Missionskyrkan i Rimbo bryter nu med Equmeniakyrkan

Som Sändaren var först med att rapportera i slutet av december har en uppslitande kamo pågått om Missionskyrkan i Rimbo under en längre tid.

Den bönegrupp som till en början lånade kyrkans lokaler har snabbt vuxit till att bli församlingens kärna och anklagats för rena kuppförsök. Något de själva tillbakavisats, och i helgen som gick drog bönegruppsfalangen det längsta strået när de fick som de ville - att rösta ut församlingen från samfundet Equmeniakyrkan.

Det krävdes en majoritet om minst två tredjedelar för att kunna fatta beslutet och med röstsiffrorna 23 röster för, sex emot och två blanka, är resultatet tydligt: Styrelsens förslag om att lämna modersamfundet blir verklighet.

Missionskyrkan Rimbo bryter då också med en 133-årig tradition att vara knutna till Missionsförbundet och dess efterföljare. Församlingen anslöt sig till förbundet 1889 efter ungefär tio år som fristående missionssällskap.

Fått skriftligt utträdesbrev

Regionale kyrkoledaren Jenny Dobers bekräftar för Sändaren att ett utträdesbrev nu också  inkommit från församlingen till Equmeniakyrkan.

- Vi känner en sorg över att inte ha kunnat gå en finare väg i samverkan, säger hon till Sändaren efter att ha mottagit brevet.

– Vi känner förstås glädje och tacksamhet över beslutet. Samtidigt har vi full förståelse för att alla i församlingen inte är lika glada, säger Olof Persson, ordförande i Rimbo Missionskyrka, till Dagen.

Omröstningen har krävt två församlingsmöten, ett hölls i januari och det andra på årsmötet 26 februari. Nu väntas församlingen inkomma med en ansökan om utträde ur Equmeniakyrkan inom kort.

Processen har föregåtts av uppslitande motsättningar sedan nytillkomna medlemmar i församlingen skapat majoritet. Den ombildade församlingen väntas behålla både kyrkan och dess ekonomiska tillgångar. Församlingens ordförande Olof Persson, ledare för den externa bönegrupp som låg till grund för de nya strömningarna, gjorde, enligt källor till Sändaren, tidigt klart att han ville leda församlingen i en annan riktning.

Homosexualitet och Samboskap ett rött skynke

Bland annat lades det 2018 fram ett förslag om att den som lever som sambo eller som homosexuell inte ska kunna bli medlem, ett förslag som röstades ned med en knapp majoritet vid ett församlingsmöte. Equmeniakyrkan gjorde då också klart att om församlingen fattar ett sådant beslut så kan man inte vara kvar i samfundet, eftersom det går emot samfundets stadgar.

Nu säger Olof Persson till Dagen att avgörandet att lämna Equmeniakyrkan är en reaktion på allt för mycket av det som han kallar ”liberalteolgi” inom samfundet.

– Vi reagerar också på att betoningarna för mycket hamnar på saker som jämställdhet, solidaritet, inkluderande och miljöfrågor i stället för på det som Jesus talade om: försoning, syndafall, omvändelse, frälsning, evigt liv med mera.

Svarar Sändaren via SMS

Sändaren har sökt Olof Persson som inte velat ge kommentarer muntligt men skriver så här i ett långt SMS:

"Vi känner en tydlig sanktionering för beslutet att lämna Equmeniakyrkan från en klar majoritet av de som är röstade i årsmötet. Det hade varit omöjligt att ta det här steget utan att ha den stora uppbackningen i ryggen. Det blev 23 Ja röster, 6 Nej röster och 2 blanka röster till styrelsens förslag. Liknande siffror var det också vid församlingsmötet 6 januari.

Uppenbart är att det finns en betydande iver och längtan efter att stå upp för en rak och tydlig tro på att Bibeln är Guds ofelbara Ord - även då det kan beröra svåra frågor i livet. Förvissningen är stark att ett djupgående möte med Guds kärlek och kraft skapar livsförvandlingar liknande de som kantade Jesu framfart så som det skildras i Evangelierna.

Vi har i den här processen inte tagit initiativ till något som syftar till att såra samfundet/någon person eller till att ge oss personliga fördelar på något sätt. Vi har fått nåd till öppnade ögon och en brinnande längtan efter att sträcka oss emot det som hela Skriften andas: Guds enorma längtan efter att leva i en så stark gemenskap med oss, hans barn, att den är att beteckna som en total samklang och harmoni mellan honom och oss.

Jesu död på korset har öppnat upp denna möjlighet. Och hans död var nödvändig på grund av syndafallet som separade oss från Gud. Vår omvändelse och dagliga förnyelse är vårt nödvändiga gensvar på Guds frälsningserbjudande. Equmeniakyrkan har tyvärr, enligt vårt sätt att se det, alltför klent betonat vikten av vår omvändelse i det här sammanhanget. Utan den tydliga omvändelsen frigörs inte Guds enorma kraft till djupgående livsförvandlingar. Detta är ett av skälen till att vi inte känt samhörigheten så stark med Equmeniakyrkan."