Nyanlagda våtmarker sväljer kväve och minskar övergödning

Övergödning är ett globalt problem som påverkar otaliga sjöar, floder och kustnära havsområden. Dess konsekvenser, till exempel giftiga algblomningar, är skadligt för både djur och människor. Forskning från Högskolan i Halmstad och Uppsala universitet visar att våtmarker kan vara en del av lösningen, och ett sätt att skydda människor och natur.

Undersöker kväveavskiljning

I sin avhandling undersöker Josefin Nilsson, som nyligen disputerade i limnologi, kväve­avskiljning i anlagda våtmarker – en viktig process för att minska problemen med övergödning. Kväveavskiljning är viktigt för att minska eller ta bort det överskott av kväveföreningar som kan finnas i vattenmiljöer, och som leder till just övergödning i sjöar, floder och hav.

– Till exempel handlar avhandlingen om vilken vegetationstyp som bör planteras, var våtmarker bör placeras och hur de bör utformas för att gynna kväveavskiljningen. Dessutom har jag undersökt interaktioner mellan kväveavskiljning och andra ekosystemtjänster, det vill säga sådana produkter och tjänster som naturen ger oss människor, och som bidrar till vår livskvalitet.

Jag har också undersökt hur kväveavskiljningen påverkas av att klimatförhållanden förändras, samt när växter skördas och flytande våtmarker – flytande plattformar planterade med vass – installeras, berättar Josefin Nilsson, och fortsätter:

– Målet med avhandlingen var att öka kunskapen om kväve­avskiljning så att framtida våtmarker i ännu större utsträckning kan bidra till att skydda våra värdefulla vattenresurser.

Jordbruket bidragande faktor

Jordbruket är en starkt bidragande faktor till övergödning på grund av användning av industriellt producerat gödnings­medel, vilket leder till att kväve läcker ut i den omgivande miljön och transporteras vidare från åkermark till hav.

– Anlagda våtmarker, det vill säga konstgjorda våtmarker i jordbrukslandskapet, kan minska kvävetransporterna genom att avskilja kvävet från vattnet. Våtmarker kan alltså bidra till att minska övergödningen och på så sätt skydda både människor och natur, säger Josefin Nilsson, som också poängterar att placering och utformning av våtmarkerna är viktigt:

– Våtmarker bör placeras nedströms från gödslade åkrar, där så mycket avrinning från jordbruksmark som möjligt kan fångas upp. En avlång form på våtmarken, med maximalt avstånd mellan inflöde och utflöde, leder till en mer effektiv kväve­avskiljning.

Övervattensvegetation

Hög kväveavskiljning kan uppnås snabbt genom att så kallad övervattensvegetation, till exempel vass, planteras i nyligen anlagda våtmarker. Även oplanterade våtmarker kan avskilja väsentliga mängder kväve efter en viss tid. I kraftigt övervuxna våtmarker kan kväveavskiljningen dock behöva förbättras, till ­exempel genom växtskörd och flytande våtmarker.

Trots klimatförändringar verkar våtmarker behålla sin funktion.

– Den årliga kväveavskiljningen kan fortsätta att vara hög trots torra somrar, förutsatt att våtmarkerna är korrekt placerade, utformade och tar emot stora mängder kväverikt vatten under vintrar, säger Josefin Nilsson och avslutar:

– Även i våtmarker som är designade för att buffra vattenflöden och minska översvämningar kan effektiv kväveavskiljning uppnås, men för att på bästa sätt gynna både kväveavskiljning och leverans av andra ekosystemtjänster behövs hela landskap med flera våtmarker.

SÄNDAREN
(artikeln kommer från Forskning.se)