Det var fullsatt till sista plats, med åhörare ända ut i lilla salen, när Myssjö baptistförsamling firade 150-årsjubileum för sitt gamla kapell den gångna helgen.
Historiens vingslag fläktade i lokalen när pionjärpredikanten och samfundsgrundaren John Ongman tog plats på podiet.
Septemberlördagens gråväder annonserar att hösten anlänt till Kövra i södra Oviksbygden, vid jämtländska Storsjöns västra strand. Den stora gräsplan som omgärdar gamla kapellet från 1873 och det nyare från 1925 fylls av bilar. Inne är det också kyligt, eftersom den gamla murstocken inte tillåter att man eldar i kaminen. Men temperaturen stiger i takt med att bänkarna fylls av jubileumsdeltagare.
Otaliga möten
Kanske är denna rappade timmerbyggnad den äldsta gudstjänstlokal i landet som fortfarande brukas av den frikyrkoförsamling som en gång byggde den. Om väggarna kunde tala skulle det bli ett saligt brus från otaliga möten under halvtannat sekel, men nu får vi nöja oss med att via rollspel möta två av dem som haft sitt andliga hem här.
Två decennier i USA
John Ongman, gestaltad av Anders Silfverdal, berättar om sin livsresa från grannbyn Gisselåsen, om hur han en marsdag 1864 döpts i Storsjön, i en upphuggen isvak. Vidare om de två decennierna i USA, där han bland annat grundade den första svenska baptistförsamlingen i St Paul, Minnesota.
”Men varför återvände du inte sedan till den här bygden, där du hade dina rötter?” frågar journalisten Lisa Hansson, som agerar intervjuare.
”Min kallelse var att bosätta mig och verka i Örebro”, förklarar Ongman med stort allvar. Att bli pastor i baptistförsamlingen där, att grunda Missionsskolan för utbildning av predikanter och missionärer, att öppna dörrar för kvinnliga evangelister – inte minst det sistnämnda var en viktig gärning, tillägger han och citerar hur det pratades om ”Ongman och hans flickor…” Och så grundade han Örebromissionen, som länge utgjorde en del av Svenska baptistsamfundet, och som några år efter Ongmans död blev ett eget samfund.
Stannade kvar i baptistcentrum
Men församlingen i Kövra stannade kvar i baptistsamfundet. Här bedrevs under många år en omfattande verksamhet, från det att församlingen bildats 1859. I en minnesskrift från 1909 berättas att dittills 319 personer hade blivit döpta, samt att därav ett hundratal (!) hade utvandrat till Amerika.
Två tredjedelar av medlemmarna i Myssjö baptistförsamling, Lillemor Olsson och Markus Larsson. Gamla kapellet, invigt 1873 i bakgrunden, det ”nya” från 1925 till vänster.
En som emellertid stannade var en flicka född 1891, som kom att bli en mångårig stöttepelare i församlingen. Nu får vi möta Stina Backman, gestaltad av Kerstin Olsson i bygdedräkt.
”Jo, jag fick börja som söndagsskollärare 1909, och det höll jag på med i sextio år. Jag hade söndagsskola i flera byar häromkring. Med flanellografen visade jag vad bibelberättelserna handlade om”, berättar hon – varvid partnern på podiet, John Ongman, påpassligt plockar fram denna pedagogiska detalj från bakom tramporgeln.
”Och du träffade förstås Ongman på riktigt också?” undrar intervjuaren. ”Jodå, visst gjorde jag det”, bekräftar Stina, som även delger andra glimtar från sitt liv med församlingen och detta hus. Till exempel att hon tjänstgjorde i köket hösten 1917, när spanska sjukan härjade och kyrksalen gjordes om till sjukstuga.
Sammankomster av alla möjliga slag
Detta är för övrigt bara en av många funktioner som det gamla kapellet haft. Redan i skriften från 1909 berättas det hur där hållits sammankonster av alla möjliga slag, allt ifrån husförhör och nykterhetsmöten till ”vetenskapliga föreläsningar och fäster av olika slag”. Och med en försiktig formulering, en antydan om ett trots allt tolerant sinnelag i baptistfästet: ”… kanske någon gång äfven ett barndop”.
I dag har Myssjö baptistförsamling inte mer än tre medlemmar, men framtidstron finns där likafullt. Tillsammans med sex andra församlingar runt Storsjön deltar man i förnyelseprojektet Växtpool Jämtland, som stöds av Equmeniakyrkan.
Insamling för renovering
Ett annat uttryck för framtidstro är faktiskt kopplat till det gamla kapellet. I samband med jubileet har en insamling för renovering dragits i gång. Mycket behöver fixas, förklarar Markus Larsson, som är yngst i församlingstrion med sina 43 år. Lämpligt nog är han både utbildad inom byggnadsvård och bosatt på fastigheten, i ”nya” kapellets lägenhet.
– Och jag drar mig inte för att skriva brev och be om pengar, säger han med ett skratt. Jag törs knappt tänka på hur mycket som behövs, men vi tar en sak i taget. Kapellet har en uppgift att fylla, för gudstjänst och bön, även i framtiden.
Fakta: Baptistiska grenar i Sverige
Det som kom att bli Svenska baptistsamfundet kan sägas ha bildats 1858 då konventikelplaketet mildrades och upphörde fullständigt tio år senare.
Den första splittringen skedde 1872 då predikanten Helge Åkesson uteslöts på grund av avvikande lärouppfattning. Hans anhängare bildade Fribaptistsamfundet.
Nästa stora splittring uppstod då Filadelfiaförsamlingen i Stockholm med Lewi Pethrus i spetsen uteslöts, och blev starten för pingströrelsen.
På 1930-talet var det dags igen då den redan relativt självständiga baptistsällskapet Örebromission bildade eget samfund.
På 1990-talet gick Örebromissionen samman med Fribaptistsamfundet och Helgelseförbundet och bildade Evangeliska Frikyrkan.
Helgelseförbundet bildades 1887 som missionsällskap och utvecklades i baptisk och evangelikal riktning. Sin mest framträdande predikant fick man i Emil Gustafson. Ett särskilt kännetecken för Helgelseförbundet var öppenheten för kvinnliga predikanter redan från starten. Det kan även sägas om Örebromissionen som långt innan brytningen och mot baptistsamfundents vilja utbildade kvinnliga predikanter.
Även Livets ord och trosrörelsen kan sägas vara en baptistisk gren i svensk kristenhet i och med att man praktiserar troendedop.
Tillsammans med Svenska missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige bildade Svenska Baptistsamfundet Equmeniakyrkan 2011. Då startade också en avvecklingssprocess av baptistsamfundet (och de övriga grundarsamfunden). En process som av juridiska skäl ännu inte är riktigt fullbordad. Nu är det alltså Equmeniakyrkan som för det baptistiska arvet från dopet i Vallersvik 1948 vidare i svensk kristenhet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR