Magdalene Kelel och Abigael Naishorua från Kenya låter skeptiska när de får höra siffrorna från en studie om kvinnlig könsstympning som publicerades i november i British Medical Journal. Enligt den ska andelen könsstympade flickor ha sjunkit i Östafrika från 70 procent 1995 till bara 8 procent år 2016.

– Visst har vi sett en minskning av könsstympning, men verkligen inte lika drastiskt som siffrorna antyder. Enligt våra uppgifter var andelen könsstympade flickor i Kenya 21 procent 2014, säger de.

De jobbar för den kristna organisationen FPFK (Free Pentecostal Fellowship in Kenya) som finansieras av svenska PMU, Pingstmissionens Utvecklingssamarbete. Naishorua jobbar specifikt mot kvinnlig könsstympning och Kelel med genus- och miljöprojekt, båda jobbar bland massajerna. De är just nu på besök i Sverige för att delta i ett möte med PMU:s globala arbetsgrupp för jämställdhet.

Naishorua föddes i en masajby där könsstympning praktiserades, men där det minskat mycket. En del familjer, såsom Naishoruas, har helt slutat med könsstympning.

– En viktig åtgärd är att vi numera har nya övergångsriter som ersätter könsstympningen. Vid en viss ålder får flickorna tre dagar av utbildning om bland annat kvinnlig könsstympning och livsfärdigheter. På den fjärde dagen får de vara med om en ceremoni där de välsignas på ett traditionellt sätt så att de kan stiga över tröskeln till vuxenlivet.

Bland massajerna har könsstympning ofta varit en övergångsrit, medan andra grupper kan ha andra motiv.

– Det kan handla om estetik. Det finns föreställningar om att klitoris kan växa sig så stor att den hänger ner till knäna, och att könsstympningen är ett sätt att förebygga detta. Det är en myt som vi försöker ta kål på genom att tillhandahålla korrekt information och arbeta med förebilder som inte blivit könsstympade, säger Naishorua.

Ett viktigt bidrag till den sjunkande statistiken är att kvinnlig könsstympning kriminaliserades 2011 i Kenya, och att frågan fått synlighet globalt sedan 1990-talet.

– Likaså att alla former av våld mot kvinnor blivit synligare, säger Kelel.

– En nyckelåtgärd är att utbildningen om seden har ökat mycket i Östafrika. Den som fått fakta om hur kvinnlig könsstympning påverkar hälsan vill inte föra traditionen vidare, säger Naishorua.

Kvinnorna är eniga om att kristendomen har spelat en stor roll i arbetet mot könsstympning.

– Kyrkorna utbildar sina församlingsmedlemmar och säger om och om att könsstympning är emot de bibliska principerna.

Mest undervisar kyrkan vuxna om att de inte ska utsätta sina döttrar för detta. Om någon ändå gör det så kan den uteslutas ur församlingen. Samma gäller för ledare i kyrkan.

– Det blir då lättare att överge seden eftersom de flesta vill göra rätt enligt sin tro.

De två kvinnorna har märkt att det underlättar deras utbildningsarbete att de jobbar för en kristen organisation.

– Massajer har stor respekt för den kristna kyrkan. Vi välkomnas bättre än myndigheter eftersom vi inte kommer för att arrestera någon. Vi har en kärleksfull inställning och vill hjälpa dem att urskilja vilka praktiker som är negativa och vilka som är positiva.

Även om fokus är på att utbilda vuxna, finns det även en hel del utbildning riktad till barn.

– En del skolor har lektioner i ämnet varje vecka och även kyrkor kan ta upp ämnet i söndagsskolor och ungdomsgrupper.

Hur reagerar barnen på den informationen?

– Många av barnen kan ha blivit könsstympade utan att veta om det, medan andra kan ha traumatiska minnen av övergreppet. Många ser det som en självklar del av sin kultur, men byter inställning när de får fakta om hur ingreppet skadar kroppen. Det kan vara en väldigt stor chock för dem att inse att de varit med om ett våldsamt övergrepp.

– Det är viktigt att utbilda också de flickor som blivit könsstympade, för annars kan de influera dem som inte blivit utsatta till att tänka att vilja genomgå ingreppet. För dem som ännu inte utsatts är det viktigt att få veta vem de kan kontakta om de riskerar att bli utsatta.