I ett hörn av vardagsrummet står Rakels gitarr och dragspel. De har tjänat många år som officerare i Frälsningsarmén och fortsätter att sjunga kristna sånger i kyrkor och på äldreboenden. Men inte i coronatider. Nu är de mest hemma i lägenheten i Nödinge utanför Göteborg. Besök går dock bra.

De båda blev sjuka tidigt, innan corona fått någon allmän spridning i Sverige. Bengt berättar att svärsonen åkte färja till Tyskland i slutet av februari, och att det nog var den väg som smittan tog. När han kom hem blev han snart sjuk, även om symptomen var lindriga. Under denna perioden besökte deras dotter dem, ovetandes om att hon bar på coronaviruset.

— Efter några dagar blev jag blev täppt i näsan och förlorade lukt och smak. Men det var ganska lindrigt, säger Rakel.

Värre blev det för Bengt, som snart fick feber. Trots att han kände sig dålig sjöng de på en begravning.

— Jag trodde det var vanlig influensa, ingen tänkte att det skulle kunna vara corona. Jag tryckte ner febern med tabletter eftersom vi lovat att vara med. Men efteråt blev jag sämre, säger han.

I en vecka var han hemma med nära 40 graders feber.

— Det var tio gånger värre än en vanlig influensa, säger han.

Till slut såg de ingen annan råd än att gå till vårdcentralen i närheten. När han satt och väntade så svimmade han. Personalen tog prover och såg att han hade låg syresättning av blodet. Snart kördes han i ambulans till Kungälvs sjukhus.

— Ingen i ambulansen hade skydd på sig. I efterhand har jag undrat om de blev smittade, säger han.

På Kungälvs sjukhus fick han ligga en dag. Vårdpersonalen tog andra prover och gjorde lungröntgen. I sjuksängen mådde han dåligt.

— Jag kände att nästa steg var döden. Man mår så dåligt att man inte kan tänka. Man orkar inte vara rädd, man orkar inte ens be. Men man är ju i Herrens händer, säger han.

Trots att han var så sjuk blev han hemskickad sent på kvällen. När han skulle gå ut till bilen från sjukhuset höll han på att svimma igen, och fick då köras i rullstol.

— Efter några dagar ringde en läkare och sa att det var corona. Vi skulle isolera oss. Det var så dags då, säger han.

Då hade redan febern gått ner och han började må bättre. Idag är han pigg igen, och verkar helt omärkt av sjukdomen. Det är inte heller första gången han varit nära döden, han har bland annat haft problem med hjärtat.

— Det är tack vare Guds hjälp som jag sitter här. Mina dagar är räknade, och jag är säker på att Han har full kontroll över dem, säger Bengt.

När samhället blir öppnare igen vill de ut och spela och sjunga igen. De tänker speciellt på alla äldre som de brukar möta, att de riskerar att drabbas hårt.

— De som är svaga rensas bort i förtid. Det är hemskt, säger Bertil.

De är övertygade om att denna speciella tid gjort att människor börjat fundera över livet, och att det finns en annan öppenhet för kyrkans budskap.

— Människors hjärtan mjuknar. Så det gäller att församlingarna är på tårna. Det finns hur många möjligheter som helst att nå ut med evangeliet.