Tvärtom vad många tror är förekomsten av muslimska församlingar positivt för integrationen. Det menar sociologen Klas Borell, som tycker att de muslimska församlingarna har mycket gemensamt med den svenska frikyrkorörelsen.
Framväxten av muslimska församlingar är kanske den viktigaste förändringen av den ideella sektorn under de senaste 20 åren. Det relativt nya fenomenet har hittills varit ganska okänt bland forskare och allmänhetens bild, så som den sprids genom massmedierna, har ofta byggt på fördomar.
— I debatten heter det ofta att de muslimska organisationerna bildar isolerade enklaver som leder till att det byggs upp parallella samhällen i samhället. Mot bakgrund av den diskussionen ville vi undersöka hur det egentligen är, berättar Klas Borell, professor vid Mittuniversitetet.
Kartläggningen som gjorts i Sverige är den största studien hittills i Västeuropa av muslimska församlingar. Studenter hjälpte till att identifiera sammanlagt 147 muslimska församlingar som alla fick en enkät skickad till sig. 71 procent svarade. Den höga svarsfrekvensen stärker bilden av öppenhet som framkommit i studien:
— En av de viktigaste resultaten som vi har fått fram är öppenheten. De här församlingarna välkomnar besök av ickemuslimer och tillvaratar samverkansmöjligheter med andra organisationer och institutioner. En tredjedel av församlingarna deltar i samarbetsorgan för olika religiösa samfund och många fler säger att de skulle ställa sig positiva till sådan samverkan om möjligheterna erbjöds.
Samarbetskultur
Klas Borell talar om en typiskt svensk samarbetskultur mellan myndigheter och den ideella sektorn, på alla nivåer i samhället.
— Det finns etablerade strukturer som de muslimska församlingarna får möjlighet att knyta an till. På det sättet finns det ett bra klimat i Sverige. Det gäller ju även ideella organisationer emellan, inte minst det så kallade interreligiösa samarbetet.
Han har också slagits av de många likheter som finns mellan den gamla frikyrko-rörelsen och de nya muslimska församlingarna, framförallt när man ser det ur ett historiskt perspektiv.
— Det är organisationer som till största delen bärs upp av oavlönat ideellt arbete. Den sociala sammansättningen är liknande i så måtto att väckelserörelsen drevs av vanliga människor och inte av samhällets topp-skikt och i båda fallen är det rörelser som uppfattas som kontroversiella.
Med tiden har den svenska frikyrkan ”normaliserats” och blivit erkänd som en viktig kraft i det svenska samhället. Detsamma torde ske med de muslimska församlingarna, som enligt kartläggningen har en viktig social och integrerande funktion, inte minst i utsatta områden.
— Det beror ju på att de är så fast förankrade i sin lokala miljö och samtidigt är öppna för samarbete. På det sättet slår de broar mellan människor i Sverige, förklarar Klas Borell.
Socialt arbete
Precis som inom kristenheten har det sociala arbetet en framskjuten plats i muslimska församlingar. Det är i hög grad det arbetet som främjar kontakter med övriga samhället och göra att muslimska församlingar är en viktig faktor för integration. De muslimska församlingarna, å sin sida, drar nytta av den svenska folkrörelsekulturen.
— Man kan säga att de muslimska församlingarna i viss mån anammar den svenska frikyrkokulturen, säger Klas Borell. ¶
Rakel Lennartsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR