Forskning: Kvinnor tystas inte av sexuellt våld

– Det var folkmordet i Rwanda som först fick mig att ana ett samband mellan kvinnors utsatthet för sexuellt våld och deras senare politiska engagemang, säger Anne-Kathrin Kreft.

I fredags var det disputation på hennes doktorsavhandling om hur sexuellt våld kan bli en drivkraft för kvinnors politiska mobilisering.

Efter folkmordet 1994 innehar Rwanda i dag världsrekord i andelen kvinnor i parlamentet, hela 61,3 procent. Under folkmordet förekom även våldtäkter.

– Kvinnorna i Rwanda spelade en viktig roll för att lagstiftningen i dag betraktar sexuellt våld som brott mot mänskligheten, säger Kreft.

– Också i Bosnien tog kvinnor aktiva roller efter kriget. Jag började se ett mönster, att det i samhällen som upplever väpnade konflikter finns en stark politisk mobilisering av kvinnor.

Tidigare forskning har utgått från att sexuellt våld i konflikter leder till en begränsning av kvinnors politiska deltagande, till en passivering, men i dag kan Kreft visa att den bilden är missvisande.

– Min forskning visar att kvinnor i civilsamhället mobiliserar i högre grad under konflikter med utbrett sexuellt våld, jämfört med konflikter med få eller inga rapporter om sexuellt våld. Mobiliseringen gäller inte bara offren, utan även kvinnor som inte personligen drabbats av våldet.

Kreft gjorde fältarbete i Colombia, som har befunnit sig i väpnad konflikt sedan 1960-talet och där militär, rebellgrupper och paramilitära styrkor har ut-övat ett omfattande sexuellt våld. 2003 rapporterades 2 500 fall, varav de flesta drabbade kvinnor.

Kreft intervjuade 33 aktivister från 24 kvinno- och brottsofferorganisationer i olika delar av landet.

– Aktivisterna såg att det sexuella våld som utövades av beväpnade aktörer var mycket könsspecifikt. För dem var sexuellt våld starkt knutet till, och ett uttryck för, patriarkala normer som nedvärderar, förtrycker och missgynnar kvinnor i samhället.

När Kreft började arbeta med avhandlingen för fyra år sedan var den allmänna uppfattningen att kvinnor som utsätts för sexuellt våld blir traumatiserade och passiva.

– Jag påstår inte att handlingskraft är den vanligaste följden, men mitt i alla negativa följder av sexuellt våld så finns även detta, att kvinnor finner egna lösningar. Men ofta förblir kvinnors agens osynligt. Övrig forskning om våld visar att ökad handlingskraft kan vara en följd, så varför skulle inte det gälla för kvinnor?

Jag påstår inte att handlingskraft är den vanligaste följden, men mitt i alla negativa följder av sexuellt våld så finns även detta, att kvinnor finner egna lösningar.

I Colombia har kvinnor mobiliserat sig på tre nivåer: Direkt respons på det sexuella våldet, att påverka skadliga könsnormer och att öka kvinnors inflytande i politiken.

– Den direkta responsen är att hjälpa offren. Det görs genom psykosocialt stöd, ofta i smågrupper, och psykojuridiskt stöd, att hjälpa kvinnorna att anmäla brottet och vara med under rättsprocesserna. Patriarkala normer präglar ofta domstolsförfarandet och det förekommer mycket misstänkliggörande och skuldbeläggande av offret.

För att ändra skadliga normer samarbetar organisationerna i Colombia ofta med skolor.

– De lär ut kroppslig integritet. Ofta vet inte barnen att vuxna inte har rätt att röra dem hur som helst, så det är viktigt att lära ut samtycke.

När det kommer till att öka inflytandet i politiken har organisationerna uppnått goda resultat.

– I de första fredsförhandlingarna med Farc-gerillan fanns inte en enda kvinna med, men kvinnoorganisationer satte stort press på politikerna och till slut fick de komma med i förhandlingarna. Trots det betraktades det sexuella våldet i början som ett alltför stort och svårhanterligt ärende som skulle stå i vägen för att uppnå ett fredsavtal.

Men kvinnoorganisationerna fortsatte sina påtryckningar, med resultatet att det sexuella våldet blev en synlig del av det slutliga fredsdokumentet. Till exempel kan inte personer som utfört sexuellt våld i konflikten få amnesti.

Förutom intervjuerna i Colombia, undersökte Kreft även FN:s fredsbevarande mandat och såg att det efter konflikter med inslag av sexuellt våld är är vanligare att man antar genusmedvetna fredsdokument. Kreft påvisar även att stater som upplever konflikter med höga nivåer av sexuellt våld är mer benägna att införa politisk könskvotering på nationell nivå än andra stater.

Finns det någon faktor som möjliggör mobilisering i stället för passivisering?

– Utöver individens personlighetsdrag är det viktigaste att det finns ett socialt stödnätverk. Många kvinnor i Colombia underströk vikten av trygga grupper där de kunde dela med sig av sin berättelse av sexuellt våld. Där kunde de få en avslutning på det som hänt dem, och småningom komma vidare och mobilisera sig.