Öppen för en ny tid

Lycksele är en tätort i södra Lapplands landskap med drygt 8 600 invånare i själva ”stan”. På en höjd på bra adress ståtar den ”nya” Equmeniakyrkan. Församlingen grundades redan 1878, samma år som Svenska Missionsförbundet bildades, och än i dag kallas den förra kyrkobyggnaden i folkmun för ”gamla Missionskyrkan”. I den arbetade bland andra den kände pastorn Arne Höglund.

– Jättemånga känner till kyrkan, säger Joy Johnson Landin, vakanspastor.

Hade nyligen 30-års jubileum

Den ”nya” fastigheten hade nyligen 30-årsjubileum. Vägg i vägg med kyrkans rymliga lokaler ligger hyreshuset med 30 lägen­heter. När man kliver in genom kyrkans entrédörr kommer man till ett välkomnande torg som vetter mot församlingslokalen, kyrk­salen och kapprummet.

– Församlingens vision var att bygga en öppen kyrka med lokaler som underlättar att vara det, berättar Karin Renklint, en av de eldsjälar/styrelseledamöter som möter upp för intervjun.

Hon ger ett aktuellt exempel:

– Våra hyresgäster brukar ha fikaträffar utomhus på sommaren. Nu bad de att få fortsätta ses i kyrkans lokaler en gång i veckan, och det är precis så vi vill att kyrkan ska användas.

Träffarna lockar många

Andra som håller till i kyrkan är bland annat Lycksele manskör och Korpen. Flera av hyresgästerna kommer till kyrkans ”Mötes­plats mitt i veckan”, eller Soppan som det också kallas. Varje träff lockar många gäster, varav många – även delar av ansvarsgruppen – inte är församlingsmedlemmar. 

– Visionen handlar om att skapa en plats för möten och gemenskap. Just nu består den av en soppservering med kaffe och kaka till självkostnadspris varje onsdag. Under kaffet delar någon tankar för dagen och inbjuder till församlingens övriga verksamhet. Hittills har vi i första hand vänt oss till våra hyresgäster, och vi är glada över den möjlighet till kontakt som denna öppna mötesplats har skapat med dem, säger Maria Bygdén. 

Gudstjänst året runt

Styrelsen lyfter ett annat glädjeämne: att det kommer förhållandevis många gudstjänstbesökare (30–40 per söndag). En viktig del till det tror man beror på att församlingen har gudstjänst varje söndag året runt. Ingen behöver inte fundera på om det är ­något eller inte.

– Ungefär en fjärdedel av gudstjänstbesökarna är inte medlemmar. Jag förundras varje söndag över att det rullar på med både nya och gamla besökare! Församlingen är långt ifrån en sluten förening, säger Joy.

Vissa gudstjänstbesökare kommer sporadiskt, andra mer återkommande. 

Att det är möjligt att ha gudstjänst årets alla söndagar beror på församlingens resurser. I församlingens medlemsskara finns bland annat två pensionerade pastorer, en pensionerad diakon och flera musiker.

– Som så många andra brottas vi med minskande antal medlemmar, och att många av dem som är kvar har många år av tjänst för Gud och församlingen och börjar vilja kliva åt sidan av åldersskäl, berättar Maria.

– Vår ständiga utmaning är frågan om vad vi ska göra och vad vi inte klarar av. Vi försöker se till att göra saker i en takt som vi orkar med och utifrån de resurser vi har till förfogande, säger församlingens ordförande Gunnar Renklint.

Ekonomisk trygghet

Apropå resurser så har församlingen en ekonomisk trygghet som hjälper den att vara den kyrka de vill. Hyresfastigheten samt lite skog ger ett tillskott som ger församlingen möjlighet att till ­exempel anställa lite fler.

Det är nu närmare två år sedan det tidigare pastorsparet slutade och ny pastor började sökas. Gunnar berättar:

– När vi inte fick gensvar på annonsering ställde vi oss frågan om vi skulle formulera om våra önskningar. Men vi bestämde att hålla fast vid det som bearbetats fram i församlingen och att vara uthålliga och fortsätta be om pastor till vår församling.

Församlingen har haft Joy som vakanspastor på halvtid. Nu när hon ska gå i pension är letandet efter pastor åter mer aktuellt. Samtidigt har de precis anställt Maria Bygdén på en kombinerad projekttjänst; för att utforska hur man kan gå vidare med och förverkliga visionen om en öppen kyrka, underhålla fastig­heten och följa församlingens beslut om att engagera sig i klimatfrågan.

– Frågan om hur vi skapar ett nytt sätt att vara församling på vår plats i en ny tid är viktig för oss, sammanfattar Maria. 

Ett 80-tal medlemmar

Församlingen i Lycksele var en gång en av distriktets (region nords) största församlingar. För 20 år sedan var medlemsantalet närmare 200, delvis för att många kvotflyktingar från Västafrika anslöt. Efter en nylig genomgång av matrikeln har församlingen i dagsläget ett 80-tal medlemmar och gläds åt flödet av nya människor som kommer till ”Soppan” och gudstjänsterna.

– Nu söker vi hur vi ska hitta och göra saker tillsammans med andra församlingar. Vi är aktiva i  Lycksele Ekumeniska råd och har ett samarbetsavtal med Lycksele församling i Svenska Kyrkan som bygger på den nationella ekumeniska överenskommelsen mellan Equmeniakyrkan och Svenska Kyrkan, berättar Gunnar.

Under intervjusamtalet i det ljusa styrelserummet uttrycks på samma gång tacksamhet över goda förutsättningar och med­vetenhet om utmaningar. 

– Vi har visioner, ambitioner och goda ekonomiska resurser och ser med tillförsikt på framtiden, sammanfattar församlingens ordförande, Gunnar ­Renklint.