– Jätteintressant fråga, svarar pastor Daniel Berner som delar sin tid mellan att vara integrationskonsultent för Svenska alliansmissionen och kommunalråd för Centerpartiet hemma i Vetlanda. En kommun där SD blev största parti i riksdagsvalet med runt 28 procent.

Berner konstaterar att SD går på tvärs mot vad stora delar av frikyrkligheten tycker är viktigt: flyktingstatus för konvertiter, ­bistånd, folkbildning, klimat.

– Vi skall ju famna de svaga!

Ida-Maria Brengesjö är också pastor. I Habo missionskyrka, dubbelansluten till Alliansmissionen och Equmeniakyrkan. Efter valet för drygt två veckor sedan var hon uppgiven. SD blev näst störst i riksdagsvalet i kommunen med en fjärdedel av rösterna bakom sig. Det blev inlägg på Facebook och Instagram:

– Jag ville förstå på riktigt, ­varför röstar människor som jag förmodligen känner som de gör? Själv är jag i en bubbla, det var en längtan efter att förstå andra.

Hon efterlyste SD-sympatisörer. Reaktionerna blev många. Och en kom från en sverigedemokrat, vän och medlem i en annan församling. Han ville ses över lunch. Ida-Maria lyssnade till hans missnöje med samhället – kriminalitet och dålig integration. Två saker fäste hon sig särskilt vid:

– Att man som sverigedemokrat också känner ett utanförskap. Och hans kristna perspektiv för att rösta som han gjorde, det handlade om frågor som aborter och kärnfamilj.

Daniel Berner från Vetlanda lyfter fram SD:s rötter i rasism och Bevara Sverige svenskt.

– Kyrkorna är ju inte partipolitiska, men vi borde tala om hur vår ideologi påverkar oss och hur vi röstar.

I stället har han mött förkunnare som varnat för islam som ett hot.

– Då är man snart nära att se andra människor som ett hot, men jag menar att man måste respektera andras tro. Klimatet kan bli hårdare nu.

En av dem det handlar om är Johan Edvardsson. Han är både aktiv sverigedemokrat och frikyrklig. Han sitter för SD i Jönköpings kommunfullmäktige och är medlem i Kungsportskyrkan i Huskvarna, en stor och växande församling som tillhör Evangeliska frikyrkan. Johan Edvardsson troendedöptes för åtta år sedan och gick kyrkans Alfakurs, något som han uppskattade mycket. Numera är han inte jätteaktiv, men besöker kyrkans gudstjänster regelbundet.

– Jag har inte haft några större bekymmer som frikyrklig sverigedemokrat. Några kommentarer har jag inte fått. Men jag är ganska stryktålig och har kanske missat några signaler.

En annan frikyrklig sverigedemokrat är Monica Rosendal, nyvald i Jönköpings kommunfullmäktige. Hon är distansmedlem i den fristående församlingen Arken i Kungsängen ( bodde tidigare i Uppsala). Inte heller hon har mött några negativa kommentarer i frikyrkliga sammanhang.

– Jag har många kristna vänner och nästan alla röstar med SD, säger hon.

Har hon då upplevt att det som frikyrkligheten står för ibland kolliderar med sverigedemokratiska åsikter?

– Nej, de som kommer med kritik bygger det på okunskap. SD vill till exempel inte stoppa kristna flyktingar, utan de som fejkar en tro för att få stanna. Så det är absolut ingen kollision!

Däremot finns det ett områden där hon inte delar partiets ståndpunkt: SD är i dag för den svenska abortlagstiftningen, något som Monica Rosendal – som tydlig abortmotståndare – inte kan ställa upp på.

I Karlstad är Sam Wohlin föreståndare för pingstförsamlingen. Kyrkan har medlemmar från ett 20-tal olika nationaliteter. Den har satsat mycket på flyktingar och ordnar välbesökta språk­kaféer varje vecka. Satsningen Vintervärme handlar om att hjälpa hemlösa och EU-migranter.

– Det finns några få i församlingen som jag tror har SD-sympatier, säger han.

– Men kyrkan är till för alla, vi kan inte välja våra medlemmar.

Några konflikter om kyrkans omfattande integrationsarbete har det inte blivit.

– Men visst, det finns de som tycker att vi måste satsa på de svenska medlemmarna också.

Sam Wohlin är bekymrad över hur Sverige glidit isär, blivit polariserat.

– Vi blir mer likt USA … Konflikterna i både samhället och inom kyrkorna lär förmodligen inte bli färre de närmaste åren. Det blir en balansakt att stå upp för grundvärderingar men ändå nå människor med olika syn.

Ida-Maria Brengesjö i Habo har efter lunchen med SD-väljaren reflekterat:

– Kyrkan kan inte tystna kring frågor om rasism och främlingsfientlighet. Men hur skall jag som ledare kunna fördöma rasism utan att putta ut de som har andra åsikter? Vi måste kunna ha en hållning utan att tysta andra.