"Kyrkan har fått en mer inkluderande hållning"

Detta sägs i den nyutgivna skriften Gåvan att finnas till – om kyrkan och funktionshinder. Skriften som Sveriges Kristna råd ger ut bygger på ett material från Kyrkornas världsråd. Arne Fritzson, teologisk sekreterare i Equmeniakyrkan, har under många år funnits med KV:s arbetsgrupp EDAN (Ecumenical Disabilities Advocates) vars arbete på många sätt har inneburit en förnyelse kring frågor om funktionshinder. Det första dokumentet Allas kyrka och en kyrka för alla som publicerades 2003 har använts flitigt och EDAN är nu en självklar del av Kyrkornas världsråd.

– Vi ber inte längre om erkännande från en plats i marginalen. Fortfarande är det en lång väg kvar till inkludering av människor med funktionsnedsättningar – både praktiskt och teologiskt. Men vi är en bit på väg, säger Arne Fritzson.

Det nya dokumentet som översatts till svenska och getts ut av Sveriges Kristna råd tar upp de teologiska reflektionerna kring synen på funktionshinder.  Om tidigare dokument sökte ge teologiska argument för att stödja inkludering, så är det nya dokumentet ett uttryck för att man inte behöver argumentera för inkludering, sägs det i skriften.

– Även en människa som är sängliggande och inte kan kommunicera har samma värde som alla andra, just på grund av det faktum att hon är skapad av Gud. Man kan hålla hennes hand, känna värmen från henne. Alla är vi skapade till Guds avbild och likhet. Ur kyrkans perspektiv är det exkludering från detta som kräver argument, inte inkludering.

Arne Fritzon tycker att samtalen om skapelsetro och skapelse-teologi ibland får en slagsida åt att enbart handla om miljö och klimat. Det är viktiga frågor, tillägger han, men människan ingår i det skapade.  Den kristna tron bejakar livets värde oavsett tillstånd eller livsvillkor. Den skiljer inte mellan de mänskliga liv som lever upp till dagens krav på livskvalitet och de som inte gör det, säger han.

Gåvan att finnas till lyfter även frågor om exempelvis synen på helande och om uppfattningen att funktionshinder skulle vara ett straff för någons synder. Fortfarande anser många att funktionshinder är ett uttryck för en svag tro. 

– Lyckligtvis överges sådana föreställningar allt mer. Kyrkorna har fått en mer inkluderande hållning idag där man ser att personer med funktionsnedsättning är en del av kyrkans liv och vittnesbörd. Men vi behöver samtala mer om hur vi blir gåvor till varandra och kan se att alla har något att bidra med.

Synen på människor med funktionsnedsättning ses – både i kyrka och i samhället för övrigt – återspeglas ofta av vilka resurser som avsätts för att ge dem ett mer inkluderat liv. De goda intentionerna stannar alltför ofta vid ord, menar Arne Fritzon, som själv har en funktionsnedsättning. Han tycker att den pågående debatten om nedskärningar i assistansersättningen är ett uttryck för detta.

– I det socialpolitiska sammanhanget finns det stora skillnader i hur mycket stöd olika personer får. Vad som är ett gott stöd kan naturligtvis variera beroende på sammanhang. När det gäller kyrkan så är det hennes kallelse att vara en gemenskap för alla där varje medlem har något att bidra med.

Diskussionen om inkludering har i kyrkan oftare gällt praktiska lösningar av hur kyrkorummet ska se ut, än om de mer teologiska och ideologiska frågorna. Arne Fritzson gör ingen skillnad på dessa frågor.

– Nej, om en församling vill göra sin kyrka mer handikappanpassad genom att till exempel ha en ramp upp till podiet eller till nattvardsbordet för att alla ska kunna vara delaktiga, så berättar det något om vilken teologi man vill uttrycka, säger han.