Hur vill vi vara kyrka när reglerna lättar och vi åter får samlas? Det är en fråga som många församlingar diskuterar. När Region Öst och Region Mitt bjöd in till ”tedtalks” med föreläsare och följande diskussioner blev gensvaret oväntat stort. Runt 600 personer, uppdelade på 450 enheter deltog i zoomevenemanget Nyspolad plan, en bild lånad från ishockeyns värld.

– När man spolat ren planen blir det plötsligt nya förutsättningar. Vad gör vi i kyrkan med den plan som vi har framför oss? Jag tror absolut att vi kommer att ta tillvara möjligheten till omstart, säger P-O Byrskog, regional kyrkoledare i Region Mitt.

– Visst finns det utmaningar och frågan om församlingsmedlemmar kommer att hitta tillbaka. Men Gud är gemenskap och vi längtar efter helig gemenskap, att få träffas fysiskt. Dessutom har de andliga frågorna blivit viktigare för yngre, med en nyfikenhet kring stororden.

Fyra korta föreläsningar med Magnus Hagevi, Britta Bolmenäs, Ida Maria Brengesjö och Jens Marklund fungerade som inspiration och undervisning varvid deltagarna mellan varven kunde diskutera i smågrupper, knyta nya kontakter och där hela församlingsstyrelser passade på att gemensamt arbeta med sina lokala utmaningar.

Vad har vi lärt oss av våra digitala gudstjänster? Kanske att ta med det enkla, avskalade formatet in i framtiden där pretentionerna inte är lika påfallande? Dessutom kan man nu konstatera att församlingar som sänt sina gudstjänster via den digitala kanalen Youtube har nått ut brett och långt medan de som sänt via Zoom inte har nått lika brett men istället kunnat använda tjänsten för att bygga församling och fördjupa relationer.

– Vad lär vi oss av en sån iakttagelse? Kanske att vi ska köra varannan gång på de olika kanalerna. Vi måste i våra församlingar inse att vi måste vara förberedda när samhället öppnar igen. Och jag tror att beredskapen i församlingarna varierar, den kan vara både jätteliten och väldigt stor, säger Johan Einarsson, regional kyrkoledare Region Öst.

Jens Marklund utmanar med frågan att pandemin kanske i förlängningen är kyrkans räddning.

– Statistiken säger att jag, som idag är nyutbildad pastor, inte kommer att gå i pension som pastor i Equmeniakyrkan, eftersom vi som kyrka inte längre finns kvar då. Kanske innebär pandemin vår chans att tänka om? Men då behöver vi fundera över hur vi ska kliva ut på den nyspolade plan som ligger framför oss.

Vad är det vi längtar tillbaka till? Har vi fått nya perspektiv på vad som är gudstjänstens kärna? Kanske är det under bar himmel framtidens gudstjänster växer sig stora?

– Nu har vi vant oss vid snabba ryck, ta vara på de enkla möjligheterna. Jag hoppas att vi ska hålla kvar vid den impulsiviteten, inte krångla till det utan våga bjuda in till gudstjänst i skogsbacken med medhavd fika, säger Britta Bolmenäs.

Hon tycker att man också ska våga ta av det ok som tynger av oro inför framtiden och istället andas ut.

– Vi ska odla förväntan och hopp. Nu är tid att lyssna till vår längtan, att vara varsamma och modiga. Vi behöver gödsla och vårda men också ansa och kanske våga skära bort. Vad vill vi ska växa i våra sammanhang?

Britta citerar Malcolm X ord ”framtiden tillhör dem som förbereder för den idag”. Som kyrka gör vi inte det genom vad vi gör eller hur vi gör det. Det viktiga är att vi vet varför.

– Vi ska inte sitta i kramp av oro om folk hittar tillbaka eller inte, om folk föredrar pyamaskristendomen framför att ta sig till kyrkan. Vi behöver inte vara så oroliga. Kanske finns det glastorn som behöver rämna. Jesus är klippan som står stadig.