Redan när jag får boken i min hand kommer jag på mig själv. Otåligheten, lusten att ta in så mycket information som möjligt på så kort tid som möjligt får mig att skumläsa, bläddra och jaga rubriker. Jag, som ändå ser mig själv som en läsare, har allt svårare idag att läsa en bok i lugn och ro från pärm till pärm. Fredrik Lignell skrattar när jag bekänner min egen otålighet.

– Det här är så allmänmänsk­ligt, alla är vi likadana, och jag är ingen auktoritet på området. Men jag såg en chans att med den här boken utforska ett område som jag anar är ganska avgörande för mitt liv, säger Fredrik.

Boken Är vi inte framme snart – väntan, längtan och tålamod (Libris 2022) är på sätt och vis en naturlig fortsättning på Fredriks bokdebut Bottenkänning (2017).

– Bottenkänning handlade om hur vi människor ska förhålla oss till de liv vi fick, med våra spruckna drömmar. Redan där fanns perspektivet med: hur blir man närvarande i sitt eget liv? Egen­tligen har jag burit på det här ­väldigt länge. Väntan och ­tålamod är så djupt centrala ­begrepp i kristen tro, det fanns något här som jag ville utforska, säger Fredrik.

För det mesta i tillvaron går allt fortare i dag. Medielandskap, underhållningskultur och våra köpvanor signalerar att allt ökar i intensitet och att inget behöver dröja. Vi avskyr att vänta.

Hur ska man orka stå emot när kulturen är så starkt präglad av otålighet? Fredrik menar att det finns hjälp att få. Inte i form av självhjälpsformatet med fem snabba tips för en quick-fix, för då blir ju botemedlet ett uttryck för samma sjuka. Bibelns budskap däremot handlar om att växa och bära frukt över tid, och Fredrik menar att nutidsmänniskans ständiga jakt kan botas genom att söka sig till den kristna kyrkans rotsystem av goda ordningar.

– Där tänker jag att jag kan hitta en rytm som hjälper mig att inte förlora förståndet i en fartblind värld, säger Fredrik.

Rytmen han talar om är väldigt enkel och handlar om att dela in livet i dagar, veckor och år med regelbunden plats för ­reflektion.

– Vad skulle hända om jag gav mig själv en daglig oas där jag kan se tillbaka på min dag och ställa frågan till Gud: Hur har du kommit mig till mötes i dag?

För Gud finns ju där i så många små detaljer, bara vi ger oss tid att upptäcka det och förundras. Tänk bara det faktum att vi kan öppna kylskåpet och ha mat för dagen. För att upptäcka mirakel krävs närvaro.

Och närvaro är också viktig i veckorytmen där vi får mötas till gudstjänst och bryta bröd med andra. I årsrytmen kanske vi kan avsätta ett par dagar av tystnad och återblick. Fredrik vill inte begränsa den återblicken till att bara bli ett årsbokslut. Däremot vill han låta den återblicken ske i ett vuxet samtal med Gud.

– Hur har Guds godhet visat sig för mig under det här året? Finns det saker i mina relationsmönster som jag behöver få syn på, som har med rädslor och motstånd i mitt liv att göra?

För bråttomsjukan för med sig risker. Otåligheten är förödande för våra relationer, både med oss själva, med varandra och med Gud. Oförmågan att vänta får oss att handla mot bättre vetande. I boken ger Fredrik ett målande exempel från Bibelns berättelse om ökenvandringen, där Mose går upp på berget Sinai för att möta Gud och Israels barn väntar där nere tillsammans med Aron. Väntan drar ut på tiden och leder till att folket gör precis det som Gud så tydligt förbjudit: de skapar en egen gud. Folket ber Aron att gjuta en guldkalv, en synlig gud, som de kan tillbe i sin väntan. Hade Israels barn drabbats av kollektiv minnesförlust? Nej, såklart inte. Men dröjsmålet utlöste situationen. När människan saknar verktyg för att hantera för­sening och oönskad väntan så hemfaller man åt sådant man lovat att aldrig göra.

Så vilka är våra viktigaste verktyg för att bekämpa flyktigheten? Fredrik nämner fyra viktiga frågor att ställa sig själv: Vad har jag för mycket av i mitt liv? Vad har jag för lite av i mitt liv? Vad är det som hindrar mig att ändra på det? Och vilka källor öser jag ur?

– Här är den tredje frågan den verkligt brännande. Vad är det som gör att jag tror att jag måste ha det så här? Vi vet ju alla att det inte är hållbart. Jag tycker att jag hör oss alla säga: så här vill jag inte leva, men jag har inget val. Det tror jag är en myt, säger Fredrik.

Visst är det sant att många av oss har riggat våra liv, både vår kalender och vår privatekonomi, så att vi därigenom har bestulit oss själva på möjligheten att välja. Men Bibeln är tydlig, Gud ställer oss alla frågan: Vad vill du?

– Du måste veta vad du vill för att ha tålamod att vänta. Här handlar det om att komma i kontakt med vad jag djupast längtar efter, och det är här vi drabbas av moment 22. Vi maxar våra liv, jagar kickar, och det i sin tur hindrar oss att komma i kontakt med vad vi djupast längtar efter.

Men Fredrik vidhåller att vi har ett val. Med respekt för faktorer som vi inte kan påverka finns det ändå alltid, menar Fredrik, en möjlighet att ställa sig själv frågan: vem är jag och vem vill jag bli?

– Jesus kom till vår värld och han kommer till våra kyrkor och till oss som individer – och han möter oss i befintligt skick. Vi måste våga tro att han rör sig i oss och möter oss där vi är. Mose fick frågan från Gud: vad har du i handen? Änkan fick frågan: vad har du i ditt hus? Pojken fick frågan – och han bar fram fem bröd och två fiskar. Gud frågar dig och mig: vad har du? Låt oss göra någonting med det!