Oändligt många ord i en märklig bubbla

I ett hett och underskönt Visby, med rosenbuskarna i full blom, möts delar av eliten inom ­politik, näringsliv, media och akademi med ett glas rosévin i handen. Det har något av uppsluppen firmafest över sig, där energin är på topp under onsdagen och torsdagen, men pyser ut på fredagen när människor börjar fundera på när flyget går eller färjan lämnar terminalen.

Men innan de lämnar har deltagarna hunnit producera ett närmast oändligt antal ord under seminarier och samtal. Under Alme­dalsveckan pressas drygt 2 000 programpunkter in. Man frågar sig hur stor skillnad alla dessa tal och seminarier verkligen gör.

Välja och vraka bland gratisseminarier

Men för den ­samhällsintresserade är det förstås en fest att ­kunna välja och vraka bland gratis­seminarier med idel kända debattörer, politiker och akademiker. Var annars får man höra ledarskribenterna Sakine Madon och Anders Lindberg puckla på varandra, med kommentarer och inspel från Lena Andersson och jesuitpatern Fredrik Heiding om koranbränningar?

Var annars får man höra ledarskribenterna Sakine Madon och Anders Lindberg puckla på varandra, med kommentarer och inspel från Lena Andersson och jesuitpatern Fredrik Heiding om koranbränningar?

Det alla säger är meningsfullt är de spontana mötena; hur människor från olika sammanhang stöter på varandra på ett mingel eller på gatan, och att det då uppstår samtal och kontakter som är unika för Almedalsveckan. Detta är förstås svårt att värdera, men jag vill inte heller döma ut det. Det är ofta informella möten som är de verkligt kreativa.

Seminarier om yttrandefrihet

Flera trossamfund och kristna organisationer finns på plats, och fick bland annat uppmärksamhet för seminarier om yttrandefrihet, som förstås är i fokus ­efter den senaste koranbränningen. Equmeniakyrkan har sin bas i Vårdklockans församling, som ligger på höjden i Visby. Det var ett vattenhål.

I Visby domkyrka hålls varje kväll de så kallade Nikodemussamtalen. I år var upplägget att två partiföreträdare deltog tillsammans. Jag besökte två av dem, och tycker inte att dessa riktigt lyfte. Märta Stenevi lät ungefär som på vilken debatt som helst, och samtalet med Magdalena Andersson och Muharrem Demirok snuddade inte heller vid något sårbart eller skört.

De som hade stor erfarenhet av Almedalsveckan vittnade dock om samma sak. Det är både färre seminarier och färre besökare än under toppåren. Kanske håller bubblan på att bli något mindre.