Magnus Malm inledde konferens för förkunnare

Det sa Magnus Malm när han inledde konferensen Förkunnaren och förkunnelsen i Ryttargårdskyrkan i Linköping .
Omkring 160 personer från olika samfund hade samlats för att lyssna till fem olika talare. Årets konferens var den femte i ordningen sedan starten 2018.
Ryttargårdskyrkans pastorer Daniel Röjås och Fredrik Lignell fick idén när de insåg att det saknas ett forum där förkunnare kan begrunda sin uppgift, få inspiration och nya redskap.
– Vi har fått mycket god feedback efter de tidigare konferenserna – det här behövs verkligen, sa Daniel Röjås.

"Fri att förkunna"

Journalisten och författaren Magnus Malms tema var Fri att förkunna:
– Jesus hade inte sin identitet i sin tjänst, han visste vem han var i sin relation till Fadern. Att som förkunnare vara förankrad i sin relation till Gud är viktigt, liksom dynamiken mellan bön och förkunnelse där bönen kommer först.
Tre saker gör förkunnaren fri: befrielse från bekräftelsejakten, från resultatjakten och från stressen. Han tog ett exempel från marknadsföringsvärlden: ”fånga inte kunden, fånga intresset.”
Jag använder nästan aldrig ordet ”du” i predikan, det trycker upp människor mot väggen. Lita på den heliga Anden och lita på det du har. Gud har gett oss exakt det vi behöver för att göra hans vilja.

Homiletisk ordning

Finns det en nådens homiletiska ordning? Om predikantens etapper och förkunnelsens faser, talade Åsa Molin, lärare på Akademi för Tro och Ledarskap i Örebro.
– Kartor finns för att vi inte ska tappa bort oss, och de finns också inom tron. Hur påverkar det oss predikanter, hur ser min andlig väg ut och vad betyder den för min förkunnelse?
– En beskrivning av den andliga resan finns i Joh. 21:18. Versen har tolkats som en uppdelning av livet i två delar – det första och det andra berget. Det första handlar om att skapa sig en identitet, äga sitt eget liv, utforska sina gåvor.
Det andra berget handlar om att komma till platser där man kan säga ”låt din vilja ske – inte min.” Att bli befriad från sitt jag för att kunna ge till andra. Men för att kunna ge bort sitt liv måste man först äga det, det går inte att hoppa över det första berget.
Vägen mellan bergen har beskrivits som en dal, ibland som ett misslyckande. Man kanske aldrig kommer upp på det andra berget. Vad händer när pastorn själv är nere i dalen?
I Norrland talar man om ”torrtro” för att beskriva detta. Då kan man behöva ta en paus, bli mer bibelnära.
Daniel Röjås pratade om ”Att låta Jesus vara centrum i förkunnelsen.”

Måste måla fram Jesus

– Förkunnelsen bygger på Kristi ord. Men hur ser den stora bilden ut i dag? Människor känner inte till Bibelns berättelser, så vi måste måla fram Jesus, sa han och lyfte fram tre punkter: Jesus är centrum i Skriften, Jesus är centrum i predikan, Jesus är centrum i evangeliet.
– Hur ska det gå för kyrkan om vi förkunnare behandlar evangeliet som en vi-har-hört-det-förut-historia?
”Att leda genom förkunnelsen” var temat för Ellen Hemström, pastor och föreståndare i Filadelfiakyrkan, Örebro. Hon menade att en inre bild ska prägla förkunnelsen så att församlingen också kan se den. Förkunnelsen ska vara verklighets- och vardagsförankrad, det är viktigt att själv vara verklighetsförankrad och att vara uthållig.
Sist ut var Carl-Olov Hultby, riksevangelist i Equmeniakyrkan. Temat var ”Förkunnarens kärlek till Jesus.” Han läste Joh. 21:15, där Jesus tre gånger frågar Simon om han har honom kär.
– Om man ska förkunna om Jesus så måste man älska Jesus. Det är när vi älskar som vi vill göra något för honom. Jag har mycket större chans att nå människor om jag älskar, sa Hultby.