Lovisa Almén är pastorn i Betlehemskyrkan Göteborg som gjort sig känd för sina rättframma och ärliga inlägg i sociala medier om livet. Något som gett henne uppmärksamhet utanför kyrkan redan tidigare. Bland annat rönte hon nyligen mycket engagemang för sin medverkan i tidningen Ottar, där hon redogjorde för sin syn på att frikyrkan tidvis missat att tala om sex och närhet till någon som lustfyllt, utan i stället skambelagt det.

Hon väjer inte för de stora och svåra frågorna heller när hon i förra veckan dök upp i Expedition: Robinson framför en miljon tittare på TV4 och deras playkanaler.

– Jag tycker att de presenterade det fint i första avsnittet och tog med mina filmer från Betlehemskyrkan. Jag var jättenervös innan för man vet ju aldrig hur tv väljer att framställa en, säger hon.

Den nervositeten finns kvar också framöver.

– Det är ju så lite av allt som syns på tv. Säger man tio positiva saker i kameran en dag och sedan gnäller på något kanske det är det de tar med, säger hon och skrattar lite.

Hon verkar ändå beredd på att ta det mesta med ro.

För den som mot förmodan inte vet vad Expedition: Robinson är är det en av Sveriges äldsta dokusåpor, där ett antal personer får åka till en öde ö, eller som under coronaåret 2020 till vildmarken i Haparanda skärgård och sedan tävla för att bli siste man (eller kvinna) kvar i programet.

Hur länge Lovisa får vara kvar är höljt i dunkel.

– Vi har ju skrivit på ett avtal där vi inte får avslöja något som kan indikera på hur det går för någon, konstaterar hon.

Ändå lättad över att hon ens får nämna att hon är med.

– Ja, man har fått vara helt tyst sedan i somras och jag fick hålla det hemligt fram tills nu. Det är extra kul att flera kompisar sett mycket på Robinson nu det sista och plötsligt dyker jag upp i rutan, ha ha.

Vad säger kollegorna
i Betlehems­kyrkan?

– Mina allra närmaste med­arbetare visste om det. De andra har bara asgarvat när de fick reda på det nu, säger hon och skrattar.

Hur kom du med?

– Jag blev kontaktad av en i produktionen och blev uppmuntrad till att söka. Först tänkte jag: ”Aldrig! Skog och vildmark är verkligen inte min grej!”. Men sedan insåg jag att det heller inte är min grej att inte anta utmaningar, så det blev tillslut att jag skickade in en ansökan.

Vad sa de andra deltagarna när en pastor anlände?

– Många undrade vad en pastor gjorde och om jag verkligen kan vara en pastor då de tyckte jag var skön. Utanför kamerorna hade vi många och långa samtal om tro och Gud. Det kändes fint.

Vad var det svåraste?

– Att det var så kallt och så lite mat. Det är inte lätt att leva mest på blåbär och svamp, haha.

Och det bästa?

– Jag är lite imponerad att jag vågade, och stolt över att man klarar mer än man tror. Sedan är det verkligen så att jag tycker att det är så roligt att möta människor. Vare sig det är live eller i sociala medier eller i kyrkan. Människor behöver våga möta varandra och öppna sig.

Och äventyret forstätter. Både i tv, sociala medier och i pastorsrollen.

– Det är så kul i Betlehemskyrkan för det händer mycket just nu. Vi fick 40 nya medlemmar under förra året och har redan hälsat flera nya välkomna i år. Jag är så glad att få jobba i en verksamhet där människor känner sig hemma.