Mammas böner knockade gangsterrapparen

Under fredagen kom Betz Assefa till Hönökonferensen för att berätta att Gud hann ikapp honom. Ett budskap som berörde många under både 19 och 22-mötet och fick många besökare att kanske ännu mer innerligt än tidigare stämma in i den efterföljande lovsången. Det är svårt att inte tacka Gud när vittnesbördet är så starkt.

Betz Assefa är nämligen inte vem som helst.

Som tonåring rånade han banker. Han har förlorat 40 nära vänner i självmord, överdoser, försvinnanden och olyckor, suttit tio år i fängelse och var en av de som tog gangsterrappen till Sverige.

Frälst ihop med Stakset

Tillsammans med den kanske ännu mer välkända Kartellen-medlemmen Sebbe Stakset var de bland de första att sjunga ut om det mörka livet som de faktiskt levde. Om hur det skuggsamhälle med droger, skjutningar och genuint hat som många inte kommer i kontakt med.

Men berättelsen tog inte slut där för varken han eller Sebbe eller de andra i bandet.

Mitt under hans decennielånga fängelsestraff kom mötet som förändrade allt för Betz – det med Jesus. Från att ena dagen fundera på bankrån

- Sebbes mamma har sagt att hon kunde förstå att alla andra i Kartellen blev frälsta, men inte Betz, säger han och skrattar när Ragnhild Fjellhed och Anders Marklund frågar ut honom inför en i brist på bättre ord, trollbunden, publik.

Hur kunde då Jesus få tag på honom, undrar utfrågarna och Betz tvekar inte en sekund.

- Jag kom från en troende bakgrund. Mina föräldrar bad alltid för mig och de slutade aldrig älska mig. Särskilt mammas böner, du kommer inte undan dem vet du! Min mentor (Carl-Gustaf Severin) har sagt så här¸ Betz du åkte från 26 polisbilar och två helikoptrar men du kom inte undan din mammas böner.

Ge inte upp!

Pastor Anders Marklund gjorde då kopplingen till de 600 namn som hamnat på bönelappar under konferensen. De som idag saknas i församlingen, och som fattas i gemenskapen.

- Ge inte upp!

Det är också just det budskap Betz har med sig idag. Hans historia om hur han som mobbad och apart ung invandrare utanför Stockholm, tog tillflykten till det kriminella livet när ingen annan såg honom griper tag.

- Ingen frågade hur jag mådde, ingen undrade. Så min drivkraft blev att nå längre ha det bättre än mina mobbare. Då behövde jag pengar. Pengar fanns på banken. Den lojalitet jag hittade i mina likasinnade vänner blev det viktigaste, vi var beredda att dö för varandra och inget annat betydde något, förklarar han i något andra ordalag.

Framgången på den kriminella banan steg i takt med att hans inre rasade. När Betz idag ser vad som kommit efter deras generation, i form av ungdomsskjutningar och gängbildningar har han en unik insyn i en tankebyggnad som finns i de miljöerna.

- Jag tror det finns ett syfte med att vi lever idag. När man är i de miljöerna är det som att de känner att det inte finns en chans att bli räddade från det där mörkret. Allt guld och fina kläder och saker de visar upp är bara ett skal för ett trasigt inr. Men vi måste berätta att det finns en annan väg. Jesus stod för inkludera, älska, förlåta och omfamna.

Inkludera. Älska. Förlåta. Omfamna.

Ragnhild Fjellhed stannar upp.

- Det där skulle man skriva på väggen alltså. Inkludera, Älska, Förlåta och Omfamna.

Det går att ta på allvaret i rummet även om hela Betz uppenbarelse egentligen inbjuder till ett stort leende.

Anders Marklund undrar, men hur ska vi som pastorer, ledare, församling göra för att möta dessa unga? Vad hade du behövt som ung?

- Man behöver en vuxen person som ser individen som går igenom de tuffa utmaningarna i livet. Man måste se personen totalt i ögonen och fråga: Hur mår du? Vill du prata? Att unga får känna att den här människan vill mig väl: Du vet i vissa av de här miljöerna har livet inte ens ett värde längre. Folk dör på hemska sätt. Där någonstans har vuxna missat att se barnen, tagit tag i dem och visat att de är villiga att möta de där de är i sina liv.

Pratar med gängledare

Betz berättar att han själv samtalar med en ung kille som är ledare i ett av de gäng som stadigt omskrivs i svensk press av mindre smickrande själ.

- Jag lyssnar, och han säger det inte till mig men han vill ut. Då kan jag vara ett vittnesbörd med mitt liv utan att jag behöver säga så mycket. Du vet, de är vana att människor ger upp på dem i deras liv. Men ger man inte upp händer nåt.

Men, tillägger han, alla behöver en mening. Jesus. Gunilla på Ica, Alfred i kiosken.

Inkludera. Älska. Förlåta. Omfamna.

Orden stannar kvar i atmosfären när utfrågningen är över. Det är Jesus budskap säger Betz. Ibland är nyckeln till ett förvandlat Sverige bara så svårt och enkelt på samma gång.

Men sådana som Betz vittnar om att det fortfarande är en modell som fungerar.