Equmeniakyrkans kyrkokonferens i Vårgårda blir den första där ombuden ska fatta beslut med konsensus. Ambitionen är nu att utbilda presidium och hjälpa församlingarna att förbereda sig för att använda metoderna. Syftet är att göra fler delaktiga i beslutsprocessen.
Kyrkornas världsråd och Uniting Church i Australien lyfts fram som goda exempel på sammanhang där konsensusmetoder framgångsrikt används vid beslutsfattande. Vid Equmeniakyrkans kyrkokonferens 2016 beslutades att Manual för beslutsfattande ska användas i konferenserna 2017 och 2018 och därefter utvärderas.
Helen Åkerman är den på Equmeniakyrkans kansli som fått uppdraget att utbilda och implementera modellen som till en början kanske kan verka något svår.
– Nej, svårt är det inte, men det krävs lite tid att sätta sig in i metoden. Många är rädda för att beslutsgången ska bli längre än när man fattar majoritetsbeslut, men erfarenheter från andra sammanhang är att det inte blir så, säger hon.
Den stora fördelen med konsensusmetoder är, enligt Helen Åkerman, att beslut fattas i en process där fler kan bli delaktiga. Men det innebär inte alltid att alla tycker lika, utan att processen leder till ett beslut som fler känner sig bekväma med.
När man använder konsensusmetoder finns inga färdiga att-satser att rösta för eller emot. Efter en introduktion av frågan följer istället en samtalssession där ombuden genom att använda sina indikatorkort (blå eller orange lappar) kan visa om de håller med talaren eller inte. Presidiet har också fler metoder att använda, som alla syftar till att fler röster ska höras.
– På det här sättet kan man undvika långa talarlistor där ombud efter ombud säger samma sak, konstaterar Helen Åkerman.
Det gäller för presidiet att fånga upp ombudens åsikter och formulera frågor som styr diskussionen framåt. Om presidiet tycker att det fattas någon kategori av röster så kan man be ombud från andra typer av församlingar, kvinnor, män, yngre, äldre eller andra kategorier att belysa frågan från sitt perspektiv.
En del frågor avgörs dock bäst genom majoritetsbeslut, som exempelvis budget, personval, stadgeändring och ansvarsfrihet.
Helen Åkerman ser stora fördelar med konsensusmetoden och tror att modellen kan vitalisera kyrkokonferensens förhandlingar, inte minst på grund av det är något nytt.
– Många tycker att det skrämmande att ställa sig i en talarstol och blir därmed hämmade. Nu kan man genom att använda indikatorkorten visa om man håller med det som sägs eller inte. Jag tror också att många ser en fördel i att presidiet kan bjuda in olika röster i samtalet.
Ambitionen är att utbildningen i Manual för beslutsfattande ska leda till att beslutsfattandet även i regioner och i lokala församlingar förnyas.
– Förhoppningsvis kommer fler att bli delaktiga när man känner att det går att påverka beslutsprocessen. Tanken är att förhandlingarna inte bara sker i plenum där en talare i taget talar till hela mötet, utan att man också kan bryta plenum för samtal i mindre grupper, säger hon.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR