Vackra ljudabsorbenter, som här i Luleå Missionskyrka, värmer ljudnörden Bertil Mannessons hjärta. Foto: Irene Stråhlberg
Bertil Mannesson har arbetat 30 år som hörselpedagog på Hörselenheten och enhetschef på Pedagogiska hörselvården i Region Norrbotten. Han brinner för hörselförbättrande åtgärder.
– Det som är bra för den med hörselnedsättning är bra för alla!
Vi möts i Luleå Missionskyrkas nyrenoverade församlingssal. Vid ett gudstjänstbesök såg den EFS-aktiva Bertil Mannesson saker här som värmde hans hjärta: goda exempel på ljud- och akustikförbättringar som kan göras i kyrkor. Vi pratar även om hur man rent mellanmänskligt kan underlätta kommunikationen för och med personer med hörselnedsättning.
– Att höra sämre tillhör åldrandet och är helt normalt. Hörselskadade personer har svårare att höra men i övrigt är det ingen skillnad. Vi kan alla hjälpas åt för att underlätta hörandet.
Det sprudlar om Bertil när han pratar om sitt favoritämne.
– Jag är så nördig i det här, skrattar han och tillägger att ju mer han lär sig om ämnet desto mer intresserad blir han.
Hur började ditt hörselintresse?
– Det började när jag vikarierade som skötare för bland annat en dövblind kvinna. Jag noterade hur hon och tolken kommunicerade och började direkt en kurs i teckenspråk. En dag tecknade jag mitt namn i den dövblindas hand – och hon sa mitt namn högt! Det var fantastiskt! Att nå fram där man inte vanligtvis når fram är en ljuvlig känsla!
Man får inte glömma att det är enklare för oss andra att anpassa sig än det är för hörselskadade att höra bättre.
Bertil utbildade sig till speciallärare för döva och hörselskadade och sedan till folkskollärare innan han blev hörselpedagog.
– Jag har älskat mitt jobb! Det har varit så roligt att få lista ut hur man ska förbättra kommunikation mellan människor. Vi är inte skapade till att vara öar utan till gemenskap med varandra.
Som församlingsaktiv märker Bertil saker som kyrkor kan förbättra för att fler ska höra det som sägs i kyrksalen och på surriga kyrkfikan.
– Jag kan bli tokig när man till exempel har bakgrundsmusik på när något ska sägas, eller när diskmaskinen hörs från köket. Ta bort störningsljud så att alla ges chans att höra vad som sägs.
Bertil är bekymrad över att så många med hörselnedsättning känner sig ”besvärliga” om de måste fråga om tydligare tal eller högre volym. Själv uppskattar han när de säger till så att han kan anpassa sig: ”Jag hör dig inte här i bullret – kan vi gå undan lite?”
– Då blir jag glad! Eller när du berättar för mig att du har fått nedsatt hörsel. Då får jag chans att underlätta vår gemensamma kommunikation. Man får inte glömma att det är enklare för oss andra att anpassa sig än det är för hörselskadade att höra bättre.
Vad innebär det att ha en hörselnedsättning?
– Förutom att man hör ljuden på en lägre nivå, som om man har låg volym på radion, innebär det att man har borta vissa språkljud – oftast i diskanten där de mest betydelsebärande språkljuden sitter. Då blir det mer som att ha radion lite utanför stationen. Då låter många ord plötsligt lika för att hjärnan inte får all ljudinformation: Det blir flera ord som innehåller de språkljud man väl hör, och då blir många ord möjliga alternativ.
Skulle hon laga köttsoppa eller en kökssoffa? Var det havsörnen eller Hans Ölund som flög över stan igår? Ibland är det lättare att gissa och ibland omöjligt. Den hörselskadade får hela tiden anstränga sig för att utifrån sammanhanget sätta ihop vilket ord som menas.
– Den normalhörande kan lyssna passivt medan den hörselskadade måste lyssna aktivt med ansträngning. Det gör att de blir trötta av att lyssna, påpekar Bertil.
En vävnad på en vägg gör stor nytta. Här i Luleå Missionskyrka.
Kyrkkaffesituationen är ofta en plåga. Att alla pratar i mun på varandra ställer höga krav på den hörselskadade och är förenat med stor ansträngning.
– Därför undviker många kyrkkaffesituationen och går då miste om en viktig del av församlingsgemenskapen, suckar Bertil.
Kyrkor är sällan särskilt akustiskt vänliga. Utan hörapparat är man beroende av att ljudet inte studsar. Med hörapparat/slinga kommer man undan det problemet.
– I kyrksalen är fördelen att det oftast är en i taget som talar och då i mikrofon, tillägger Bertil.
Bertil betonar att det handlar om inkludering och att helt enkelt vara medmänniska. Vill vi att alla ska trivas i kyrkan är det bra att ha kunskap så att vi inte stänger ute någon utan att förstå att vi gör det.
– Båda parter har ett gemensamt intresse av att kommunikationen ska fungera. Min dröm är att det ska normaliseras att både säga ”Kan du upprepa, jag har lite dålig hörsel?” och ”Säg till om jag ska prata tydligare”. Alla människor har rätt att fråga om tills man har uppfattat rätt.
När vissa språkljud i diskanten förloras blir det plötsligt fler ord som låter lika. Den med hörselnedsättning får anstränga sig för att utifrån sammanhanget räkna ut vilket ord som sades.
Fakta: Vad kan göras lokalmässigt/ akustiskt för att alla ska höra bättre?
- Ta bort störningsljud och skaffa ljudabsorbenter.
Bertil visar exempel i Luleå Missionskyrka: Längst bak i kyrkan hänger en vacker ljudabsorbent på väggen. På kyrktorgets tegelvägg gör en stor vävnad god nytta. I serveringssalen ligger ett ljudabsorberande golv och i taket särskilda takplattor som dämpar kyrkkaffets ivriga pratljud. - Gardiner och draperier för avskiljning är också bra – alla textilier dämpar. Och de här bordsskivorna är av ljudabsorberande material, noterar Bertils tränade öga.
- Har man inte ekonomi att ha de bästa ljudabsorbenterna kan man använda mycket textilier. Allt bidrar till förbättring.
Fakta: Vad kan göras tekniskt?
- Se till så att alla alltid pratar i mikrofon. Många säger att de inte behöver mikrofon när de ska prata och det är säkert sant – men den som lyssnar behöver den i allra högsta grad! Den med hörselnedsättning missar ofta det som sägs utan mikrofon.
- Se till så att teleslingan i lokalen är servad så att den är rätt inställd. Man kan kontakta tekniska hörselvården som har instrument och är experter.
- Ljudabsorbenter och att ta bort störningsljud är de viktigaste åtgärderna. Det går aldrig att få det perfekt, men varje sak man gör får betydelse. Kom ihåg att allt som är bra ljudmässigt för hörselskadade ger en behagligare ljudsituation för alla.
Fakta: Bertils tips
Vad kan du och jag göra för att underlätta för hörselsvaga?
- Var vänd mot personen så att han/hon vet att du vill säga något och så att din mun syns.
- Prata tydligare än vanligt men överdriv inte dina munrörelser. Ibland kan man behöva höja rösten en aning.
- Prata inte på avstånd – gå nära. Prata aldrig från angränsande rum.
- Säg personens namn initialt så att personen vet att du riktar dig till henne/honom.
- Om den hörselskadade frågar ”Vad sa han?”, svara aldrig ”Det var inget viktigt”. Det är nämligen en sak man vill avgöra själv.
- Hjälps åt så att du sitter på rätt sida om personen hör sämre på ena örat.
- Minimera bakgrundsljud som tv, radio, diskmaskin. I tyst miljö brukar talet/hörandet fungera riktigt bra.
Bertil nämner även sammanträdessituationer, för självklart ska man kunna sitta i församlingsstyrelse även om man inte hör så bra:
- Se till så att bara en i taget pratar. Som ordförande kan man fördela ordet med en kompletterande gest mot den som ska säga något. Då hinner den hörselskadade vända sig mot rätt person och behöver inte missa de första orden.
- Tysta ner de som sitter och pratar vid sidan av under mötet. Det blir en god mötesdisciplin av detta som gynnar alla.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR