Lars Stjernkvist väntade på vännens svar - då kom dödsbudet

Han har funnits i den politiska toppen, Lars Stjernkvist. Ett långt partiförflutet har det blivit: Han har suttit i riksdagen, varit kommunalråd i Norrköping och – inte minst – varit partisekreterare för Socialdemokraterna. I dag är han självkritisk.

– Jag är för en generös flyktingpolitik. Men diskussionen om migration blev lätt helt svartvit. Både jag och andra såg minsta lilla försök att problematisera som främlingsfientliga.
– Det är lätt att vara efterklok, men hade vi fört en debatt i sak hade vi varit bättre rustade inför den stora flyktingvågen 2015.
Lars Stjernkvist har nyligen utkommit med boken Å ena sidan – en bok med det knasiga syftet att få till en mer balanserad politisk debatt. Skriven tillsammans med terapeuten och förre pastorn i Equmeniakyrkan, företagaren och liberalen Sverker Wadstein. I den lyfter han fram ett exempel: Valrörelsen 2002 då Folkpartiet liberalerna (som man hette då) lanserade krav på språktest för medborgarskap. Stjernkvist kallade det för att fiska i grumliga vatten.
– Lars Leijonborg var inte rasist och i dag står mitt eget parti bakom förslaget.

Språktester en dålig idé

Stjernkvist tycker förvisso fortfarande att språktester är en dålig idé.
– Vi skulle ha bemött det på samma sätt som andra politiska frågor. I sak, i stället för att tala om främlingsfientlighet.
– Kombinationen med ett generöst välfärdssystem och en väldigt kraftig arbetskraftinvandring, en generös asylpolitik och anhöriginvandring bidrog till svårigheterna 2015. Hade vi stramat åt något och hjälpt dem med störst behov hade vi kanske sluppit pendelslaget efter flyktingströmmen. Nu har vi i stället fått en väldigt hård politik som gör mig bekymrad.

Upprört i Norrköpings kommunfullmäktige

Han menar att migrationspolitiken borde ha lösts blocköverskridande, på samma sätt som utrikes- och försvarspolitik hanteras.
Just flyktingfrågan blir direkt så personlig säger han och berättar om en normalt stillsam moderat som i Norrköpings kommunfullmäktige blev oerhört upprörd när en sverigedemokrat talat om hur eländig kommunen blivit med alla invandrare. ”Får jag inte vara kvar, vill du köra iväg mig och min familj?”
– Med mer av diskussion i sak hade kanske inte SD blivit så stort som partiet nu är.
En sak Lars Stjernkvist återkommer till är att bemöta motståndarnas bästa argument. Det politiska läget gör att det är ett slags valrörelse hela tiden. Regeringar med svagt stöd gör att oppositionen alltid står beredd att ta över. Det gynnar inte sansade samtal.
– Ta energipolitiken. Under S-regeringen skällde oppositionen och sa att situationen var jätteallvarlig. Min gissning är att det snart kommer att bli tvärtom. Den nya regeringen kommer att hävda att vi nu är bättre rustade och oppositionen kommer att säga det motsatta.

Fått ta emot hat och hot

En annan sak Stjernkvist lyfter fram är ordens betydelse. På sociala medier har han, som många andra politiker, fått ta emot hat och hot.
– Det gör förstås ont, men jag anar att det är människor som sena kvällar slår underifrån.
I stället är det en annan händelse som mer påverkat honom. Det var en politisk kollega som skrivit om hur illa klädd han var, tröjan satt visst snett.   
– Jag är kanske inte den mest välklädde. Men detta gjorde tiofaldigt mer ont än hoten. Det här var en person jag hade en relation till och mötte dagligen, det sårade väldigt mycket.
Efter en tid tog han upp saken med den berörde. Han fick aldrig någon ursäkt, men inlägget raderades.
– Tänk om detta drabbat en nyvald fullmäktigledamot! Det säger något om ordens makt.

Uppvuxen i Motala

Lars Stjernkvist är uppvuxen i Motala. En skolkurs i åttan om alkohol, narkotika och tobak ledde till engagemang i nykterhetsrörelsen. Sedan tog kompisar med honom till Missionskyrkan. Fotbollsintresset fanns där redan. Så blev han nyfiken på det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU.
I boken skriver han:
”… jag är i stor utsträckning formad i skärningspunkten mellan Missionskyrkan, SSU och fotbollsspelandet. Jag fick under de där avgörande tonåren klart för mig att det finns föreställningar om hur dom där andra är. I kyrkan fick jag försynta frågor om hur jag kunde umgås med suputerna i fotbollslaget, och i fotbollslaget fick jag en del gliringar apropå umgänget med de där religiösa. Bland SSU:arna väckte det en del förundran att jag hade kompisar bland folkpartisterna i Missionskyrkan.”
Ett slags segregation – och en etikettering av den andre.  
”…kanske var det i den där skärningspunkten som min pragmatism föddes.”
I dag är han medlem i Svenska kyrkan, han blev aldrig uppfångad av missionsförsamlingen i Linköping dit han flyttade för studier. Nykterismen har övergivits – och han njuter titt som tätt en bättre cigarr.
Återstår sossarna.

Sammansvetsat gäng

Motalagänget – det som gått den där drogkursen – blev sammansvetsat genom nätter med te och scones då man löste världsproblemen.
En i gruppen hette Ing-Marie Wieselgren. Med henne fortsatte Lars Stjernkvist att hålla kontakt. De senare åren mer intensivt. På Almedalsveckan i fjol höll de ett seminarium ihop om psykisk ohälsa. Efteråt var han mycket nöjd med hur det avlöpt och messade henne att de borde fira.
Han fick aldrig något svar. ­Ungefär samtidigt som hans sms gick iväg knivmördades ­Ing-Marie Wieselgren på en gata i Visby.
Mordet påverkade Lars Stjernkvist mycket. Det märks när han nu får frågor.

Ordförande i Ing-Marie Wieselgrens stiftelse

Hennes släkt har bestämt att hennes mångåriga arbete med psykiatri skall föras vidare genom en stiftelse. I den har Stjernkvist utsetts till ordförande.
– Det var mycket hedrande att få frågan. Vår uppgift blir att ge stöd och skapa samlingsplatser för framtiden ”Ing-Marior”.
– Hon var lysande på att vara mentor för psykologer, kuratorer och psykiatriker, så att de kunde nå de som mår dåligt som inte alltid nås.
Han reflekterar över barndomsstadens betydelse:
– I oss båda fanns mycket Motala kvar. Den där osäkerheten när man kommer från ett mindre ställe och skall ta plats i den stora världen.