Kristna araber i konfliktens skugga

Läget för dom kristna araberna har hårdnat i skuggan av den intensifierade konflikten i Mellanöstern. 

- Attackerna och mordbränderna mot de kristna i Betlehem och Cremesandalen har ökat från judiska extremister. Från Gaza, får vi in rapporter om skjutningar av iraelisk militär mot kyrkor och den kristna civilbefolkningen. Medan de kristna palestinier i Taibe blir misshandlade och rånade av judiska bosättare, samtidigt som de pressas av islamisterna i Hizbollah och Hamas, säger Joakim Wohfeil.

Kända för öl

För oss i väst kanske är gruppen kanske mest kända för ölet Taibe Gold. På hösten ordnar den kristna gruppen tysk ölfestival, vilket inte alltid har uppskattats av de muslimska grannarna. Ett sätt att räcka ut en hand till de muslimska grannarna är Taibe Green, som är en alkoholfri variant som fått en Halal Fatwa från det muslimska ledarskapet. 

- De judiska bosättarna uppfattar det som provocerande att den kristna minoriteten nått sådan framgång att de stänger av vattnet för Taibeklanen. De har därför även börjat med vinproduktion som är mindre vattenberoende än ölproduktionen, berättar Wohlfeil.

Han berättar att Taibe har blivit en viktig symbol för den judiska fredsrörelsen, ett exempel att hålla fram i den interna Israeliska politiken kring hur den högerradikala regeringen brister i förmåga att skydda den kristna palestinska minoriteten från den protofascistiska bosättarrörelsens trakasserier.

Attackerar judiska fredsaktivister

-  Bosättarna drar sig inte ens för att attackera judiska fredsaktivister och har bland annat misshandlat rabbiner som är aktiva för mänskliga rättigheter, förklarar Joakim.

Han framhåller i likhet med Carl Bildt vikten av att skapa förutsättningar för palestinierna att känna hopp och våga drömma om en bättre morgondag för att motverka militant radikalisering. Hos de kristna palestinierna finns en starkt pacifistisk tradition. 

- De är kända för att inte försvara sig med våld mot vare sig de judiska eller muslimska förtryckarna.  

Möter en uppgivenhet

Joakim möter ofta en uppgivenhet i mötet med den palestinska Kyrkan i deras relation till väst: ”Ni är ofta mer intresserade av de döda stenarna, än de levande stenarna. Vi känner ofta att ni kristna inte i väst inte vill kännas vid att det finns levande kristna församlingar på den palestinska sidan.”  

Han tror att en förklaringsmodell till varför den västerländska kyrkan har svårt att förhålla sig till de kristna araberna är att de varit ledande i det pacifistiska motståndet mot vad de uppfattar som en illegal ockupation. - Mobarak Waad, som brukar refereras till som mellanösterns Gandhi, kommer ur den här miljön och bidragit till en kultur av uppfinnesrikt icke-våldsmotstånd. De passar helt enkelt inte in i vår önskan om en mer polariserade berättelse. En berättelse med en tydligt ond sida och en tydligt god sida, förklarar ha och utvecklar. 

- Den här gruppen passar inte in i Hollywood-narrativet och därför väljer vi att glömma dem istället. Problemet är hur den judiska staten agerar i relation till den palestinska kristna civilbefolkningen, det finns gott om exempel på trakasserier mot civilbefolkning som inte kan motiveras till säkerhet.  

En fråga som lyfts i samband med konflikten, är de arabiska grannländernas ansvar för palestinierna. Varför håller Egypten, Jordanien och Syrien sina gränser stängda mot muslimska araber? 

- Västbankens gränser kontrolleras av Israel mot de arabiska grannländerna, så det finns ingen möjlighet för de omkringliggande arabländerna att öppna den. En palestinier från Jerusalem behöver passera den Israeliska gränskontrollen för att kunna resa ut från västbanken.  

Gällande Gaza så är det mer komplicerat, då korsningen mellan Gaza och Egypten, den så kallade ”Rafa-korsningen” enbart kan öppnas gemensamt i samförstånd mellan Egypten och Israel. Officiellt är skälet att den inte skall kunna användas för att smuggla in vapentransporter till Gaza, vilket även fått konsekvenser på biståndstransporter från Egypten till Gaza.  

Judar, kristna, kurder och yazidier som behövt fly undan islamistisk terror har kunnat etablera sig i nya länder medan UNWRA jobbat i över 60 år nu med en miljardbudget utan att lösa situationen i Palestina. Vad beror detta på? 

- UNWRA skapades som ett särskilt organ då FN orsakade situationen, en utmaning UNWRA haft är att palestinierna har en tydligt definierad önskan om att bo kvar i området samtidigt som de omkringliggande länderna har en har en lagstiftning som är konstruerad för att försvåra för palestinierna att etablera sig där. De blir blockerade på arbetsmarknaden, trotts att dom tillhör den mest välutbildade gruppen inom den arabisktalande världen. Det officiella skälet är att de vill skydda den inhemska arbetsmarknaden, det är en diskriminerande lagstiftning och därmed illegal. Vi på Diakonia har därför arbetat mot dessa lagstiftningar under många år.  

Inom delar av karismatisk kristendom brukar behovet av utökad landområde för den judiska minoriteten i området lyftas upp, motiverat utifrån förföljelsen mot judar som finns i de arabiska länderna?  

- Alltså, vem är arab och vem är jude. Den kristna minoriteten som finns i området räknar sina rötter till urkyrkan. Konsekvensen blir att de från början var judar som konverterade till kristendomen under urkyrkans dagar.  

Historiskt har jag därför svårt att se att det finns någon logisk skillnad mellan många av palestinierna och israelerna i området, då det kommer till deras identifikation med de ursprungliga 12 stammarna. Den palestinska kyrkan har rötter till de första kristna församlingarna i det heliga landet.  

Wohlfeil fortsätter:

- Med det sagt så är Israel en av världens mest legala stater. Det finns få länder med så stark historisk förankring som den sionistiska statsbildningen. Den judiska längtan tillbaka till Jerusalem. När den sionistiska rörelsen uppstod, så gjorde den det av synnerligen goda skäl. Judarna konstaterade på goda grunder under 1800-talet att de ej lever i säkerhet någonstans. Under förskingringen så visade verkligheten för den judiska minoriteten att inte ens väletablerade medborgare är lika inför lagen, menar han.

Levt i otrygghet

Judar har levt i otrygghet och förföljelse genom hela sin historia, vilket kulminerade under Tredje Riket. Något man enligt Joakim måste ha med när den Israeliska statens bildande diskuteras.  

- Bosättarrörelsens existens brukar motiveras utifrån att judar behöver fly från muslimska länder och därför inte får plats inom ramen för Osloavtalets gränser. I den här frågan är jag överens med den judiska majoriteten. Israelerna själva avfärdar detta argument internt. Det är en linje som drivs av liten högerradikal minoritet av den israeliska riksdagen, som Likud gjort sig beroende av i sitt regeringsunderlag.  

Enligt nuvarande Israelisk lagstiftning så är flera av bosättningarna illegala och de har fram tills nu betraktats som ett problem av den judiska majoriteten. 

Hårt tryck på förändring

- Trycket från det israeliska näringslivet är även stort på den nuvarande regeringen om att avveckla bosättningarna, då de anses hämma den israeliska tillväxten och skadar den judiska ekonomin. Den judiska fredsrörelsen är betydligt starkare än vad vi kan få intrycket av här i västvärlden. Både den profana och religiösa delen av landet uppfattar att bosättarna håller resten av landet som gisslan. Det finns en stark judisk rörelse inom militären som är beredd att försvara staten Israels existens, men dom är inte intresserade av att användas som ett redskap i ockupationen. 

Bosättarrörelsen betraktas av dessa som ett särintresse. Men i samband med Hamas urskillningslösa terrorattack mot den judiska civilbefolkningen, så slöt sig leden och de israeliska medborgarna slöt upp bakom den regering som de i grunden är mycket kritisk mot. 

- Dom arabiska högerextremisterna spelar därmed dom judiska högerextremisterna i händerna, medan det är dom fredssträvande människorna som bara vill leva sina liv i frid och frihet som blir offer för krigshetsarna på båda sidor. 

P-O Flodström