Läkarmissionen ser vinster med minskat statligt beroende

I en tid av växande behov och globala utmaningar står svenska kristna biståndsorganisationer vid ett vägskäl.

De pressas nu att ompröva sina finansieringsstrategier för att säkerställa större självständighet och effektivitet. Detta är kärnan i regeringens nya biståndsstrategi. Egeninsatsen, det vill säga andelen pengar som kommer från organisationernas egna kassor, ska öka från 5-10 procent till 15 procent. Medan vissa organisationer, såsom Diakonia, har uttryckt kritik mot förändringen, ser Läkarmissionens generalsekreterare Josephine Sundqvist möjlighet till förnyelse. Tidningen Dagen var först med att rapportera om detta. Till Sändaren utvecklar hon resonemanget så här:

- Som det är idag, när kristna biståndsorganisationer kan ta emot 95% av finansieringen från staten, riskerar man att bli en underleverantör till Sida, varnar Sundqvist. Hon understryker behovet av att ompröva och stärka organisationernas finansiella bas.

Ökad folklig förankring är lösningen

En ökad egeninsats frigör också Sidafinansiering till fler mindre aktörer. Hon pekar på en svår balansgång. Å ena sidan ska man stödja lokala partners i utvecklingsländer att bli självständiga. Å andra sidan måste svenska biståndsorganisationer undvika att själva bli beroende av statligt stöd. Sundqvist ser därför en ökad folklig förankring av biståndet som lösningen:

- Det är positivt om svenska civilsamhällets bistånd blir mer folkligt förankrat. Då ökar både viljan att ge bistånd och engagemanget i hela landet, säger hon. Just Läkarmissionen har länge varit en föregångare i att engagera sig utanför traditionella biståndskanaler. För dem innebär ny omställning en fortsättning på en lång tradition av oberoende och innovation.

En tradition som sträcker sig långt tillbaka till missionens början där socialt entreprenörskap stod i centrum. Vi har en gedigen historia att vara stolta över och bygga vidare på, där man från start har fokuserat holistiskt på att jobba människa till människa.

Vill inte hamna i statens händer

Därför varnar hon för riskerna med att bli alltför beroende av en enskild biståndsfinansiär.

- I så fall riskerar vi i civilsamhället att fastna i en alltför smal policykrets av biståndsexperter. Ser du på hur biståndet såg ut på 60–70 talen var det många fler yrkeskategorier från svenska resursbasen som åkte ner till utvecklingsländer och hjälpte på olika sätt. Idag är det ofta policyinriktade statsvetare som reser ut. Det behövs helt klart en större mix också i hur man arbetar. Det är bra med stöd från myndigheter men vi måste ha med oss att det inte var så allt byggdes upp från början, funderar Sundqvist.

Kristen identitet en styrka

Hon betonar också att den unika identiteten som kristen biståndsaktör, inte motsäger engagemang och dialog liksom arbete tillsammans med andra aktörer, organisationer och olika nätverk.

- Många mål, som till exempel Agenda 2030 och de globala målen, delar vi med de flesta andra biståndsorganisationer,  men vi har en unik prägel som vi borde arbeta för att behålla och till och med förstärka i tider av reformering av det svenska biståndet.