat av alla
Att KD-ledaren deltagit i prideparad och föreslagit ett kontrakt mellan partierna för att försvara den fria aborträtten har säkert heller inte uppskattats av alla äldre pingstvänner som i mångt och mycket burit upp partiet under årens lopp. Andra har nog mest sett det som ett desperat försök att värja sig mot den ständiga vänsterkritiken att man i själva verket är homofober och abortmotståndare.
Att KD under Ebba Busch gjort en högersväng är tydligt. För ett par år sedan ordnade Ax:son Johnson-stiftelsen ett seminarium på Engelsbergs bruk om Kristdemokraternas idéer (finns både i bokform och på Youtube för intresserade). En sak slog mig under dagen i det höstfagra Västmanland: de unga kristdemokrater som medverkade hade inga problem med att identifiera sig som ”konservativa”. Äldre känner sig däremot inte hemma med detta begrepp. Man är just ”kristdemokrat”.
Frikyrkliga basen liten - men avgörande
Som statsvetaren Magnus Hagevi flera gånger noterat, bland annat här i Sändaren, särskiljer sig de kristna väljarnas värderingar allt mindre åt från väljares i allmänhet. Ur den synvinkeln är det inte förvånande att partiet söker sig nya vägar. Inte heller är det så att den traditionella frikyrkobasen räcker till för valframgångar som 1998 – den är helt enkelt för liten.
Men. Ett parti behöver också engagerade medlemmar för att lyckas. Sådana som står i valstugor, kokar kaffe, knackar dörr och delar ut flygblad. Detta har varit en styrka för KD; partiet har haft sina frikyrkliga kärntrupper att lita på.
Ett parti behöver också engagerade medlemmar för att lyckas. Sådana som står i valstugor, kokar kaffe, knackar dörr och delar ut flygblad.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR