Oro när ny syn på dödshjälp får fäste

Amir Farsoud ville egentligen leva.

Han bodde i Kanada och hade haft svårt att försörja sig själv och betala sin hyra. Han fruktade nu att hamna på gatan, där han såg en plågsam död framför sig. På grund sin kroniska ryggvärk kunde han ansöka om att få assisterat döende, något som också beviljades.

Legal dödshjälp i Kanada

Detta kanske låter som ett fall från en dystopisk framtid, men det är verkligheten i Kanada som bland annat magasinet Fokus har berättat om. Landet införde möjligheten att få legal dödshjälp 2016, då med strikta begränsningar, men dessa har luckrats upp till att göra det möjligt för långt fler än enbart dödssjuka att erhålla assisterad dödshjälp. År 2021 avled över 10 000 ­kanadensare genom assisterat döende, bland dem fanns till exempel människor med olika handikapp.

Ett annat land med dödshjälp är Belgien, där fallet med en 23-årig kvinna nyligen väckt stor uppmärksamhet. Shanti De Corte var traumatiserad och deprimerad efter att ha överlevt terror­attacken i Bryssel 2016. Det var tillräckligt för att hon skulle få avsluta sitt liv genom att en läkare gav henne en dödlig spruta.

Leder till ett sluttande plan

Många menar att båda dessa fall är exempel på hur legal dödshjälp leder till ett sluttande plan där den med tiden görs tillgänglig för fler än enbart dödssjuka. I Sverige säger Läkarförbundet nej till att utreda dödshjälp, något som flera partier har öppnat för.

Föreningen Kristna läkare och medicinare i Sverige tillhör de som konsekvent kritiserat förslag om att införa dödshjälp. Läkarna Jovanna Dahlgren, ord­förande i föreningen och professor i pediatrik, och Magnus Landgren, barnneurolog och redaktör för föreningens tidning Ars Medicina, menar att det ökade stödet för dödshjälp till stor del beror på en ändrad värdegrund i samhället. Lidande och smärta är i dag något som till varje pris ska undvikas.

– Vi ska inte sticka under stol med att lidande och svår smärta kan vara outhärdligt och ska inte bagatelliseras. Det finns lidande som kan uppfattas som omöjligt att bära. Men lösningen är inte döden utan en professionell palliativ vård, säger hon.

Döendet viktig process

Att avsluta ett liv i förtid ser hon som att stympa den viktiga process som döendet är.

– Du tar avsked, du knyter ihop säcken när du är döende. Det är en process där du gradvis går över till att hellre gå vidare än att stanna i livet, och att systematiskt beröva människor detta är för mig väldigt onaturligt, säger Jovanna.

Magnus menar att det är centralt att ha medkänsla med människor som lider, och att försöka förstå varför några förespråkar och efterfrågar dödshjälp. Men han säger att det inte i allmänhet är de som arbetar med svårt sjuka eller allvarligt funktionshindrade människor som ser dödshjälp som en önskvärd lösning.

– Vi är ofta de sista att ropa på dödshjälp, för oss handlar det mer om att skapa god medicinsk omvårdnad, trygghet och gemenskap – inte att beröva någon medmänniska livets sista dagar.

Undergräver människovärdet

De är också övertygade om att dödshjälp undergräver själva människovärdet. Dödshjälp kan leda till en press på äldre, psykiskt sjuka och människor med funktionsvariationer att avsluta sina liv i förtid för att inte ligga anhöriga och samhället till last. Magnus drar paralleller till tidigare skeenden i historien, där man gjort upp planer på att göra sig av med kroniskt sjuka och människor med funktionsvariationer, något som förklätts i termer av medlidande och välvilja.

– Det gjordes utifrån samhällsekonomin men man drev fram det med hjälp av sentimentala argument, att man skulle hjälpa människor från ett liv som inte var värt att leva, säger han.

Inga självklara gränser

Jovanna menar att risken är att det inte finns några självklara gränser när väl dödshjälp införs.

– Den som vill gå längre kan ställa frågan om andra människor: Är detta verkligen ett liv som är värt att leva? Baserat på erfarenheter från ett par av länderna med dödshjälp så kan vi misstänka att även barn kommer att erbjudas dödshjälp, säger hon.

Magnus menar att verklig barmhärtighet och medkänsla i stället är att ge relationellt, andligt, medicinskt och psykiskt stöd.

– Tunga motargumentet mot dödshjälp är att verka för en helhetssyn på människan och en utbyggd hospicevård. Om man till exempel får ALS så ska man känna en trygghet i att det finns ett team som är med hela vägen.

Amir Farsoud i Kanada lever fortfarande. Efter rapporterna i media om hans öde slöt männi­skor solidariskt upp för att stötta honom, både ekonomiskt och ­socialt. I dag har han inga planer på att förkorta sitt liv.