Kommentar: Sverige gick mot strömmen i EU-valet

NYHETSKOMMENTAR. Ytterhögern gick framåt i EU-valet, men valets vinnare blev det breda kristdemokratiska partiet EPP och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. I Sverige blev EU-valet en succé för Vänsterpartiet och Miljöpartiet – Sveriges klimatpartier.
Valet väntades bli en rysare för många. Skulle de nationalkonservativa bli fler än liberalerna i EU-parlamentet? Skulle någon eller något av de svenska småpartierna behöva packa ihop och säga hejdå till EU-parlamentet i Bryssel och Strasbourg? Men redan efter de första vallokals­undersökningarna stod det klart att de värsta scenarierna inte skulle infrias: På EU-nivå säkrar den breda mitten – samarbetet mellan kristdemokrater, socialdemokrater och liberaler – fortsatt en majoritet, även om det bara är EPP-gruppen som går framåt. I Sverige behåller alla partier en plats i parlamentet, men Kristdemokraterna förlorar ett mandat som i stället går till Vänsterpartiet.

Valets vinnare och förlorare

När detta skrivs på måndagsförmiddagen pågår rösträkningen fortfarande runtom i EU, så siffrorna kan ändras. De stora dragen är ändå klara: EU-valets verkliga vinnare blev den kristdemokratiska EPP-gruppen. EPP försvarar sin position som EU-parlamentets största parti och ser dess­utom ut att få cirka 10 nya mandat. Den socialdemokratiska gruppen S&D backar något, medan den liberala gruppen Renew ser ut att tappa minst 20 mandat. 
Gruppnamnet Renew kommer från Renaissance, namnet på ­Macrons parti, som gick så bra i valet 2019 att de bytte namn på hela den liberala gruppen i EU-parlamentet. Men årets val blev ett fiasko för Frankrikes president Emmanuel Macron och hans liberala parti. Lika dåligt gick det i Tyskland för förbundskansler Olaf Scholz och hans socialdemokratiska parti och hela regeringsunderlaget inklusive de gröna. Men medan Macron reagerade snabbt och dramatiskt med att utlysa nyval, var Olaf Scholz första reaktion att vägra säga någonting alls.
I både Tyskland och Frankrike var det alltså regeringspartierna som backade medan ytterhögerpartierna gjorde rekordval. Det ligger nära till hands att tänka att EU-valet i unionens två största och mäktigaste länder fungerat som ett protestval mot landets regeringar. 
Även i Sverige kan valresultatet beskrivas som en protest mot Tidöregeringen, och särskilt dess kungamakare Sverigedemokraterna. Det ser förvisso ut som att det enbart är KD som tappar ett mandat. Men SD, som vant sig vid att vara Sveriges andra största parti, är det parti som fick känna på det största bakslaget.

Klimatval i Sverige, men inte i EU

Redan före valet stack Sverige ut som enda land där befolkningen tyckte att klimatet var den viktigaste valfrågan. Valresultatet visar också att de två partier som har den mest ambitiösa klimatpolitiken, nämligen Miljöpartiet, tätt följt av Vänsterpartiet, är valets stora vinnare i Sverige. 
Att de gröna partierna över huvud taget gick starkt i Norden och flera mindre länder är en liten tröst för partikamraterna i Bryssel, som blev valets största förlorare på EU-nivå.

Nu börjar maktkampen

Valet är över, nu börjar arbetet med att tillsätta alla de viktiga posterna i EU. Först och främst ska EU-kommissionens ord­förande utses. 
Ursula von der Leyen är tämligen säker på att bli omvald, men det bygger på att hon för det första nomineras av Europeiska rådet, det vill säga EU:s stats- och regeringschefer, och för det andra väljs av en absolut majoritet i parlamentet. 
Parlamentets majoritet har hon i princip redan, det krävs 361 mandat och hennes mittenallians har preliminärt strax över 400 mandat, om de väljer att samarbeta. På valnatten gjorde både S&D och EPP uttalanden som tyder på att samarbetet kommer att fortsätta, vilket i så fall innebär att dörren som hållits på glänt mot nationalkonservativa ECR (där SD ingår) nu stängs. Däremot kan man förvänta sig att EPP kommer att använda valresultatet i förhandlingar med sina samarbetspartners för att exempelvis hävda att det är dags att satsa mer på industrin och på bönderna, och mindre på klimatet, för det är nämligen folkets vilja.

Hur starkt blir EU?

Den 16–19 juli konstituerar sig det nya parlamentet, då väljs talman och då görs det upp vilka utskott som ledamöterna ska sitta i. Därefter kan parlamentet rösta om den nya kommissionsordföranden, som högst sannolikt blir Ursula von der Leyen. Hon var den första kvinnan på posten när hon valdes 2019 och nu bekräftar hon sin ställning som Europas mäktigaste person. 
Hur starkt EU-parlamentet blir beror på de 720 ledamöterna som tillträder i mitten av juli. Dessvärre har de fortfarande bara strax över 50 procent av européernas röster i ryggen. Det fanns en förhoppning om ett högre valdeltagande i årets val och EU-parlamentets administration har arbetat stenhårt för att öka medvetenheten och intresset. Varför budskapet inte gick fram blir nu föremål för fortsatt analys.