”Kyrkan och idrotten kan lära av varandra”

– Idrottsföreningar har mycket att lära av oss och vi av dem, säger Helen Åkerman som är verksamhetsutvecklare på nationella Svenska Gymnastikförbundet samt ordförande i Abrahamsbergskyrkan.

Arbetsgivaralliansen stöttar arbetsgivare från både idrottsrörelser och frikyrkor. Deras arbetsrättsspecialist Jan-Eric Rönngren berättar om de tydligaste parallellerna:

– I grunden är förutsättningarna desamma. Man har andra civila jobb vid sidan av sitt förtroendeuppdrag, och man är medveten om att man är arbetsgivare, men förstår det oftast mer till fullo under resans gång. Lagom till när man har lärt sig arbetsgivaransvaret kan det vara dags för någon ny att efterträda.

Jan-Eric menar att det är vanligt att man inte riktigt kliver in i personalansvarsrollen. Många gånger låter man anställda bli lite av sin egen chef med både ansvar och beslutsfattande som egentligen är arbetsgivarens/styrelsens.

– När något problematiskt händer ska man plötsligt kliva fram som arbetsgivare, och det är lite väl sent, konstaterar han.

Likheter mellan idrottsrörelsen och kyrkan

Helen Åkerman, med en fot i vardera rörelse, ser tydliga likheter mellan idrottsrörelsen och kyrkan.

– Det är ideellt arbete. Man gör detta för att man drivs av målet att göra det bättre för människor och man vill ge av något som man själv har fått. Och trots att det kan innebära stora ansvar för ekonomi och personal, så gör man det på sin fritid.

En idrottsförening kan vara mycket större än en församling utan att ha någon anställd, och när man anställer är det oftast först en kanslist.

– En kanslist har tydligt avgränsade arbetsuppgifter inom tydligt avgränsad arbetstid, och få kanslister ser sitt jobb som ett kall. Jag tror det kan vara lättare att börja sin bana som arbetsgivare med en enklare tjänst. Och om det blir flera anställda går arbetsgivaransvaret snabbt över till en verksamhetschef eller sportchef, berättar Helen Åkerman.

– Utmaningarna med att vara chef på sin fritid är ändå desamma som för församlingar, tillägger hon.

Jan-Eric Rönngren säger att arbetsgivaransvar i ideella styrelser uppenbarligen är svårt, eftersom problemet finns i båda organisationerna.

Han kallar församlingen en mer homogen grupp än idrottsföreningen.

Spana in vad ni kan ta del av och bidra till där ni bor. Sök gärna även annat nätverkande med idrottsföreningar, till exempel styrelseutbyte om just arbetsgivarfrågor. Helen Åkerman

Helen Åkerman håller med och säger att man sällan har medlemsmöten inom idrotten.

– Kyrkan är bortskämd med ett sådant engagemang från medlemmarna. I församlingarna är vi oftast bättre på att känna till hela församlingsverksamheten, inte bara de grupper vi själva deltar i. Inom idrotten är det mer stuprörsliknande verksamheter med grupperna i varsitt ”rör”. Det är mer dynamiskt i församlingen.

– Inom idrotten är de engagerade hängivna, men idrotten är inte ens liv. När det blir andliga dimensioner och när livet efter detta är involverat, är det ännu viktigare att det fungerar – och blir ännu värre när det inte fungerar. Det berör människorna mer på djupet inom kyrkan, menar Helen.

Vad kan styrelser i kyrkan lära sig av idrottsrörelsen?

– Åtminstone i Gymnastikförbundet finns det en person man kan ringa om det krisar, vare sig det är en förälder som undrar om det får gå till så här, eller rör en arbetsmiljöfråga. Vem ringer vi som församlingsstyrelse till när vi har problem?

Helen tror att många drar sig för att ringa regionala kyrkoledaren för att man tror att problemet eskalerar då. I Gymnastikförbundet finns en neutral person (som verksamhetsutvecklare är det för övrigt Helen Åkerman som har den rollen) som kan ge saklig hjälp.

– Man måste förstås fortfarande göra jobbet själv, men man kan få hjälp och viss tydlighet kring vad som gäller, vad man måste agera på och tips på hur man kan göra det. Det kanske vore något för samfundet att ta efter, säger Helen.

Hon tipsar även församlingsstyrelser om att ha koll på SISU:s (svenska idrottsförbundets studieförbund) utbildningar. Ensam behöver inte vara stark; man kan lära av varandra.

– Idrottsrörelsen har till skillnad från många församlingar pengar. De ser att man kan lära av varandra, så spana in vad ni kan ta del av och bidra till där ni bor. Sök gärna även annat nätverkande med idrottsföreningar, till exempel styrelseutbyte om just arbetsgivarfrågor.

Vad kan idrotten lära sig av församlingarna?

– Församlingarna har mycket bättre valberedningsarbete. Gemenskapen är formad på ett annat sätt i kyrkan. I församlingen är vi bättre på gåvobaserat tänkande och på att ställa den lite mer personliga frågan: ”Du som är bra på det här ...”

Arbetsgivaransvar i ideella sammanhang kan uppenbarligen vara svårt eftersom problem finns på båda hållen.

Jan-Eric Rönngren:

– I slutänden ska en arbetsplats i församling eller idrottsförening fungera på samma villkor som alla andra arbetsplatser. Det är därför vi har tagit fram tydliga riktlinjer och mallar som man kan och bör följa.