Kyrkan växer med barnen

Mamma, kom nu! ropar en liten kille otåligt när hans mamma hamnar på efterkälken.

I det lilla samhället Sennan, 1,5 mil norr om Halmstad, är det frost på marken, och pappor och mammor skyndar fram med påpälsade barn in i Equmeniakyrkan södra Nissadalens lokaler. Det är fredag och en stund som både barn och föräldrar sett fram emot, den förmiddag då kyrkan bjuder in till barnrytmik, lek och gemenskap.

Lurvig spindel

I entrén står pastor Per Österberg och hälsar alla välkomna, och på sin svarta tavla skriver han upp varje namn med krita. Efter det att alla fått av sig jackor, mössor och vantar är det samling i övervåningen. Förväntansfulla barn sitter i en cirkel, eller ligger på golvet mitt på mattan, och ser uppmärksamt på rytmikledaren Lena Jaremo som plockar med leksaker och instrument. Tar hon fram en lurvig spindel? Jaa! Det blir dans, hopp och sång.

Per Österberg är en av dem i ringen, och efter en stund kommer en kille och sätter sig i hans knä. Tillsammans gör de rörelserna till spindelsången, och båda skrattar.

Värmer barnmat

Efter rytmikstunden är det fika, och Per Österberg får möjlighet att pusta ut medan föräldrarna värmer barnmat och serverar saft.

– Skriv att han är fantastisk pastor som har barnasinnet kvar! säger en mamma i fikakön.

 Vi försöker hjälpa föräldrarna att vara föräldrar, och lyfta av bördan lite vad det gäller det praktiska. Sofia Serholt

Per Österberg ler lite. Det är ingen tvekan om att han känner sig hemma både med barnen och föräldrarna. Att församlingen ska vara öppen för Sennans småbarnsföräldrars är en hjärtefråga för honom.

– Redan under anställningsintervjun sa jag, halvt på skämt, halvt på allvar, att jag bara kommer om församlingen startar barnrytmik, säger han.

Församlingen var med på tåget och han började i Sennan 2019. Då kom han från en tjänst på Högskolan i Halmstad där han inte arbetat som pastor, men lusten till församlingstjänst hade väckts i honom. I Sennan ville han använda de lärdomar han fått när han tidigare varit pastor, bland annat i Järfälla.

Måste utgå från något som är viktigt

– Min erfarenhet från Järfälla var att om man ska bygga långsiktiga relationer med män­niskor så måste man utgå från något som är viktigt.

Och vad kan vara viktigare än att som nybliven förälder få möta och knyta an till andra föräldrar, samtidigt som barnen får leka och utvecklas?

– Därför startade vi barnrytmik här. Vi bidrar till att föräldrarna kan skapa nätverk, så att de kan träffas andra dagar också.

I Sennan är det Equmeniakyrkan som är kyrkan mitt i byn, inte Svenska kyrkan. En del av församlingens strategi är därför att vara en kyrka som är till för alla, där dörrarna ska stå öppna både för medlemmar och tillfälliga besökare.

– Jag brukar säga till föräldrarna att om ni ser att det lyser i ­kyrkan så är det bara att komma in om ni behöver låna toalett eller värma mat i mikron, säger han.

Genom barnrytmiken får församlingen kontakt med de allra minsta barnen och deras föräldrar, något som skapar en grund för senare kontakter i livet. För församlingen satsar inte bara på barnrytmik.

Efter fikat är det fri lek i källaren för de äldre barnen, som snart är upptagna med roliga leksaker. Men kanske några noterar de scoutflaggor som finns på väggarna.

– Att de ser scoutattiraljerna väcker frågor om scouter hos barnen, säger Pär.

Församlingen har en stor scout­verksamhet som lockar långt fler än enbart församlingsmedlemmarnas barn. Verksamheten har blivit så populär att församlingen inte kan ta emot alla som vill delta. Totalt är de omkring 80 scouter.

– Vårt scoutarbete har växtvärk. Att få till ledartäckning är något vi brottas med, säger han.

Församlingen satsar också på Messy Church, som är en gudstjänstform som är anpassad för hela familjen. Och så har man sago­sångsorientering, en aktivitet där både barn och vuxna kan delta, som är en slags blandning av barnrytmik och scouting.

Sagosångsorientering

Sofia Serholt är just nu tjänstledig men arbetar i vanliga fall med barn och unga i församlingen. Hon ligger bakom orienteringen.

– Hela familjen är välkommen. Det kan vara en fördel om man som barn inte gärna vill bli lämnad av sina föräldrar. Då är det här tryggare, säger hon.

Församlingens barnverksamhet bygger på att det finns frivilliga som är beredda att ställa upp. Denna dag fixar två kvinnor med fika och våfflor. Deras insats begränsar sig inte till det praktiska arbetet, de hälsar och pratar med både barn och vuxna.

– Vi är väldigt tacksamma för den äldre generationen som är med, som tanter och farbröder i köket, säger Sofia Serholt.

Stöd för många familjer

Hon menar att församlingen får fungera som stöd för många familjer.

– Vi försöker hjälpa föräldrarna att vara föräldrar, och lyfta av bördan lite vad det gäller det praktiska. Här blir de lite äldre barnen trygga med de andra vuxna, och kan leka med dem i stället för föräldern. Då kan en mamma eller pappa gå undan med sitt spädbarn och få lite vila, säger hon.

Småbarnsåren är intensiva för de flesta föräldrar, som har att kämpa med trötthet, oro och ibland trilskande barn.

– Det är många som fått uppleva att det är vilande att komma hit. Och ibland att få gråta i ett hörn när barnen leker, då man får tillfälle att vara ärlig och sårbar, säger Sofia Serholt.

Barnrytmiken meningsfull

Per Österberg upplever också att barnrytmiken är meningsfull på många plan. Han gläds över när föräldrar gör sig mer och mer hemma i kyrkan.

– Ibland får man också möta en förälder som delar något som är viktigt för den personen. Att då få lyssna och kanske bidra till att föräldern orkar kämpa på känns väldigt värdefullt.