Cecilia Uddén, utrikeskorrespondent på Sveriges Radio har gjort vad få andra svenskar, som uttalar sig om situationen för änkorna till de svenska IS-krigarna, gjort. Besökt det flyktingläger där många av dem befinner sig.

I flera uppmärksammade radioprogram har hon lyft frågan ur olika vinklar, och under Equmeniakyrkans Almedalssatsning var hon inbjuden i panelen för att prata om vad Sverige ska kunna göra för barnen på plats.

Efteråt blev det ännu tydligare att både situationen och lösningen är allt annat än enkel.

Först konstaterade hon den situation som råder i lägren.

– Just nu svälter inga barn, men 300 barn har dött i lägren på grund av undernäring och många frös ihjäl under flykten på väg dit.

Hoppet om ett upprättat islamiskt kalifat i närtid dog när männen stupade i kriget, kvar är nästan bara kvinnor och barn. Och ideologin.

– Det många av kvinnorna som jag pratade med sa, var att de hoppas på att deras barn ska fullfölja den rätta vägen och bli nästa generations jihadister, berättar Cecilia Uddén för Sändaren. Något som hon också djupdykt i i ett av sina reportage.

Där framgår att många av de 20 svenska mammorna på plats har liknande uppfattningar, och utan att vara i hotfulla situationer ger de uttryck för åsikter om att de egentligen inte tyckt att IS agerat fel.

Tror du att det går att återanpassa dem till Sverige om de får komma hem?

– Man måste ju tro att alla ska kunna återanpassa sig och att ingen är för evigt dömd att leva i villfarelse. Men det kommer att bli svårt, och väldigt tufft för dem.

Tillsammans med de svenska mammorna befinner sig ungefär 40 barn. Alla bor i utlänningsdelen av lägret, som är hårdare kontrollerat och har mindre frihet än i de syrisk/irakiska delarna.

– Det är vidrigt, fullständigt vidrigt. De är ständigt övervakade och har ingen frihet. Vattnet är förorenat... man kan aldrig jämföra grader i helvetet men det är inte bra.

Hon har varit där som journalist, och vill inte svara på vad Sverige borde göra men att något borde göras för åtminstone barnen är solklart. Något som också Helen Friberg, regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan Svealand tog upp. Hon var också den som tog initiativet till Almedalssamtalet med namnet ” Hur ser ansvaret ut för barn i konfliktsituationer”.

– Jag kände bara, vi måste göra något, vi behöver prata om frågorna, konstaterade hon.

Cecilia Uddén sammanfattade känslan med orden:

– Hur vi än ser på det är barnen alltid oskyldiga.