Nya drömmar gror hos nöjd flyktingpastor

Bengt Sjöberg har haft flera ­yrken, anställningar och roller genom livet. Men mest har han varit medmänniska, och det är inget man kan pensionera sig ifrån.

– Men jag säger nej mer och mer, säger han och berättar gärna om hur roligt det är att vara med barnbarnen och att plocka svamp och bär.

– Livet med barnbarn har gjort honom mer lekfull, intygar hustrun Maud.

I år har makarna Sjöberg skaffat växthus hemma i Filipstad, men de odlar också en hel del vid Mauds föräldrahem i Dalarna dit de gärna och ofta åker.

Ett däck på bilen exploderade

Det var vid en av de resorna som ett däck exploderade och det var mycket nära att bilen krockade med en lastbil.

– På två veckor fick jag 13 däck saboterade, säger Bengt som genom förlåtelsens kraft fick slut på mardrömmarna efteråt.

Stark motvind

Han vet att det är engagemanget för flyktingar som ligger ­bakom hot, hat och sabotage som han ­utsatts för. Nu har det blivit allt svårare att få ­uppehållstillstånd och det senaste ­valet blev droppen som fick Bengt att stänga asylmottagningen. Att kämpa i så stark motvind är tufft.

– Det sliter otroligt, nu får andra får ta över, och jag har utbildat yngre som kan ta vid, säger han.

Bengts pappa var Tage Sjöberg, en välkänd pastor i pingströrelsen. Han och hustrun Helga fick fem barn med namnen Ann-Marie, Kjell, Stanley, Runa och Siw. Och så en sladdis några år senare som fick heta Bengt.

– Jag är en lillebror, och det har följt mig i allt. Jag har behövt en knuff för att våga för det har funnits ett dåligt självförtroende där, en känsla av att jag inte ska klara av saker.

En sådan knuff var det när han i tonåren blev tillfrågad om att vara söndagsskolledare. Han upptäckte att han gillade den rollen och detta ledde till att han satsade på läraryrket.

Under utbildningstiden mötte Bengt tandsköterskestudenten Maud, nu har de varit gifta i 55 år.

Makarna bosatte sig i Dala Järna och så småningom, när församlingen saknade pastor, ställde Bengt sina resurser till förfogande och hjälpte till med ledningen. Snart valdes han till föreståndare och pastor.

– Jag har många gånger fått frågan om inte även jag skulle bli pastor som min far och mina äldre bröder. Men det ville jag absolut inte.

Nu blev det ändå så, fast på hans eget sätt.

– Jag har egentligen alltid varit allergisk mot det pastoriserade, säger han och gör citattecken i luften.

– Jag tycker inte om när kyrkan har fullt upp med sitt, och det blir inåtvänt. Jag vill komma ut och lära känna andra, röra mig i andra kretsar. Jag har alltid brunnit för att nå ut till vanligt folk.

Bengt beskriver sin tro som praktisk. Förebilden är Jesus när han ordnar frukost på stranden åt lärjungarna som fiskat hela natten.

– Den tron har jag; att göra något praktiskt för att visa Guds kärlek.

Viktigt finnas med och påverka

Just det där är en av anledningarna till det politiska engagemanget. Bengt tycker det är viktigt att som kristen finnas med och påverka. När hans svärfar var med och startade KDS i Dala ­Järna gick Bengt med där.

Det blev ett antal år i kommunfullmäktige, i fritids- och turistnämnden och även i barn- och utbildningsnämnden. Också efter flytten till Filipstad 1987.

Men nu har han lämnat partiet med tanke på dess ändrade hållning i invandrarfrågor.

Tvärtom har Bengt Sjöberg ­ägnat tre decennier åt att hjälpa flyktingar, vilket gett honom epitetet Flyktingpastorn.

Jag tycker inte om när kyrkan har fullt upp med sitt, och det blir inåtvänt. Jag vill komma ut och lära känna andra, röra mig i andra kretsar. Jag har alltid brunnit för att nå ut till ­vanligt folk.

Som förberedelse fick han ett tilltal från Gud genom missionspastorn Christer Lindberg. Han såg hur Bengt omgavs av människor från många olika länder. Men att vara missionär kunde det aldrig bli tal om.

– Jag kunde ju inte resa med anledning av mina svåra ryggproblem, flera diskar är trasiga, jag har varit till läkare, sjukgymnaster, naprapater med flera 600 gånger, säger Bengt.

I perioder har det varit så illa att han varit i stort sett sängliggande flera månader. Det enda goda det förde med sig var att ­familjen knöts samman då han var hemma hos barnen på ett ­annat sätt.

Profetian uppfylldes i stället flera år senare i Filipstad. Till den ­lilla kommunen kom 1 900 människor från världens alla hörn, så mycket som 68 länder har Bengt räknat till.

Startade upp Erikshjälpen

Strax innan hade Bengt startat upp Erikshjälpen i staden och där skapades många kontakter med såväl människor på flykt som kommun, skola, Röda Korset och andra aktörer.

Även en ny församling växte fram i en lokal i Hällefors ett par mil norrut.

– Jag vet att jag har haft insyn och gett råd i omkring 2 000 asylärenden på 32 år, säger Bengt och visar en imponerande tjock bibba av handlingar.

Genom sitt varma, inlyssnande och flexibla sätt har han lotsat förtvivlade flyktingar genom asylprocessen. Det har inneburit en ständig kamp mot fördomar, främlingsfientlighet och omänsklig byråkrati. För några har livet fått fortsätta här i Sverige, för andra har förhoppningarna om en tryggare tillvaro slutat med utvisning.

När Bengt nämner några olika människoöden märks att engagemanget har varit intensivt och givande, men också tröttande.

– Jag vet att jag kunnat hjälpa 250 personer till uppehållstillstånd. Många har kommit till tro och blivit döpta.

– Allt kan inte kallas jobb, det är ett sätt att leva, inflikar Maud som ofta varit delaktig.

Ja, så blev Bengt författare också, en titel han värjer sig emot, men ändå inte kan komma undan efter att ha skrivit fem böcker varav en om sin far Tage Sjöberg och en om brodern Kjell Sjöberg.

De tre andra har titlarna När världen kom till stan, Flyktingpastorn och Flyktingflickorna. Dessa är utgivna på förlaget som drivs av sonen Joel.

På facebook bjuder han på glimtar från sådant som berättas i böckerna.

Men en dröm ligger där på tillväxt.

– Jag skulle nog vilja skriva en roman, skriva helt fritt.

Som inspiration lånar han romaner och läser sådant han aldrig hunnit förut.

– Det är roligt att läsa annat än teologisk litteratur och politik och juridiska handlingar, säger Bengt och skrattar lite.

– Nu är jag rätt nöjd med det lite lugnare livet, konstaterar Bengt Sjöberg – som är i full färd med att göra vägledande filmer för Pingst Integration.